Alla inlägg av Stig Bengmark

Anti-inflammatorisk kryddblandning till cocktail/shots.

Bakgrund

Västerländsk livsstil med orimligt hög andel av processad, fabrikstillverkad mat, har visat sig medföra en betydande reduktion av motståndet mot sjukdomar – immunitet och hög nivå av permanent kronisk inflammation – vilket i sig medför en väsentligt ökad risk att utveckla diverse kroniska sjukdomar. Det finns därför en mycket stor anledning att söka utveckla metoder att motverka denna komplikation på grund av vårt leverne. Nästan alla läkemedelsbolag åtminstone under de senaste 20-30 åren prioriterat detta men har tyvärr inte lyckats fullt ut.  De läkemedel som man med stor kostnad och stor möda tagit fram har alla visat en omfattande toxicitet, och mycket ofta orsakat svåra biverkningar och också inte sällan död, vilket föranlett en serie av rättsliga processer och kompensationskrav riktade mot läkemedelsbolagen. För ett par år sedan pågick inte mindre än ca 25 000 sådana rättsliga processer och skadeståndskrav mot olika läkemedelsbolag.

Kroppens reglering av inflammation 

Cirka 1200 av kroppens cirka 25 000 gener är involverade i kontroll av inflammation. Läkemedelsbolagen har helt inriktat sig på ”en gen i taget” och då valt de gener man identifierat vara mest aktiva och ha mest omfattande kliniska effekter som t.ex. COX 1, COX 2, HER 2 och några därtill – se bild 1. Dessa har gemensamt kommit att sammanfattas under begreppet biologiska läkemedel/biologicals. Användning av plantantioxidanter – ekobiologiska läkemedel/ecobiologicals – inriktar sig i stället på ”så många gener som möjligt”/ecobiologicals och har faktiskt lyckats i sådan måtto att vissa kryddor visat sig påverka mer än hälften av generna som är involverade i inflammation – ca 700 stycken. Övriga skillnader mellan biologicals och ecobiologicals framgår av nedanstående bild.

Bild 1. Jämförelse mellan biologiska läkemedel och anti-inflammatoriska plantor s.k. ecobiologicals.

Jag insåg tidigt att gurkmeja har omfattande anti-inflammatoriska effekter, något som särskilt asiater använt sig av i tusentals år, till en början för att förhindra snabb förruttnelse av mat, speciellt i varmare klimat, men senare också för att förstärka och bevara hälsan. Till skillnad från biologiska läkemedel som är gjorda att bara tysta en gen i taget, så tystar alltså gurkmeja huvudparten av aktiva gener och har speciellt omfattande effekter mot inflammations-starka gener som COX 2 och NF-КB. Starka kliniska effekter har rapporterats både vid djurförsök och kliniska studier på människa, vilket jag f.ö. omfattande skrivit om (1-8). Effekterna åstadkommes av olika antioxidanter men speciellt av en familj kallad curcumenoider. Mer än 100 curkumenoider har identifierats varav uppåt ett tjugotal finns i gurkmeja, med huvudantioxidanten curcumin som dominerande. Det har med åren visat sig att ”alla” behövs mer eller mindre för att erhålla största möjliga effektivitet. Zlatan kan inte ensam göra mål och vinna matchen – han behöver tio medspelare – så är det också i curcumenoidernas värld.

”Champions league” av antioxidanter

Olika substansers förmåga att hålla tillbaka/strypa inflammation definieras som s.k. antioxidativt index. Detta beräknas som ett index kallat ORAC värde – Oxygen Radical Absorbance Capacity. Dessa värden har tagits fram på ”laboratoriebänken” och dessa värden måste tolkas med stor försiktighet eftersom de ofta vid studier inte gett förväntade kliniska effekter. Detta beror ofta på uteblivet eller starkt begränsat upptag i t.ex. tarmen. Detta har visat sig kunna motverkas/förbättras genom tillsats av fett – många antioxidanter är fettlösliga eller genomblödningsstimulerande åtgärder som tillsats av chilipeppar. Se vidare nedan.

Bild 2. ”Champions league” av antioxidanter.

Bild 2 förtecknar de plantprodukter som hittills visat sig ha de allra högsta ORAC-värdena. Drottningen är kryddnejlika rätt följt av SUMAC-kli, en citronsmakande produkt som vi personligen använder i bl.a. smoothies eller vid brödbakning. Sorghum/durra är en favorit – se fig 3 – vid brödbakning och acaibär och andra bär liksom kakao användes mest till att mixa med frusen avokado eller frusen grön omogen banan till glass och efterrätter. De jag valt ut för min komposition av antiflammatorisk cocktail/shot är förutom gurkmeja (turmeric), ceylonkanel (får inte förväxlas med det som i affärerna säljs som kanel) och, av andra skäl – se nedan – chilipeppar (ORAC 19,671 μ mol).

Fig 3. Sorghum/durra – en mycket intressant säd med överlägset bättre hälsoegenskaper än traditionella sädesslag som är helt förstörda av växtförädling.

Här följer en redogörelse för dess egenskaper:

Gurkmeja

Gurkmeja påverkar inte mindre än cirka 700 gener, vilket är unikt. Drygt 5 % av gurkmejapulvret är curcumenoider. Men det innehåller också andra viktiga antioxidanter och är dessutom mycket rikt på fiber, olika vitaminer och mineraler och t.o.m. omega-3 fett. Enligt en bok utgiven av NIH – Amerikanska statens National Institute of Health (9) – så ger regelbunden tillförsel av gurkmeja betydande positiva kliniska effekter både på djur och människa inte minst vid olika typer av cancer, skyddar och fördröjer utveckling av diverse neurologiska sjukdomar inklusive både Alzheimer och depression, och skyddar mot diabetes och diverse hjärt-kärl- och njursjukdomar. Gurkmeja förbättrar regeneration och läkning särskilt vid diverse led- och skelettsjukdomar. Gurkmejans anti-infektiösa effekter (10) kan förväntas hämma HIV och t.ex. influensa och kanske Ebola.

Kryddnejlika

Kryddnejlika är antioxidanternas drottning och uppvisar det högsta ORAC-värde som någonsin uppmätts. Kryddnejlika är speciellt känt för sitt rika innehåll av oljor (bild 4), vilket är betydelsefullt eftersom det kan bidra till ökat upptag av t.ex. curcumenoiderna, en process som är mycket i behov av det. Gurkmeja är också rikt på nyttiga mineraler som kalium, mangan, järn, selenium och magnesium men också på diverse nyttiga vitaminer som vitamin A, betakaroten, vitamin C, vitamin-K, vitamin-B6 (pyridoxine) och vitamin B (thiamin),

Bild 4. Förteckning över oljor i kryddnejlika.

Särskilt den essentiella oljan euginaol tillskrivs omfattande hälsobefrämjande egenskaper. Att den kallas essentiell betyder att vår kropp inte kan tillverka den utan själv behöver få den tillförd utifrån. Euginol har omfattande antiseptiska och smärtlindrande egenskaper och har därför använts mycket inom t.ex. tandvården men också inom led- och muskelsjukvården. Kryddnejlika tillskrivs förmåga att påskynda tarmens transportförmåga av föda/tarmmotoriken och öka enzymaktivitet och matsmältningen i våra tarmar. Kryddnejlika använts speciellt ofta, gärna tillsammans med gurkmeja, men också chilipeppar och ingefära till marinering av och såser till kyckling, fisk och kött.

Ceylonkanel

Ceylon får inte förväxlas men den kanel som säljs i våra affärer under namnet kanel – det är en fuskkanel, ofta kallad Cassiakanel/Saigonkanel. Skillnader i egenskaper mellan dessa är omfattande – se bild 4. Bland annat så innehåller Ceylon-kanelen nästan 20 gånger mer antioxidanter än Saigonkanelen. Viktigt är också att Ceyonkanel inte innehåller det gift som finns i Saigonkanelen och begränsar dess användning – se bild 5.

Bild 5. Jämförelse egenskaper hos Ceylonkanel jämfört med Cassiakanel/Saigonkanel/fuskkanel!

Ceylonkanel (Cinnamon zeylanicum) är känt för sina anti-diabetes, antiseptiska och anti-inflammatoriska egenskaper. Regelbunden tillförsel av Ceylonkanel har visat sig signifikant sänka blodsocker, blodfett och kroppsvikt och därmed utgöra ett effektivt redskap för bekämpning av metabolt syndrom och dess konsekvenser.

Chili/cayennepulver

Chillipeppar är vald för dess unika egenskaper att signifikant kunna öka genomblödningen av kroppens alla organ, vilket bl.a. innebär möjligheter till ökat upptag av antioxidanter och nutrienter i tarmen, och då särskilt viktiga gurkmeja/curkumenoider. Ökad genomblödning/hyperemi bidrar också till kraftigt ökad förmåga till regeneration och läkning, särskilt av bensår och dylikt. Tillförsel av cayennepeppar medför också minskad risk för att organ som t.ex. fötter och ben behöver amputeras, vilket tyvärr ibland sker vid svårkontrollerad diabetes. Cayennepeppar tillskrivs också andra väsentliga egenskaper som att kunna höja smärtgränsen. Egenskapen att kunna höja smärtgräns och öka genomblödning minskar risken till blodproppsbildning och motverkar täppthet i organ t.ex. i näsa och andningsorgan. Det har faktiskt rapporterats goda effekter vid huvudvärk som migrän (11) och ledvärk (12). Cayennepeppar uppges också öka möjligheterna till s.k. detox, öka sekretionen av saliv, magsaft, liksom andra matsmältningsvätskor och därigenom positivt kunna bidra till matsmältningen. Ökad genomblödning minskar också ganska radikalt besvären vid tillstånd som dålig lungfunktion (KOL), kronisk njursjukdom (dislyspatienter) och bukspottkörtelfunktion (diabetes, kronisk bukspottkörtelinflammation).

Dosering

Den traditionella doseringen av gurkmeja har genom årtusenden varit omkring en rågad matsked gurkmejapulver om man tillför enbart gurkmeja, men kan säkert om den blandas med andra kryddor dras ner till omkring rågad tesked. En lämplig dos av Ceylonkanel är en rågad tesked, men betydande kliniska effekter rapporteras också med betydligt lägre dos. När det gäller kryddnejlika och speciellt chilipeppar så är faktiskt för de som tål det en dos ”så stor som möjligt” att rekommendera, men minst en rejäl knivsudd/en fjärdedels tesked. Blandningen kan intas på många sätt t.ex. strös på mat – ofta s.k. müsli – eller som blivit populärt blandas med juice i en s.k. shot.

Välkommen att öka din GYNNA HÄLSA-arsenal, som naturligtvis skall åtföljas av andra viktiga åtgärder.

www.bengmark.se

Referenser:

•Bengmark S. Curcumin: an atoxic antioxidant and natural NF-κB, COX-2, LOX and iNOS inhibitor – a shield against acute and chronic diseases. JPEN J Parenter Enteral Nutr. 2006;30:45-51

•Bengmark S. Den bioekologiska medicinen har kommit för att stanna. Läkartidningen 2005,102,

•Bengmark S. Plant-derived Health-Effects of Turmeric and Curcumenoids. Kuwait Medical Journal 2006; 38: 267-275

•Bengmark S. Control of systemic inflammation and chronic disease – the use of turmeric and curcumenoids. In Nutrigenomics and proteonomics in health and disease. Food factors and gene interaction. Edited  by Y Mine, K Miyashita, F Shahidi, Wiley-Blackwell 2009

•Bengmark S, Mesa MD, Gil A. Plant-derived health: The effects of turmeric and curcuminoids. Nutr Hosp. 2009 May-Jun;24(3):273-81.

•Bengmark S, Mesa MD, Gil A. Plant-derived health: the effects of turmeric and curcuminoids. Nutr Hosp. 2009;24:273-281.

•Seehofer D et al. Inhibitory effect of curcumin on early liver regeneration following partial hepatectomy in rats. J Surg Res. 2009;155:195-200.

•Seehofer D et al. Synergistic effect of erythropoietin but not G-CSF in combination with curcumin on impaired liver regeneration in rats. Langenbecks Arch Surg. 2008;393:325-332

•Prasad S, Aggarwal BB. Turmeric, the Golden Spice, Chapter 13 in Benzie FF, Wachtel-Galor S.  Herbal Medicine: Biomolecular and Clinical Aspects, Second Edition CRC Press 2011.

•http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2015/05/04/curcumin-turmeric-benefits.aspx?e_cid=20150504Z2_DNL_B_art_1&utm_source=dnl&utm_medium=email&utm_content=art1&utm_campaign=20150504Z2_DNL_B&et_cid=DM75570&et_rid=939471680

•Anand KS, Dhikav V. Migraine relieved by chilis. Headache. 2012;52:1041.

•Sarwa KK et al. Topical Analgesic Nanolipid Vesicles Formulation of Capsaicinoids Extract of Bhut Jolokia (Capsicum chinense Jacq): Pharmacodynamic Evaluation in Rat Models and Acceptability studies in Human Volunteers. Curr Drug Deliv. 2016;13:1325-1338.

IBS – världens vanligaste sjukdom?

Irritable bowel syndrome (IBS) är i stor utsträckning en medelålderns sjukdom. Man räknar med att var fjärde i arbetsför ålder i Västerlandet lider av den – två tredjedelar är kvinnor och en tredjedel män – dessutom drabbas kvinnorna hårdare än män. Av de som drabbas har ca 40% en mildare form av IBS, 35% drabbas av en mer moderat/ fortfarande ganska tolererbar form av IBS, men 25% – var fjärde vuxen – lider av en svår och ytterst handikappande form av sjukdomen. Inte mindre än ca 12 procent av primärvårdens patienter uppges i USA vara patienter som lider av besvär som relaterar till IBS, vilket beräknas leda till mellan 2.5 och 3.5 miljoner läkarbesök, enbart i USA. Det överskuggande problemet är att ingen läkare skall ställa diagnosen utan att först ha uteslutit andra och allvarligare diagnoser som cancer i något av bukhålans ”många” organ.

IBS belastar samhället med stora kostnader och den enskilde med mycket lidande.

IBS-patienterna borde kunna diagnostiseras omedelbart men så är inte fallet – det rapporteras i snitt fem läkarbesök innan man tar till diagnosen IBS. De som lider av IBS konsumerar dubbelt så många sjukdagar jämfört med genomsnittet av sjukskrivna. Dessutom vet man att många med IBS är så drabbade att de tvingats till att arbeta deltjänst oftare än vad som genomsnittligt är vanligt. Det har beräknats att kosta det amerikanska samhället inte mindre än 21 miljarder dollar, och detta bara för frånvaro från arbetet.

Kvinnor drabbas också speciellt hårt därför att de också alltför ofta blir föremål för onödiga kirurgiska ingrepp som borttagande av livmoder och äggstockar, men också borttagande av blindtarm i en strävan att få kontroll på dessa tarmbesvär. Ofta har man också utsatts för helt onödiga antibiotika-kurer, allt i hopp om att åtminstone tillfälligt få kontroll på besvären och – konstigt nog – tycks det ibland ha hjälpt.

Symptom på IBS varierar stort.

Grundläggande besvär vid IBS är förstås ”ont i i magen”, besvär som inte sällan blir värre när man ätit och ofta bättre under en stund ”efter att man bajsat”. Förstoppning och/eller diarré dominerar och inte sällan växlar det mellan dessa två tillstånd. Bajsandet följer inga schema utan är ytterst oregelbundet. Besvären kommer och går och är ofta borta i perioder. Uppspändhet, gasbildning, buller och körningar hör också till bilden. Konsistensen på bajset växlar från dag till dag mellan att vara hård och lös, ofta kommer en hård klump först och efterföljs av diarréliknande bajs – ofta känner man sig heller aldrig ”riktigt färdig” utan besöker toaletten upprepade gånger liksom att man torkar och torkar sig upprepat.

Vad göra?

IBS går inte sällan parallellt med andra tillstånd som känslighet för laktos men också gluten. I det förgångna har därför laktosfri och/eller glutenfri kost inte sällan medfört viss lindring. På senare år har dock identifierats ett samband mellan bristande förmåga att smälta speciellt svårsmälta fibrer som kallas fruktaner, ett samlingsbegrepp för diverse svårsmälta plantfibrer av monosacharid, oligosacharid eller polysacharid-natur. Man har därför tagit fram en lista på hundratals livsmedel som man rekommenderar bör undvikas – en lista som fått namnet Fodmap. Tyvärr så ger en strikt tillämpning av ”Fodmap”-reducerad kost inte lindring hos alla – ca 25% uppvisar fortsatta besvär, faktiskt.

Fodmap listan är på inget sätt komplett – en lång rad andra plantor är också rika på fruktaner inkl sädesslagen vete, råg och korn liksom också potatis och alla dessa:

Mat med höga värden av FODMAPs

Fruktos: Äpple, päron, persika, mango, vattenmelon, konserverad frukt, torkad frukt, honung, juice.

Fruktaner-och eller galakaner: Vete och råg i större mängder (bröd, pasta, kex). Broccoli, brysselkål, vitkål, lök, vitlök, ärter, baljväxter.

Polyoler(sockeralkoholer): Äpple, aprikos, körsbär, nektarin,
plommon, avokado, champinjon, blomkål. Sötningsmedel ex: sorbitol, mannitol, xylitol.

Laktos: Mjölk, yoghurt, färskost.

Många av de ”förbjudna” grönsakerna har genom åren beskrivits som särskilt nyttiga – de gäller inte minst de mest fruktan-rika som banan (speciellt omogen), lök, vitlök och också jordärtskocka. Bananen är rik på diverse olika hälsofibrer, nutrienter och mineraler, ger snabb mättnadskänsla och rapporteras bidra till viktminskning och kontroll av diverse kroniska sjukdomar. Samma erfarenhet rapporteras vid frekvent konsumtion av t.ex. jordärtskocka som i studier visat sig bidra till att hålla diverse kroniska sjukdomar borta.

Lösningen heter Synbiotics.

Att smälta/bryta ner fruktaner klarar bara en handfull av tarmens bakterier och mycket talar för att dagens Västerlänningar aldrig koloniserats med dessa ”specialister” eller så har de tidigt förlorat dem på grund att de gjort dem ”arbetslösa/kostlösa” – man har helt enkelt inte ätit fruktanrik kost – så illa är det nog ofta.

Lösningen presenterades redan 1994 av forskare vid ett jordbruksforskningsinstitut i Braunschweig i Tyskland; Marina Müller och Dorothee Lier. De sysslade med forskning med anknytning till ensilering. Bristande nedbrytning/dekomposition av fruktaner är också ett bekymmer vid långtidsförvaring av djurfoder, något som jag inte visste. Müller och Lier testade inte mindre än 712 stammar av laktobaciller, alla återvunna från plantor, mest gräs.

Läs och häpna: Bara 16 av dessa laktobacill-stammar kunde bryta ner phlein, ett fruktan med inte mindre än 5 bindningar, och bara 8 kunde bryta ner inulin – det kanske mest kända och idag använda prebiotikumet.  Dessa mjölksyrebakterier identifierades som Lactobacillus paracasei subsp. paracasei, Lact. plantarum, Lact. brevis and Pediococcus pentosaceus – tre av dem fast inte desamma stammarna ingår i mitt Synbiotic 2000. Alla stammar av Lact. paracasei subsp. Paracasei som prövades, visade sig ha förmåga att smälta fruktaner. Andra mjölksyrebakterie-stammar hade det litet svårare. De flesta andra som prövades utom två stammar av Lact plantarum hade svårare att smälta inulin än phlein.

Saknas idag hos stora delar av mänskligheten.

Vår bakterieflora tunnas långsamt ut och denna utarmning fortgår också idag. Att så är fallet har vi nu vetat i snart fyrtio år utan att göra något nämnvärt åt det. Det hade visats redan 1983 av en mycket framstående Amerikansk mikrobiologi-forskare, Steven Finegold, och kunde senare konfirmeras av mina kollegor i laget kring det som skulle bli Probi, vilket vi började med i slutet av 1990-talet.

Det stod tidigt klart att det var just de fruktanfermenterande laktobacillerna: Lb plantarum och Lp paracasei, som drabbats hårdast av utarmningen av ”bakterieorganet”. Det var ingen slump att det blev en lab plantarum stam som blev Probis paradbakterie, vilket den är också idag och kom att bli den bakterie kring vilken man byggde hälsodrycken ProViva.

Men jag ville gå personligen vidare, vilket dåvarande struktur av Probi inte möjliggjorde. Framför allt ville jag söka nya laktobaciller, inte i människans utarmade tarm, utan i Naturen precis som Müller och Lier gjort. Det var genom detta ”nya synsätt” som vi så småningom fann flera laktobaciller med oväntat starka immunfunktioner,  varav tre kom att ingå i min forskningskomposition: Synbiotic 2000.

Jag drevs också av ytterligare en ambition, nämligen att tillföra nyttiga fibrer till de valda laktobacillerna – prebiotika – att använda som ”reskost” på färden ned till den slutliga ”arbetsplatsen” – grovtarmen. Vi valde att tillsätta fyra fibrer kända från den vetenskapliga litteraturen för sina magiska effekter, varav ett valt fiber blev ett fruktan – inulin.  Idag är kombinationen av pre- och probiotika – numera kallad synbiotika –välkänd för sina starka hälsoeffekter.

Liksom att de bakterier som Müller och Lier fann hade unika fruktansmältande egenskaper väletablerade som probiotika – de ingår t.ex. i Synbiotics.

Slutord:

Jag har tvekat att skriva denna krönika. Det känns förnedrande att jag inte lyckats förankra kunskap och forskning som jag burit på allt för länge. Det beror delvis på det faktum att mitt fokus varit mest inriktat på svårt sjuka i intensivvården – patienter med relation till mitt yrke – kirurgin. Också där har vi påvisat dramatiska effekter av Synbiotics, men inte lyckats förankra det i en medicinsk värld som är i det närmaste helt inriktad på att botemedlet skall vara ett kemikalium – inte hela plantor och absolut inte några bakterier.

Nu börjar den tillämpa att att man skall hålla plantor borta – ”Fodmap” för att må bra – men ännu så länge så ingår att ”äta massor med plantor” knappast i terapiarsenalen.

Mitt råd är: ”kasta Fodmap-pappren i tunnan” – det är det enda de förtjänar. Sök med ljus och lykta efter de fruktanbakterier som Du förlorat – de finns runt om Dig överallt på växande plantor – de är där för att skydda och ge näring till den planta som bär dem. I väntar på att Du finner dem är Du välkommen att använda de som finns i Synbiotic.

Hur mycket Du behöver ta dagligen är individuellt – Du får pröva Dig fram. Framför allt – hav tålamod, det kan många månader.

Vill Du läsa mer om bakterier så är Du välkommen att läsa mina tidigare krönikor. Här finns en förteckning: http://bengmark.com/foodpharmacy-kronikor/

En information vill jag lägga till:

Feta människor saknar nästan helt fruktanfermenterande paracasei och plantarum – kan det ha samband? Fruktanmat behöver vi – det bidrar till att vi äter mindre? Fruktanmat är mindre fettgivande? Det förekommer ofta fetma parallellt med IBS. Och – IBS drabbar oftare kvinnor än män. Jag vet inte svaret – i vart fall är det värt att fundera över.

I vart fall har jag fått mycket inspiration från två kvinnor, Marina Müller och Dorothee Lier, jag tycker de är värda ETT LITET NOBELPRIS – de kom upp med något som kan vara nyckeln till en av jordens verkliga gissel – IBS.

Graviditet, amning, livsstil.

Varje havande kvinna kan ge sitt barn en betydande bonus i livet genom att leva extra hälsosamt under graviditet och under amningsperioden och också genom att amma extra länge – långt efter att barnet börjat äta. Bröstmjölk är något helt unikt. Mänsklig mjölk innehåller nämligen ett slags hälsogivande fibrer – oligosacharider – som ingen lyckats syntetisera och som inte heller finns i mjölk från andra djur, samt specifika laktobaciller som barnet gärna tar till sig och bär med sig för resten av livet.  

Vår västerländska livsstil har medfört betydande negativa hälsokonsekvenser för oss alla och inte minst för våra barn. Den medför hos de flesta av oss en betydligt reducerad och dåligt fungerande tarmflora, som resulterar i en kronisk inflammation med åtföljande kroniska sjukdomar, och som ofta resulterar i en för tidig död. Ett exempel på hur människosläktets förändring är att könsmognaden hos både pojkar och flickor numera inträffar dramatiskt tidigare och detta med alla dess både fysiskt och psykiskt negativa konsekvenser.

Som professorerna Jan Milsom (gynekolog) vid Sahlgrenska Akademien i Göteborg och Ola Söder (barnendokrinolog) på Karolinska i Stockholm påpekar så inträffade mensdebuten hos unga flickor fram till mitten av 1800-talet först vid 17 års ålder – det är sannolikt vad som är ur biologisk och genetisk synpunkt vad som är rätt för människosläktet – homo sapiens. Sedan 1850 och övergången till industritillverkad och kalorikondenserad mat, så har emellertid åldern för mensdebut radikalt sjunkit för att nu vara under 12 år – och inte sällan vid 10-årsåldern.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-23-44

Det var först i mitten på 1800-talet som vi dramatiskt började ändra våra matvanor och gå över till processad föda. 1850 var medelintaget av t.ex. socker ½ kg per person och år – idag är det mellan 40 och 50 kg per person och år d.v.s. 20000 – 25000 kalorier per år. Sedan dess har också vårt intag av djurfett i form av kött och fläsk fördubblats och intaget av mejerivaror har faktiskt ökat mellan 25 och 50 gånger, samtidigt som intag av plantföda och nyttiga fettsyror som omega-3 har sjunkit dramatiskt.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-24-01

Dagens mödrar blir allt fetare och fetare och föder allt större och större bäbisar. Barnläkaren Gunnar Meeuwisse, då i Lund och senare Karlskrona, berättade en gång för mig att man under de senaste hundra åren tvingats räkna upp vad som anses som normal födelsevikt inte mindre än fyra gånger – födelsevikten bestämmer man som medelvikt och spridning på vikten av ”alla” nyfödda det året. Det kallar man ”normal födelsevikt”, men det är naturligtvis grovt missvisande. Man har rapporterat att antalet feta barnaföderskor i Sverige i slutet av 1900-talet fördubblades på bara tio år, och har sedan dess fortsatt att öka i samma takt.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-24-37”Fig 1” från Mattsson LÅ, Ladfors L. Läkartidningen 2003;100:3959-3961. – http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2003/27625.pdf


Feta mödrar har omfattande kronisk inflammation och föder feta barn

Den rekommenderade viktuppgången under graviditet skall hålla sig under 15 kg och helst vara lägre. Men det tycks bli allt sällsyntare. Läs gärna t.ex. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9909/30/bebis.html och http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9909/17/baby.html

Nästan 75 procent av alla feta kvinnor anger graviditet som utlösande faktor till deras sedan permanenta övervikt. Många kvinnor tycks ta graviditeten som intäkt för att de kan och skall (passa på att) äta betydligt mer än vanligt – ”äta för två” är ett uttryck som ofta hörs. Faktorer som tycks påverka viktökningen mest är låg utbildning/låg inkomst, hereditet, etnicitet och typ av sysselsättning (Mattsson LÅ, Ladfors L. Läkartidningen 2003;100:3959-3961) http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2003/27625.pdf

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-25-05”Fig 2” från Mattsson LÅ, Ladfors L. Läkartidningen 2003;100:3959-3961. http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2003/27625.pdf

I Storbritannien och Nordamerika – sannolikt också i Sydamerika – föds mycket större bäbisar – de väger inte sällan 8-10 kg. Den högsta födelsevikt som registrerats kommer från Kanada – en bäbis vägde 12.5 kg och den saknade i det närmaste helt immunförsvar och dog inom 24 timmar. Man vet med säkerhet att feta gravida kvinnor har ett högt inflammatoriskt tryck som denna bild visar. Det manifesterar sig i frisättning av en mångfald pro-inflammatoriska faktorer som också drabbar och faktiskt ”stressar” fostret, trots att det synbarligen ligger så skyddat i mammas mage.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-26-41http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1038/oby.2010.215/full 

Detta medför att feta kvinnor får en helt annorlunda tarmflora, ett mycket försämrat immunsystem och en dålig ämnesomsättning.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-27-21
http://www.futuremedicine.com/doi/pdf/10.2217/fmb.11.142 


Med stora bäbisar följer ökat antal kejsarsnitt och ökad frekvens av förlossningsskador

Hos kvinnor med högt BMI ökar behovet av operativa förlossningar, och komplikationsfrekvensen hos dessa kvinnor är förhöjd vid såväl operativa som normala förlossningar. För fostret ökar risken för fosterdöd, missbildningar och makrosomi (födelsevikt > 4500 gram). Av oförklarlig anledning så har mödrar med en annan autoimmun sjukdom, celiaki, liknande graviditetsproblem men de föder istället barn med undervikt. En nyligen publicerad svensk studie fann att fetma, planerat kejsarsnitt och upprepade urinvägsinfektioner under graviditeten hade samband med ökad risk för att barnet senare i livet skulle utveckla celiaki – en process som inte var lika vanlig hos mammor med högre ålder och med högre inkomst (Namatovu F et al. BMC Pediatr. 2016;16:77) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4897811/pdf/12887_2016_Article_613.pdf

Kvinnor med celiaki utgör en speciell riskgrupp. En nyligen publicerad studie från USA rapporterar att dessa kvinnor har en signifikant ökad risk att utveckla obstetriska komplikationer – förkortad graviditetsperiod/högre frekvens av för tidigt födsel, dålig fostertillväxt, högre frekvens av dödföddhet, och ofta barn med låg födelsevikt. Man påpekar speciellt att det är viktigt ”att dessa kvinnor följs upp noggrant” och övervakar att de håller en mycket strikt diet. (Saccone G et al Am J Obstet Gynecol. 2016;214:225-234. http://ac.els-cdn.com/S0002937815011941/1-s2.0-S0002937815011941-main.pdf?_tid=36237b5c-9911-11e6-8b9c-00000aacb361&acdnat=1477221168_e93cb20758f50d5c62314450a382e27c 


Påverkar barnets hälsa hela livet

Hur mamma lever före och under graviditeten liksom under amningstiden har en stor inverkan på barnets hälsa, inte bara under barnaåren utan hela livet ut. Det är främst under de senaste månaderna av graviditeten, men också till viss del amningsperioden, som barnets immunsystem anläggs och fin-kalibreras – mammas livsstil spelar en avgörande betydelse för kvaliteten på detta och barnets hälsa genom hela livet. Det är faktiskt inte bara fråga om att avstå från alkohol och tobak – här krävs för optimalt resultat betydligt större insatser – säkert ett leverne likt det jag beskriver i mina TOLV BUDORD (http://bengmark.com/halsa-tolv-budord/).

Det var den engelske pediatrikprofessorn David JP Barker, som i början på 1990-talet gjorde iakttagelsen att kroniska sjukdomar senare i livet som hjärtkärlsjukdomar, diabetes och cancer inte bra uppstår genom samverkan av livsstil när man är vuxen och genetisk benägenhet utan att också miljön i livmodern och mammas kropp spelade en betydelsefull roll. Han rapporterade att “Även korta perioder av ”påfrestningar” på fostret i livmodern kunde permanent förändra/försämra/omprogrammera barnets immunsystem och leda till permanenta förändringar i t.ex. blodtryck, kolesterol-metabolism, insulin-svar vid tillförsel av socker liksom i en rad andra metabola, endokrina och immuna parametrar”. (The thrifty epigenotype hypothesis: Barker, D.J.P. Maternal Nutrition, Fetal Nutrition, and Disease in Later Life”. Nutrition, 1992;13:807-813, Curr Opin Nephrol Hypertens 1997; 6:106-110)

Senare studier har bekräftat Barkers iakttagelser. Man har också beräknat att detta inflytande motsvarar cirka 25 procent medan cirka 70 procent är avhängt av individens livsstil som vuxen.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-27-30

Bland viktiga iakttagelser som gjorts på senare på senare år skall också nämnas en norsk studie som beskriver hur barn med hög födelsevikt har benägenhet att utveckla immun-sjukdomar som typ 1 diabetes dubbelt så ofta som normalviktiga. (Stene LC et al BMJ. 2001 Apr 14; 322(7291): 889–892). http://www.bmj.com/content/bmj/323/7309/369.full.pdf  

Med stor säkerhet gäller det också åtskilliga andra allvarliga sjukdomar.


Allergi, ADHD och Asperger

Dessa sjukdomar hör till de som förknippas med modern livsstil i samband med graviditet och amning. De finska forskarna Erika Isolauri och Seppo Salminen med medarbetare rapporterade 2003 en studie som visade hur de genom att tillföra laktobaciller till modern under hennes sista graviditetsmånader och till barnet under dess första 6 levnadsmånader, kunde i det närmaste halvera allergiförekomsten hos barn – som skulle födas i speciellt allergibenägna familjer.

De återkom med en ny studie när barnen nått pubertetsåldern och denna studie visade faktiskt att de med denna enkla behandling lyckats helt hålla borta både ADHD och Aspergers sjukdom, medan de barn som inte fått tillgång till denna behandling utvecklat dessa sjukdomar i inte mindre än 17 procent.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-27-37http://www.nature.com/pr/journal/v77/n6/pdf/pr201551a.pdf    

Eftersom jag i många år arbetat med min synbiotika och väl känner dess fantastiska anti-inflammatoriska egenskaper, så önskar jag att alla blivande mammor skall få tillgång till Synbiotics åtminstone under moderns sista graviditets-månader och under de första levnadsmånaderna genom att mamman smörjer in bröstvårtorna både före och efter amning och gärna också ge litet extra Synbiotics till den nyfödde.

Jag önskar också att de gör allt för förbättra sin livsstil. Om de inte orkar helt följa de TOLV BUDORDEN så kan de åtminstone försöka äta mycket grönt och, helst rått, och därtill gärna avstår, förutom från alkohol och rökning, från mat med erkänt fetma-givande egenskaper som: de tre fetmagivande P-na (pasta, pizza, pastries – wienerbröd och för den delen också kakor), smör, ost och helst också mjölk, chips, saltade nötter, snabbmat och läsk, sylter och marmelader, kokta varma rotfrukter som potatis, men inte de som tillåtits kallna, ko- och griskött och tomatketchup. 

Lycka till ALLA MAMMOR med era insatser för ert barns och egen hälsa. Glöm inte också att motionera och avstå från att stressa.

 

En god och en dålig nyhet.

Jag har varit kirurg hela mitt yrkesliv. Jag var en av föregångarna till extensiv bukkirurgi, speciellt av de stora bukorganen. Vid cancer så togs ofta hela bukspottkörteln eller upp till 75 procent av levern bort. Tyvärr gick det inte alltid så bra som jag velat – svåra infektioner förekom ofta. Det störde mig att jag aldrig kunde utfärda garanti för den vara som jag ”marknadsförde”. Inte sällan fick jag ställa in semester eller utlandsresa därför det blivit kritiskt för den patient som jag opererat.

En dag fick jag ett nytt perspektiv som en skänk från ovan. Jag hade bett en ung läkare som heter Henrik Ekberg, senare professor i transplantation, att ordentligt studera de senaste 81 stora leveroperationer. Plötsligt knackade han på min dörr och hade vad han kallade både ”goda och dåliga nyheter”. Först ”däckade” han mig med att berätta att den antibiotika som enligt den tidens praxis absolut skulle ges under en vecka efter operationen faktiskt blivit bortglömd. Ve och fasa – hur kunde det gå till så och därtill på en universitetsklinik, där man skall vara ett föredöme?

När jag utmattad sjönk tillbaka i soffan så sa han plötsligt:

”Men Stig – jag har ju goda nyheter också! Alla infektioner fanns hos de patienter som fått antibiotika. De som inte fått antibiotika hade inga infektioner.”

Detta förändrade allt. Kanske hade antibiotikan dödat den nyttiga tarmfloran? Tanken drev mig att börja forska kring tarmfloran och söka metoder att återställa den när den blivit förstörd – och så är det än i dag. Det började med att jag tog initiativ till det som med tiden blev Probi, ett svenskt börsnoterat bioteknikföretag som utvecklar probiotika. Härifrån har jag gått vidare och utvecklat Synbiotic 2000, men det skall jag berätta en annan gång. Informationen från en vetenskaplig undersökning av den norske immunologi-professorn Per Brandzaeg att 70-80 procent av immunsystemet sitter i tarmen gav entusiasm till att fortsätta med min forskning – här bildas huvudparten av viktigt immunglobulin som skolar immunceller för sina uppdrag runt om i kroppen.

Fortfarande i dag, hör och häpna, fortsätter man på många håll att slentrianmässigt ge antibiotika i samband med kirurgi, och detta trots att studie efter studie visat att det har negativ effekt eller ger negativt utbyte. Också i dag får upp till var tredje patient infektioner efter större bukkirurgi – efter levertransplantation är det varannan.

Mitt uppdrag är inte avslutat.

Resistenta bakterier farligare än cancer år 2050.

Bara några årtionden tillbaka så var euforin stor i medicinska kretsar. Som framgår av nedanstående bild hade svåra sjukdomar orsakade av olika infektioner, bl.a. tuberkulos, och könssjukdomar som syfilis o.s.v. (allt ovanför röd linje på bilden nedan), framgångsrikt bekämpats under det senaste seklet.

Fig_no_48_resistenta_bakterier-01

Men, nu ser det inte lika hoppfullt ut längre. Redan idag dör varje år cirka 50 000 människor bara i USA och EU i infektioner för vilka numera effektiv behandling saknas. De bakterier som förorsakar dessa infektioner har nämligen skapat sig totalt herravälde genom att utveckla full motståndskraft – resistens – mot just de läkemedlen som för inte länge sedan skapade en medicinsk framgång utan dess like.

Om man jämför med cancer – jordens vanligaste orsak till för tidig död (bara i t.ex. USA mer än 550 000 varje år) – så är det idag likväl mindre än 5% som dör i sviter av resistenta bakterier. Så kommer det inte att vara länge till – om inte ett mirakel inträffar. Trots att antalet dödsfall i cancer på jorden beräknas ha tredubblats år 2050 så beräknas, som det ser ut idag, dödligheten i infektioner orsakade av resistenta stammar vid denna tidpunkt ha passerat cancer som den ledande dödsorsaken på jorden. Då beräknas nämligen varje år 10 miljoner människor av jordens befolkning falla offer för infektioner som det saknas bot för, vilket kommer att åstadkomma våra samhällen ofantliga kostnader – 100 biljoner dollar i utgifter för ”förgäves” behandling och uteblivna inkomster från de som dör.

WHO gör tafatta försök att reducera konsekvenserna

WHO har i ett desperat försök att minska ökningen av antalet fall av resistenta stammar tagit fram en plan som nyligen antagits av den 68:e generalförsamlingen (http://apps.who.int/gb/ebwha/pdf_files/WHA68/A68_20-en.pdf). Tyvärr saknar den helt några som helst nya och radikala förslag – den upprepar bara vad som redan är känt och som hittills visat sig ganska verkningslöst, som att:

* Förbättra förebyggande av infektioner på sjukhus och vårdcentraler
* Skriva ut antibiotika bara när det verkligen är absolut nödvändigt
* Aldrig skriva ut starkare antibiotika än verkligen nödvändigt

Enligt rapporten kan politikerna i de olika medlemsstaterna speciellt se till att:

* Utvecklingen av resistenta stammar bättre följs upp än vad som sker idag
* Förebyggande av infektioner och kontroll av dess uppkomst prioriteras bättre än idag
* Användandet av mediciner, speciellt antibiotika, blir bättre reglerat i lag än vad fallet är idag
* Allmänheten blir bättre medveten om problemet med antibiotikaresistens
* På olika sätt stödja och visa uppskattning för innovation i avsikt att skapa nya initiativ till förebyggande och behandling av resistenta stammar
* Mer än idag stödja utvecklandet av nya diagnostiska hjälpmedel, vacciner, och andra nya behandlingsmetoder

Citat_150531 kopia-02

Nyupptäckt folkspillra ger nytt perspektiv

2009 hittande man en folkspillra i de mest otillgängliga delarna av Amazonas i Venezuela – en grupp som med allra största sannolikhet inte varit i kontakt med några människor sedan de anlände till Sydamerika för mer än 11 000 år sedan. Ett medicinskt team besökte dem ganska snart och gjorde omfattande medicinska undersökningar. De var framsynta nog att också ta prover på tarmfloran hos denna befolkning, kallad Yanomami. Tarmfloran har nu undersökts i detalj och en forskningsrapport har i dagarna blivit publicerad (Clemente%20et%20al. Sci. Adv. 2015;1). Helt överraskande visar sig dessa individer ha en 40% mer omfattande tarmflora än något känt folkslag vilket tyder på att omfattande delar av tarmfloran blivit utrotade i civilisationsprocessen – kanske många av de för hälsan mest viktiga?

Bl.a. har man till stor överraskning funnit att dessa individer har inte mindre än ett trettiotal bakterier med antibiotika-resistenta gener. Kanske hade våra förfäders bakterier, som försvarade individerna mot diverse gifter i omgivningen, antibiotika-egenskaper? Kanske är det en förutsättning för framgång med antibiotika att dessa bakterier hunnit bli utrotade? Och, om så är fallet så, är kanske möjligheten att använda antibiotika bara en historisk parentes?

Under miljontals år var den egna bakteriefloran enda skyddet mot sjukdom

Jag anser att den behandling som borde vara mest närliggande är att rekonditionera den dåligt fungerande tarmfloran – tillförsel av pro- och synbiotika är ett riskfritt och mycket lovande alternativ. Sedan mer än 30 år har jag samarbetet med kollegor runt jorden i försök att ersätta farlig antibiotika med totalt riskfria pro- och synbiotika – av hälsomyndigheterna förklarade som GRAS (Generally Regarded As Safe). Detta har lett till en produkt för tarmrekonditionering – Synbiotics 2000 – som med stor framgång prövats på olika svårt sjuka i intensivvården, inte minst de som genomgår transplantation, mest lever men också benmärg, vid svåra olycksfall o.s.v, och som visat sig kraftigt reducera förekomsten av infektioner. Nu skall den också prövas vid ADHD, akut psykos och som supplement vid dialysbehandling.

En ung man som undergick benmärgstransplantation och som vägrade ta antibiotika var den förste att istället pröva Synbiotic 2000. Det är värt att betänka att han behandlades med levande bakterier i en situation då det egna immunsystemet var helt och hållet utsläckt. Efterförloppet till behandlingen var helt utan anmärkning och han gick hem på rekordtid.

Mikrobiologen och professorn Val Edward-Jones, chef för forskningsutveckling vid Manchesters Universitet, hjälpte mig för 10 år sedan att titta på Synbiotics effekt på resistenta bakterier på laboratorium som hon beskrev som omfattande (se bild nedan).

Fig_no_48+49_bakterietillvaxt-02

En vanlig antibiotikakur förstör 90% av tarmfloran

Det är en skrämmande information att våra mest använda och uppskattade läkemedel, antibiotika, faktiskt bidrar till utveckling av de svåra sjukdomar som så snabbt ökar i västvärlden och över hela jorden: allergier, ofta astma och hudeksem, men också fetma, diabetes, Alzheimer och olika typer av cancer.

Det har hittills nästan inte alls beaktats att den moderna människans, kanske i kontrast till våra förfäders, redan svårt uttunnade flora av tarmbakterier dåligt tål närvaro av kemikalier, och naurligtvis speciellt sådana som tillverkats för att förstöra bakterier som t.ex. antibiotika. Man har faktiskt beräknat att en vanlig antibiotikakur i snitt förstör 90% av tarmfloran (mikrobiota) och då bl.a. immunfunktioner, gallmetabilism och tillverkning av viktiga hormoner som prostaglandiner och steroider (Caetano%20L et al. Antimicrob Agents Chemother. 2011;55:1494-1503) – och det tar ofta år innan tarmflora och tarmfunktion återställts.

Cancermediciner har tyvärr samma effekter – kemoterapimediciner reducerar tarmfloran cirka 100 gånger och de speciellt känsliga aeroba bakterierna cirka 10 000 gånger (de elimineras helt). Dessutom ökar halten i tarmen av mer motståndskraftiga elakartade och sjukdomsalstrande bakterier, ofta kallade Gram-negativa bakterier, cirka 100 gånger (Van%20Vliet MJ et al. Clin Infect Dis 2009;49:262-270). Även vanliga och dagligen använda mediciner som blodtrycks- och sömnmediciner sätter sina dystra spår i tarmfloran. En ganska nyligen publicerad studie (Nonzee%20V et al J Med Assoc Thai 2012;95:96-104) visar att vanliga blodtrycksmediciner ger dysbios (en dåligt fungerande tarmflora) men att den också reducerar produktionen av det viktiga slemhinneskyddande mukuslagret (slem).

Var alltid försiktig med läkemedel – de sätter alltid ner ditt immunsystem

Också vanliga magsårsmediciner som man köper utan recept på apoteket påverkar tarmfloran – om de t.ex. används under graviditet så ökar markant fostrets risk att senare i livet få astma (Andersen%20AB et al. Aliment Pharmacol Ther 2012;35:1190-1198). I dagarna publicerade studier från Indien visar att om t.ex. en diarrésjuk behandlas med antibiotika så är individens motståndskraft betydligt nedsatt och tiden till nästa diarré-episod betydligt förkortat (Rogawski%20ET et al Int J Epidemiol. 2015 E-pub). En annan nyligen publicerad undersökning (Boursi%20B et al Eur J Endocrinol 2015;172:639–648) visar att för varje antibiotikakur som en individ genomgår så ökar risken att senare få diabetes betydligt: 2-5 kurer i livet med 8% (om quinoloner 15 %) och mer än 5 kurer i livet med 23% (om quinoloner  37 %). En annan undersökning visar att om du tar upp till 18 sömntabletter per år så ökar risken för för tidig död 3.6 gånger, mellan 18 och 132 sömntabletter per år så ökar den 4.4 gånger och om mer än 132 tabletter per år med inte mindre än 5.3 gånger (Kripke%20DF et al BMJ Open 2012:2).

Bakteriernas favoritmat – plantfibrer

Vårt största hälsodilemma är att vi slutat äta den mängd och den sort av mat som våra skyddsbakterier vill ha. Det måste sägas som det är – det är detta som gör oss så sjuka – och värre förespås det bli. Det är fibrer och åter fibrer som gäller.

I min krönika om fibrer diskuterade jag betydelsen av växtfibrer för att våra skyddsbakterier skall överleva och växa tid. Det är också därför som jag har försett min probiotika med 10 gram fibrer – 2.5 gram av fyra olika sorter: betaglukaner, inulin, pektin och resistent stärkelse. Helst skulle jag vilja tillsatt mycket mer men får nöja mig med att påpeka vikten att konsumenten äter mycket, mycket fibrer. Effekten blir vad man gör den till.

Jag påpekade bl.a. att Livsmedelsverken i olika västliga länder rekommenderar ett intag av fiber motsvarande 25-35 gram per dag, vilket jag finner alldeles för litet. Men sanningen är att människorna i t.ex. USA och Västeuropa idag bara äter hälften så mycket – 15-20 gram – vilket är en katastrof. Betänk att de människor som har bästa tarmfloran på jorden dagligen konsumerar plantor motsvarande uppåt 150 gram ren fiber varje dag.

Hedra dina tarmbakterier och det må gå dig väl och du må länge leva på jorden

Två allt överskuggande regler för optimal hälsa gäller:

* Tillfredsställ varje dag dina hälsobakteriers behov av stora mängder fibrer
*  Minska/uteslut alla gifter, både de som giftbakterierna i kroppen bildar som endotoxin, och de som tillförs utifrån, allt från kemikalier till läkemedel.

Sen finns det några regler till – mina tolv budord. Dem hittar Du även på bengmark.com.

An avocado a day keeps the doctor away!

Avokado – en av de fem mirakelfrukterna

I årtusenden har jordens befolkning använt plantor för att bevara och återställa hälsan. Före tillkomsten av modern sjukvård sköttes sjukvården av kyrkan och klostren – hälsa hämtades från plantor och plantingredienser i de stora klosterträdgårdar (något man gjorde redan på Antikens dagar).

Det är imponerande att läsa böcker av nunnan Hildegard von Bingen, som drev ett par kloster i Tyskland i mitten på 1100-talet. I böckerna beskriver hon ingående olika plantors inflytande på hälsa och ger recept på hur de kan användas som mat. Boken ”Physica” (nyligen utkommen i nytryck på engelska ISBN 978–089281-661-3) handlar om hälsa och läkning och beskriver ingående hur man uppfattade olika plantors läkande egenskaper, vilket inte skiljer sig mycket från dagens uppfattning. Också långt efter tillkomsten av moderna sjukhus och syntetiska läkemedel, förblev sortimentet av läkemedel på apoteken i huvudsak hämtade från växtriket.

Uttrycket ”an apple a day keeps the doctor away” uttrycker väl gångna års synsätt. Längtan efter sötma gjorde, tyvärr, att förra århundradets vetenskapsmän blev stimulerade att förädla de traditionella frukterna så att de fick mer sötma. Detta skedde i en tid då man inte visste tillräckligt mycket om t ex sockrets skadliga effekter på hälsan. Idag kan man önska att detta aldrig hänt, men vägen tillbaka är sannolikt stängd, liksom för alla andra plantor som vi använder som föda. Istället tvingas vi att ransonera vår konsumtion av frukter som vi traditionellt har ätit mycket av, till högst 15 gram fruktsocker om dagen – dvs sammanlagt högst tre äpplen, päron eller apelsiner.

I dag sker en intensiv jakt på sädesslag som har bättre nutritionella kvaliteter än de överförädlade sädesslagen vete, råg och korn (havre är fort ok). I stället har man börjat använda produkter som bovete och quinoa och sökt sig till uråldriga afrikanska sädesslag som amarant, durra/sorghum, hirs och teff (tyvärr är nog också dessa växtförädlade, om än i betydligt mindre utsträckning). Detsamma gäller för frukt – ett antal för oss helt nya frukter har på senare år hamnat på våra bord – därav några som fått beteckningen ”de fem mirakelfrukterna”: avokado, kokosnöt, longanbär (kinesisk frukt), mango och mangosteen.

Mangosteen - en av de fem mirakelfrukterna.

Mangosteen – en av de fem mirakelfrukterna.

Denna krönika tillägnas avokado – de andra frukterna och sädesslagen hoppas jag kunna återkomma till vid annat tillfälle. Avokadon har funnits på bordet i Sydamerika sedan 7-8000 före Kristus, den nådde Nordamerika i början av förra århundradet och finns i Europa sedan bara några tiotal år tillbaka.

Avokado – en hälsans kraftstation

En av avokadons absoluta fördelar är att den knappt innehåller något socker alls – en hel avokado av normalstorlek innehåller mindre än ett halvt gram socker, dvs ungefär 3 kalorier motsvarande 1/5 sockerbit. Men eftersom avokado är rikt på fett så är den ändå kaloririk – en hel avokado innehåller uppåt 250 kalorier – motsvarande cirka 1/8 av rekommenderat dagsbehov av energi för en vuxen person. En av avokadons många fördelar är att den är riktigt ”laddad” med flera hungerdämpande och hälsogivande växtfibrer – en avokado innehåller inte mindre är 11 gram fiber, vilket inte är långt från hälften av rekommenderat dagsbehov av fiber för en vuxen människa. Innehållet av olika fiber beskrivs som ungefär detsamma som för en omogen grön banan –något som hittills ansetts vara en av våra allra bästa fiberkällor (gul banan är däremot mest socker). I århundraden har folk ätit gröna bananer när de vill gå ner i vikt och gula bananer när de vill öka sin vikt. Innehållet av protein är också högt i en avokado – 4 gram/avokado – vilket är mycket mer än man finner i de flesta andra frukter.

Det är avokadons fettprofil som gör den till ett unikt ”superfood”

Det som gör avokadon så attraktiv är emellertid dess unika fettsyror och dess stora innehåll av nyttiga mineraler, vitaminer och antioxidanter. Det nyttiga saltet kaliumliksom vitamin K (läs mer här), diverse B-vitaminer, vitamin C och vitamin E är rikligt förekommande. Den är också rik på antioxidanter som alpha-carotene, beta-carotene, beta-cryptoxanthin, chrysanthemaxanthin, lutein, neochrome, neoxanthin, violaxanthin och zeaxanthin, vilka alla visat sig ha stora hälsofördelar. Lutein har t ex visat sig motverka grå starr och bevara gula fläcken frisk och rekommenderas ofta av läkare. Det betydande innehållet av fett i frukten underlättar för kroppen att tillgodogöra sig dessa värdefulla ämnen.

Ersätter smör och grädde i maten

Det stora innehållet av fett har gjort avokadon speciellt användbar i det dagliga hushållet. Förutom att man gärna äter den som den är så kan den med fördel användas i stället för grädde i diverse maträtter. Råa soppor och smoothies blir riktigt ”gräddiga” med hjälp av avokado – detsamma gäller för omogen grön banan (som dock inte innehåller på långa vägar lika mycket fett och kalorier). Entusiaster hävdar att man ofta kan ersätta smöret i receptet med lika eller dubbel mängd avokado, och faktum är att du till och med kan baka pepparkakor med avokado i stället för smör.

Människan behöver fett i kosten – åtminstone 20–30% – och vissa fetter kan vi inte tillverka själva utan de måste tillföras med kosten. Till dessa hör de fleromättade fettsyrorna alfa-linolensyra (moder till omega-3) och linolsyra (moder till omega-6). Alfa-linolensyra finns framför allt i rapsolja, linfröolja, sojaolja och valnötter, och linolsyra finns i olika vegetabiliska oljor som majsolja, solrosolja och sojaolja. I avokadon är dessa fettsyror däremot måttliga. Avokadons stora förtjänst är istället den rika förekomsten av enkelomättade fettsyror, dvs de fetter som gjort olivoljan känd för sina antiinflammatoriska egenskaper och totala avsaknad av långkedjiga fettsyror, liksom av transfetter.

Fig_no_23_enkelomättade_fetter-01

Långkedjigt fett som ”kofetter” är farliga för hälsan

Fetter med längre kedjelängd än 12 kolatomer kan inte, som jag tidigare berättat, tas upp direkt till levern utan måste ta omvägen via stora lymfgången (ductus thoracicus) och blodet, där de ofta efter en fettrik måltid förblir i flera timmar och då utsätter kroppens vävnader, speciellt hjärtat och hjärnans kranskärl, för stora påfrestningar;

* Dramatisk ökning av det inflammationsframkallande bakteriegiftet endotoxin i blodet (samma effekt som rökning av tre cigaretter)
* En kraftig kaskad av signalsubstanser som ger ökad inflammation
* Ökat antal och aktivering (stridsberedskap) av vita blodkroppar
* En signifikant ökning av inflammationsgraden i kroppen (inflammationen ökar ju mer socker det samtidigt finns i blodet)

Denna effekt har fått namnet ”efter måltids-inflammation” (postprandial inflammation) och den är, speciellt om den upprepas ofta, en dominerande riskfaktor för utvecklande av åderförkalkning och dess konsekvenser stroke och hjärtinfarkt (Khor A et al Nutr Res. 2014;34:391-400). Det är viktigt att påpeka att det bara var en liten del av det som våra förfäder åt (>10%) som gick in direkt i blodet via lymfan, i dag är den i västliga länder 4-5 gånger större (ca 40%) och hos LCHF anhängare betydligt större – inte sällan 60% av det totala kaloriintaget. Det är nog trots allt, som sagts på senare år, tid att vara riktigt ”fettskrämd”.

Endotoxinet försvinner men inflammationen består

Bakteriegiftet endotoxin försvinner efter 1-2 timmar men den höga fetthalten i blodet finns kvar åtminstone 2-4 timmar, och inflammationen ännu längre.

Fig_no_24_fatty_meal-01

Det är en absolut fördel om födan är mycket rik på korta fetter (SCFA-fetter) och medellånga fetter (MCT-fetter), vilka omedelbart levereras och omsätts i levern via portådern. Kokosolja och palmkärneolja är rika på MCT-fetter, och nyligen har man observerat att MTC-fetter även finns i ruccolasallad.

Avokado sänker koagulationstiden och förhindrar proppbildning

Avokadon är inte rik på MCT-fetter men har en annan mycket viktig fördel i kriget mot åderförkalkning – den förhindrar nämligen ”sammanbakning” av blodplättar och blodproppsbildning, vilket förhindrar utveckling av åderförkalkning. Några andra plantor som har visat sig ha samma unika egenskaper och är utmärkta redskap för att förtunna blodet är gurkmeja och rå ingefära – plantor som vi personligen river och konsumerar ofta, bl a då vi skall ut på längre flygresor där risken för blodpropp är mycket stor. Ganska nyligen har man observerat att flera fraktioner av också avokado har samma egenskaper.

Tyvärr avråder många läkare som ordinerar blodförtunnande medicin som Waran och Trombyl sina patienter från att äta vissa frukter och grönsaker med liknande effekter – listan på ämnen som kan fördröja koagulationen är lång, men som regel fångar läkarnas rekommendationer bara några av dem. Den skyddande effekten man får av Waran och Trombyl är på intet sätt bättre än den man får vid t ex regelbundet intag av avokado och/eller intag av rå ingefära. Jag skulle föredra att man istället uppmanade till regelbunden användning av ovanstående plantor – de är inte bara nyttigare utan också mycket billigare.

Avokado sänker inflammationsgraden och kolesterolnivån

En stor del av befolkningen, speciellt medelålders och äldre, lider av något som fått beteckningen metabolt syndrom och som är känt att föregå kroniska sjukdomar, allt från Alzheimer till prostataförstoring men framför allt diabetes och hjärtkärlsjukdom. Syndromet består i fetma (ofta bukfetma), högt blodtryck, för mycket fett i blodet, förhöjt blodsocker, sänkta nivåer av nyttigt kolesterol, förhöjda nivåer av ”elakt” kolesterol liksom urinsyra i blodet – förändringar som ofta ses hos en och samma person. I kliniska studier har ett intag av minst en avokado om dagen visat sig kunna sänka fetthalten och halten dåligt kolesterol med imponerande 22% och ökat det goda kolesterolet med inte mindre än 11% (Fulgoni VL et al Nutr J. 2013 Jan 2;12:1). Dessutom ger avokado en tidig mättnadskänsla och bidrar starkt till viktminskning/sänkt BMI.

Avokado har starka hämmande effekter på cancerceller samt smörjer leder

Avokado har i studier visat sig ha starka hämmande effekter på cancerceller utan att skada friska celler (P<0.05), vilket väckt förhoppningen att avokado skall kunna bli ett redskap i sk palliativ cancervård. De starkaste effekterna har observerats på cancerceller från matstrupen – 2/3 av effekten som uppnås med cancermedlet cis-platinum. Effekter har också iakttagits på grovtarms- och prostatacancer (Larijani V et al Acta Med Iran 2014;52(3):201-205).

Dessutom ”smörjer” avokado leder och skyddar mot osteoarthit – den vanligaste orsaken till ledproteser. Vid djurförsök han man kunnat iaktta betydliga histologiska och kliniska förbättringar efter behandling med en blandning av ingredienser från avokado och sojabönor (se bl a Boileau C et al Arthritis Res Ther 2009;11(2):R41).

Immunsystemets ”kvalitet” hos nyfödda avgör hur det går senare i livet

1992 chockera den engelske barnläkaren David Barker världen med sina iakttagelser att den kost du får under ditt första levnadsår samt hur din mamma levde före och under sin graviditet, i stor utsträckning avgör hur det går för dig senare i livet och vilka sjukdomar du då får (Barker, D.J.P. Maternal Nutrition, Fetal Nutrition, and Disease in Later Life”. Nutrition, 1992;13: 807-813 Curr Opin Nephrol Hypertens 1997; 6:106-110).Hans iakttagelser har senare bekräftats av andra och är i dag helt accepterade.

Med det som bakgrund är jag enormt tacksam för att min mamma levde ytterst hälsosamt, att jag inte fick några industriellt tillverkade modersmjölkersättningar och inte heller kosttillskott av något slag. Min mamma mosade med kärlek olika frukter och grönsaker och gav det i tidig ålder till mig och mina syskon. Jag är övertygad att det bidrar till jag i dag i hög ålder är fullt frisk och inte bara kan verka dagen lång utan fortfarande har energi över när kvällen kommer. Om jag vore småbarnsförälder i dag så skulle jag helt följa i hennes spår – jag skulle tidigt mosa avokado som innehåller allt ett spädbarn kan behöva, och ge det till mitt barn. Det skulle snart följas av grön banan och diverse frukter. Vilka möjligheter dagens spädbarnsfamiljer har!

Avokado – liksom grön banan – kan frysas

I ett modernt hushåll, speciellt hos de som lagar mycket rawfood, är avokado och grön banan ovärderliga inslag i hushållet. Vi har alltid dessa frukter förvarade i frysen, vilket underlättar hushållet. Får vi t ex besök av barn kan vi snabbt göra glass på avokado eller banan genom att mixa dem i vår höghastighetsmixer tillsammans med t ex hallon eller jordgubbar. När frukterna är frysta duger de knappast att äta som de är eller i sallader, men det är utmärkta att använda i smoothies och råa soppor. Det var på sin tid ett utmärkt tillskott när vi fick tillgång till frysta gröna ärter, och nu väntar vi på att någon entreprenör skall ta upp idén och börja sälja frysta gröna bananer, avokado och gurkmeja – en hälsorot utan jämförelse (vilken jag återkommer jag till snart).

Du som har intresse och möjlighet – hoppa på tåget! Här finns pengar att tjäna, världen kan bli din marknad!

Öka ditt intag av växtfibrer.

Utan fibrer försvinner våra tarmbakterier

Växtfibrer är våra tarmbakteriers viktigaste föda. Utan dem fungerar tarmarna dåligt och många arter av de goda bakterierna försvinner och ersätts av sämre, inflammations- och sjukdomsgivande bakterier. När vi lever optimalt och äter bakterievänligt så har vi 800-1000 olika sorters nyttiga bakterier i vår tarm (sammanlagt ca 100 billioner) som är fullt upptagna med att utvinna de tusentals nyttigheter som vi behöver för optimal hälsa. Förutom bakterier finns det andra mikroorganismer i tarmen vars roll i många stycken ännu inte är utforskade. De flesta fibrer kan inte smältas av våra egna enzymer i mage och tunntarm utan det kan bara ske med hjälp av våra ”husbakterier”, framför allt i grovtarmen. Vi har alltså två separata matsmältningssystem som båda måste fungera väl, och genom att noggrant välja bakterievänlig kost, rik på växtfiber av många slag och rik på växtantioxidanter, ser vi till att de fungerar. Det är faktiskt bedrövligt att människorna i västvärlden i dag förbiser bakteriernas behov – för detta får de betala ett mycket högt pris i form av ökad inflammation i kroppen och en åtföljande starkt tilltagande global tsunami av kroniska sjukdomar och för tidigt åldrande.

Tarmen – vår efterbrännkammare

En ideal tarmpassage skall ta 20-24 timmar. Ungefär två timmar efter en måltid når växtfibrerna grovtarmen, där de smälter på ett ”löpande band”-system. Bakterierna har inbördes olika och mycket specifika funktioner som är lokaliserade i olika revir – en del sitter alldeles i början av tarmen och andra på olika avstånd från anus. De som smälter de mest svårsmälta fibrerna som t ex säd (mest råg) sitter närmast anus. Många fibrer kan inte ens våra bakterier smälta utan de går ut osmälta – de är likväl viktiga för de ökar volymen av tarminnehåll och påskyndar passagen av innehållet i tarmen. Processen att smälta fibrerna tar nästan ett dygn – en period då massor av energi och andra nyttigheter kontinuerligt, försiktigt och långsamt utvinns och tillförs kroppen. Man har liknat tarmens matsmältning vid efterbrännkammaren på ett flygplan – den ”kramar ur” födan så mycket energi som någonsin är möjligt.

En missionsläkare i Uganda satte oss på spåret

Den som först uppmärksammade oss på växtfibrernas viktiga roll var missionsläkaren Dennis Burkitt som verkade i Uganda för 40-50 år sedan. Burkitt observerade att de som bodde i bushen saknade de flesta av de sjukdomar som plågade andra delar av mänskligheten både lokalt i tarmen (som blindtarmsinflammation, inflammatoriska tarmsjukdomar och cancer) men också generellt i kroppen (som hjärtkärlsjukdomar och diabetes). 1979 släppte han boken ”Don’t Forget Fibre in your Diet” som blev en internationell bestseller och som väckte världens intresse och förståelse för vikten av växtfiber i kosten.

1j(1)

Dennis Burkitt

Burkitt trodde till en början att förklaringen fanns i den mycket stora andel av råa och helt oprocessade växter som ingick i den afrikanska kosten, vilket påskyndade passagen genom tarmen och bidrog till att gifter snabbare kom ur kroppen. Senare insåg han också vikten av tillförsel av alla de nyttigheter som bakterierna kan bidra med. Burkitt mätte storleken på avföringen och passagehastigheten av födan från mun till anus (det kan man göra genom att t ex äta blåbär eller hela majskorn och se när de kommer ut). Han fann att storleken på avföringen i Europa var ca 60 gram/dygn – att jämföra med den tio gånger större i Uganda (ca 600 gram/dygn) – och passagetiden ca 100 timmar i Europa – att jämföra med ca 20 timmar i Afrikas bush. Vid denna tid observerade också andra forskare att mer än hälften av patienterna i den europeiska långvården hade en passagetid på mer än 14 dagar.

Burkitts erfarenheter tillförde en kunskap som var av ovärderligt värde för mänskligheten och troligen av större dignitet än något som de som fått Nobelpris kunnat göra. Burkitt fick inget Nobelpris men många andra utmärkelser och var faktiskt nära att få Nobelpris i ett annat sammanhang, för en tidigare okänd typ av tumör som han identifierade och som fick namnet ”Burkitts lymfom” efter honom.

Fig_no_27_fiberinnehall-01

Livsmedelsverk i olika västliga länder har satt rekommenderat intag av fiber till 25-35 gram per dag, vilket egentligen är alldeles för litet. Våra förfäder liksom befolkningar som fortfarande lever som våra förfäder äter mångdubbelt mer – Hunzas till exempel intar 99% av sin föda som plantor och i stor del som rått. Studier visar dessutom att de flesta västerlänningar inte ens äter hälften så mycket fibrer som myndigheterna rekommenderar. Människor som intar sådan kost väljer verkligen att vara sjuka, när de egentligen har möjligheter att vara friska.

Köp färskt och rått, gärna närproducerat och ekologiskt

Det är livsmedelsindustrin, men också du själv, som genom onödig upphettning och kokning förstör dyrbara och nyttiga fibrer. Utöver detta förvandlas värdefulla fibrer till socker när frukt som banan men också äpplen och päron mognar. Att äta färskt och rått är sålunda en viktig princip för god hälsa. Ett salladshuvud som skiljts från sin rot har redan efter 30 minuter förlorat hälften av sitt antioxidantinnehåll, och processen fortsätter även om den därefter förvaras i kylskåp. Den svenska logistiken av grönsaker har mycket att förbättra, det tar för lång tid innan de kommer till handlarna och de ligger alldeles för länge på diskarna, jämfört med t ex Storbritannien. Tänk på detta! Många grönsaker är därför bättre att köpa frysta – förhoppningsvis infrysta snabbt efter att de har skördats. Fullt så illa är det inte med fiberinnehållet som med antioxidanterna, men ett är säkert – grönsaker tappar även fibrer vid förvaring.

Aj aj säger du – jag tål ju inte råa rotfrukter och grönsaker. Det finns en lösning även för dig – koka dem (helst med ångkokning) – och låt dem kallna innan du äter dem. Det har nämligen visat sig att fibern återbildas när den kallnar – något som kallas retrogradation eller re-kristallisering. Då kalla rotfrukter äts tas inte lika mycket socker upp i tunntarmen, utan det når till våra vänner bakterierna i grovtarmen i stor utsträckning som fiber. Mums för bakterierna, vilken lycka! Man kan med fördel koka rotfrukter inkl potatis för flera dagars behov, förvara dem i kylskåp och äta dem kalla. Det är både praktiskt och nyttigt – rotfrukter är faktiskt ofta smakrikare som kokta och kalla. Skulle inget av dessa förslag passa dig finns det nästan obegränsade möjligheter att inta nödvändiga fiber som tillskott.

Några speciellt hälsogivande fibrer som fascinerat mig

Naturen är rik på fibrer, det finns faktiskt tusentals olika sorter och de utgör de stora delarna av ”byggstenarna” till växter. Fibrerna är bärare av de antioxidanter som vi behöver och som tarmbakterierna frisätter. De flesta hälsoegenskaper är fortfarande outforskade – det finns både nyttiga, men också skadliga fiber. Mängd och måttlighet är viktigt – av vissa fiber kan man faktiskt äta för mycket av.

Fyra fibertyper har speciellt tilldragit sig mitt intresse:

Pektin (E-nummer 440)

Pektin är rikligt förekommande i grön omogen banan (1/3-del av fruktens fiber är pektin) men också i äpple, citrusfrukter av olika slag (mest i skalet), plommon, körsbär, vindruvor, tranbär, blåbär,krusbär, kvitten, röda och svarta vinbär. Pektinet i dessa frukter bildar gélé, vilket gör dessa frukter speciellt lämpliga att använda till marmelader. Extra tillsatt pektin minskar också behovet av tillsatt socker och fryser man dem så behövs knappast något socker alls. Pektin har visat sig ha omfattande positiva effekter vid en rad sjukdomar. Det är pektinets förmåga att klistra sig till fuktiga ytor som gett det sina unika egenskaper att skydda slemhinnor och bära läkemedel till utsatta ytor, allt från näsa till anus. Redan för 25 år sedan visade vi i försök att grön banan var lika effektivt som den tidens bästa läkemedel, Astras Losec, att skydda från och läka magsår och inflammation i matstrupen mot sura uppstötningar. Omogen banan är också utmärkt för att kvickt minska diarré och kräkningar vid mag-tarmsjukdom och används flitigt i utvecklingsländer på alla från 6 månaders spädbarn till gamla.

Andra kända effekter är att pektin:

* Dramatiskt sänker kolesterol i blodet.
* Förtunnar blodet.
* Motverkar sjukdomar som diabetes, åderförkalkning och stroke. Experimentella studier antyder tom att infarktens storlek blir signifikant mindre vid tillförsel av pektin.

Inulin

Förekommer speciellt i sparris, jordärtskocka, purjolök, vitlök, rödlök m fl av lökfamiljen (”varje dag utan lök är en förlorad dag” – ät den rå eller lätt ångkokt)Banan har speciellt visat sig kunna dämpa och skydda mot uppkomst och återkomst av olika medicinska inflammatoriska tarmsjukdomar. Samtidigt hör tyvärr inulin till de fiberarter som skapar mest ”fisbenägenhet”, uppkördhet och buller i magen. Trots att det är nyttigt måste det dagliga intaget dock begränsas till högst 3 g per dag.

Betaglukaner

Förekommer rikligt i bl a bryggerijäst, shiitakesvamp, säd och alldeles speciellt i havre (vilket förklarar varför havre i så många sammanhang anses som alldeles speciellt hälsosamt). Mängden intagen havre behöver aldrig begränsas – jag är frestad att säga ju mer desto bättre. Ett stort antal betydande hälsofrämjande egenskaper är knutna till intag av mer än 3 gr betaglukan per dag:

* Bidrar till skydda hjärta och kärl genom att starkt sänka både totalt kolesterol och dåligt kolesterol i kroppen.
* Minskar blodtrycket.
* Skyddar mot infektioner, speciellt bakteriella sådana.
* En substans lentinan,som finns i shiitake svamp, har i försök visat sig skydda mot cancer och också bidra till lägre tillväxthastighet av manifesterad cancer.

Resistent stärkelse

Förekommer rikligt i grön banan, okokt potatis och andra rotfrukter, ärter, böner, linser, säd och fröer. Till skillnad mot annan stärkelse så kan resistent stärkelse inte tas upp i tunntarmen (där av namnet), utan når intakt bakterierna i grovtarmen, där det smälter och frisätter näring och andra nyttiga substanser. Här vid:

* motverkas diabetes genom att förbättra ökad känslighet och tillvaratagande av kroppens insulin
* minskar nivåerna i kroppen/blodet av både socker och insulin
* ökar tillverkningen av bl a smörsyra, viktig näring till tarmväggen
* tätar smörsyran tarmväggen och förhindrar läckage av gifter och bakterier in i kroppen
* stärks immunförsvaret
* minskar graden av inflammation

Bakterierna jublar, men mage och tarmar protesterar

Många fibrer måste doseras med stor sparsamhet. Mångfald och måttlighet är viktigt och många kan intas i stora mängder medan andra bör intas med måttlighet för annars orkar inte tarmarna med dem – man får problem med extensiv gasbildning, fisbenägenhet, uppsvullnad av buken och ofta smärta. Om kroniskt förekommande har det fått namnet ”irritable bowel syndrome” (IBS), ett tillstånd som tycks plåga ungefär var tredje svensk. Australiensiska forskare har forskat och publicerat en lista som kallas för FODMAP, som sammanfattar fibrer som man skall vara försiktig med och fibrer som man kan äta mycket av. Frukter och grönsaker som innehåller fibrer och som bara i mindre skala irriterar tarmen är:

Frukter: Bananer, blåbär, grapefrukt, vindruvor, honungsmelon, kiwifrukter, citroner, limes, mandariner, apelsiner, passionsfrukt, ananas, hallon, cantaloupmelon, tomater
Grönsaker: Alfalfa, bambuskott, böngroddar, morötter, vitkål, vitlök, äggplanta, gröna böner, sallad, gräslök, palsternackor, potatis, pumpa, rädisa, vårlök (dock bara som rå), squash, zucchini
Säd: Säkrast är glutenfria produkter – havre, polenta, quinoa, ris, majs och spelt
Nötter: dock alltid mindre än en handfull per dag av macadamianötter, jordnötter, pekannötter, pinjenötter, pumpafröer, sesamfrö, solrosfrö, valnötter.

Socker är industriellt förstörda fibrer – avstå från dem

Konsumentföreningen i Stockholm har sammanställt listor på frukostmat som i flesta fall innehåller på tok för mycket socker (se listor nedan). Det finns också probiotikadrycker på marknaden som innehåller alldeles för mycket socker. Om du vill dina barn och dig själv allt väl så avstå från dessa. Ge istället dina barn vanlig hemgjord muesli med frukt – gärna i form av klassisk Bircher-muesli – det är vad vi ofta intar.

Fig_no_28a_socker_flingor-01

Var också försiktig med fruktjuicer och gul, mogen banan – det är nästan bara socker. Grön banan är däremot full av fibrer – den är som bäst då du har svårt att få av skalet. Asiater äter gul banan då de vill gå upp i vikt och grön banan då de vill gå ner – och det fungerar. Avstå också från besök på konditorier, kaffekalas och kyrkkaffe – där serveras mest socker. Enligt min mening har dessa ganska uråldriga företeelser spelat ut sin roll och kan förpassas till museet som exempel på hur man bar sig åt i en gång i tiden. Bjud i stället de som så önskar på ett glas vin, helst rödvin, rikt på antioxidanter och mycket fattigt på socker. Det är mycket nyttigare – tro mig.

Fig_no_28b_socker_mejeriprodukter-01

Några av dessa rätter innehåller per 100 ml mer socker än de 15 gram som rekommenderas för en vuxen person.

Att röka med magen.

AGE och ALE – dagens hälsoterrorister

På kemilektionerna i skolan lär sig alla barn att upphettning leder till syntetiska processer och skapar möjligheter för nya ämnen att bildas genom att två eller fler ämnen gifter ihop sig – en möjlighet som dagens livsmedelsindustri och alla hushåll som upphettar sin mat flitigt praktiserar. När livsmedel utsätts för temperatur över 80-100° får de helt andra egenskaper än ursprungsämnena och blir, om än milt, giftiga och bidrar till kronisk inflammation liksom uppkomsten av kroniska sjukdomar.

Det som oftast sker vid upphettning av mat är att ett protein gifter sig med ett socker. Det här kallas för glycation, och dess produkter för advanced glycation products (AGE). Nästan lika vanligt är det att ett protein gifter sig med ett fett, vilket då kallas lipoxidation och dess produkter advanced lipoxidation products (ALE). Det är om dessa produkter och dess påverkan på vår hälsa som denna krönika skall handla.

Att upphetta mat ifrågasattes tidigt, men den förste som på allvar ifrågasatte det var den franske forskaren Louis Camille Maillard (1878 – 1936). Maillard forskade kring ämnet urea, ett ämne som bildas av att ammoniak frisätts vid nedbrytning av proteiner i kroppen och som utsöndras via urinen. Maillard visade på att hög belastning av urea kunde leda till nedsatt njurfunktion, något han kallade urogenic imperfection, och orsaka kronisk njursjukdom. Han skapade vad han kallade index of urogenic impection, ett index som under många år visade sig vara användbart i klinisk medicin. Maillards vetenskapliga bidrag uppskattades mycket i vetenskapliga kretsar och han tilldelades Franska Akademiens stora pris, men inte långt därefter gjorde man allt för att glömma det – Maillards iakttagelse var absolut inte något som passade den franska matkulturen.

RTEmagicC_42006_Louis_Camille_Maillard_wikipedia_txdam32270_9dd4e4

Louis Camille Maillard (1878 – 1936)

Tack vare dagens molekylära biologi och förfinade metoder att läsa av hur cellerna i kroppen mår, har det dock visat sig att Maillard hade rätt – att äta AGE och ALE i större mängder är verkligen som att ”röka med magen”. AGE och ALE bidrar starkt till ökad inflammation i kroppen och därmed också till uppkomsten av kroniska sjukdomar – alltså inte bara kronisk njursjukdom som Maillard föreslog, utan i mer eller mindre utsträckning till alla kroniska sjukdomar.

I modern tid har åtskilliga AGE:s och ALE:s identifierats, men varje år tillkommer nya. Idag känner vi till ett hundratal olika AGE:s och ALE:s och den mest kända bland allmänheten är akrylamid – den substans som ledde till att byggandet av tunneln genom Hallandsåsen stod stilla i flera år. Syntesen akrylamid tar fart vid 120-130° och nedanstående bild visar innehållet av akrylamid i potatischips som upphettats till över 200°.

Fig_no_22_akrylamdi_efter_temperatur-01

Rostning av bröd tillför också betydande mängder av akrylamid, inte sällan både 10 och 20 gånger mer än när det är orostat. Tyvärr har jag ingen tillgång till kunskap av vad upphettning vid 300° innebär – den temperatur majoriteten av de kommersiella bröden tillverkas i (även glutenfritt).

Tyvärr mäter inte klinisk medicin rutinmässigt halten av dessa substanser i kroppen, med undantag av patienter med diabetes och på sina håll också Alzheimer och vissa ögonsjukdomar. Hos dem mäter man halten av glykosylerat (eller glykerat) och hemoglobin (HbA1c) i blodet, vilket ger en bra bild av hur blodsockret betett sig de senaste månaderna samt ger uttryck för patientens framtida utsikter, åtminstone enligt en del forskare. Forskning på dessa substanser och dess effekter på hälsan har gjort stora framsteg under de sista två-tre årtiondena. Idag finns det cirka 40.000 vetenskapliga publikationer om dessa substanser varav drygt 30.000 är om HbA1c. Och som ett resultat av dessa har många sjukdomar, speciellt kroniska, kommit att förknippas med höga halter av AGE och ALE – inte ensamma, men i kombination med flera andra proinflammatoriska faktorer.

Fig_no_19_sjukdomar_AGE-ALE-01

AGE och ALE bildas även i mikron

Färska tobaksblad, färska kaffebönor och färska jordnötter är sällsynt rika på antioxidativa substanser, vilka tyvärr försvinner vid industriell behandling med hög upphettning och ersätts av mindre nyttiga AGE/ALE-komplex. De flesta kända växtantioxidanter inaktiveras i temperaturer mellan 30° och 100°. Antioxidanterna i oliv- och rapsolja börjar t ex elimineras redan vid ca 30°, och starkare upphettning som t ex mikrovågor eliminerar så gott som alla antioxidanter. I takt med att antioxidanterna försvinner accelererar Maillardprodukterna, vilket fortsätter i en närmast exponentiellt takt. AGE och ALE bildas även i strålning, jonisering och mikrovågsbehandling men också, och det här är viktigt, vid längre tids förvaring i rumstemperatur. När temperaturen höjs från 100–120° är det speciellt cancerframkallande/karcinogena substanser av typ heterocykliska aminer som bildas i tilltagande större mängder.

Se även upp mat som innehåller mjölkpulver

Politikernas välvilja med enorma jordbrukssubventioner har gjort att bl a vete och mjölkvaror blivit extremt billiga, vilket är en av anledningarna till att just dessa används i mycket av den kommersiella maten där de, enligt min mening, egentligen inte hör hemma. Överskottet av mjölk förvandlas till torrmjölk som är särdeles rikt på AGE och ALE – speciellt AGE-substansen furosin – och särskilt om det förvarats i rumstemperatur under längre tid.

Fig_no_20_age_i_mjolkprodukter-01

Tyvärr bygger dagens modersmjölksersättningar liksom kliniska näringslösningar i stor utsträckning på just torrmjölk – något som för mig i ljuset av dagens kunskap är både oförklarligt och oacceptabelt. Mitt råd är att inte använda sådana alternativ – första levnadsåret är speciellt känsligt då det är vid denna tidpunkt som immunsystemet kalibreras och fininställs. Börja hellre tidigare med mosade mjuka grönsaker och frukter som banan och avokado – precis som man gjort i årtusenden. Så gjorde en gång i tiden min mamma och det ger mig hälsofördelar än idag!

Så, vad kan vi då dra för slutsatser?

Helst bör ingen mat någonsin upphettas över 80°. Det är självklart bäst att så långt som möjligt helt undvika starkare upphettning av mat, men vill man av olika skäl upphetta sin mat så är kokning, speciellt ångkokning, att föredra. Mikrovågen bör användas med stor försiktighet – kanske mest för att försiktigt värma upp vatten och, om nödvändigt, mat. Vill man använda ugn så bör man eftersträva att använda temperaturer under 100°. Detta är alltid möjligt med fågel, kött och fisk. Fågel måste som de flesta vet av hygieniska skäl upphettas till en innertemperatur av minst 65°, kött däremot behöver bara en slutlig innertemperatur mellan 49° (rostbiff) och 65° (vältillredd) och fisk mellan 44° (”genomskinlig”) och 65° (vältillredd). Animalisk föda kan sålunda alltid tillredas i ung i en temperatur väl under 100° – kött och fisk i en ugnstemperatur på cirka 70° och på fågel 75-80° (för detta krävs flera timmar i ugnen). Det stora problemet är utan tvekan brödet som tyvärr kräver en innertemperatur på 92–95°, vilket förutsätter en ugntemperatur på minst 110°. Alternativet är att grodda och äta säden som någon variant av muesli eller att baka knäckebröd/kex i en temperatur på 50-60°, vilket vi ofta föredrar. Det är dock alltid överlägset bäst att i stället äta sädeskornen som de är, råa och gärna groddade.

Härmed utmanar jag alla skickliga hälsomedvetna bagare och kockar att hjälpa till att utveckla nya metoder att tillreda mat och speciellt att baka alternativa bröd, gärna på nya antioxidantrika korn som sorghum/durra och teff. När jag var barn bakades bröd i ånga och så gör kineserna än idag.

Litteratur och referenser 

Bengmark S. Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling. Upphettning av mat ger dysfunktionella proteiner som ansamlas i kroppen. Läkartidningen 2007;51:3873-3877

Bengmark S. Advanced glycation and lipoxidation end products – amplifiers of inflammation: the role of food. JPEN 2007;31:430-440

Bengmark S AGE, ALE RAGE and disease – a foods perspective. In Handbook of Prebiotics and Probiotics Ingredients: Health Benefits and Food Applications Edited by Susan S Cho, Terry Finocchiaro CRC Press, Taylor and Francis Group, Boca Raton 2009

Bengmark S. Modified Amino Acid-Based Molecules; Accumulation and Health Implications. In Amino Acids in Human Nutrition and Health. Ed Mello JFD, CABI Allingfo

Frukost. Det minst viktigaste målet.

Det är en stor börda för kroppens organ att ta emot för stora mängder mat

Under många miljoner år levde våra förfäder som jägare och samlare. De åt med säsongen och så länge de stannade i Afrika var kosten för det mesta riklig och varierad. De åt mest blommor och blad, och rötter. Efter att man började ”bränna mat” försämrades ur hälsosynpunkt matens kvalitet en del, men det var först efter att man startade med jordbruk som maten försämrades dramatiskt – den blev mer tillgänglig och därmed lättare att missbruka och den blev också påtagligt mer ensidig. Riklig konsumtion av vete med gluten ledde till att människan under de första århundranden/årtusenden blev cirka 15 cm kortare, samt att sjukdom blev allt vanligare. Möjligheten till överätande ökade påtagligt och dess nackdelar var tydliga – frosseri kom att betecknas som en dödssynd och redan i Gamla testamentet framhålls måttfullhet som en dygd. Tidigt lärde man sig att begränsa ätandet till endast två gånger per dag – och så gör vissa folk fortfarande. Fasta blev en viktig ingrediens i kyrkoåret och dess fördelar ansedda som en viktig del av livet.

Akuta sjukdomar, inte minst stroke och hjärtinfarkt, inträffar ofta i samband med stora måltider och vid stora helger. I stora helger som jul, nyår och påsk stiger sjuklighet och dödlighet i taket och sjukhusens akutintag är överfyllda. Det är en stor börda för kroppens organ att ta emot stora mängder av socker, sockerlik mat och fett – våra kroppar är helt enkelt inte gjorda för det.

Många fördelar med fasta

En daglig period av fasta har faktiskt en mängd fördelar – det ger våra organ tillfälle att vila och återhämta sig – vilket leder till att:

* Fettnivåerna i kroppen och speciellt i blodomlopp och lever sjunker kraftigt
* Inflammationsgraden i kroppen sjunker
* Skador på kroppens proteiner, även DNA, och nyttiga membran-fetter minskar
* Vävnaderna får tid att repareras
* Känsligheten för hormonerna insulin och leptin förbättras – viktiga för att förebygga diabetes

Studier på försöksdjur visar hur viktigt det är med ett ”strukturerat ätande”. I en studie fick två grupper av möss precis lika många kalorier men den ena gruppen fick äta sin mat när de ville och den andra gruppen fick bara äta under mindre än halva dygnet (se bild nedan). De djur som hade fri tillgång till mat dygnet runt blev fetare och fetare och sjukare och sjukare, speciellt levern som aldrig fick vila blev sjuk. Mössen fick svårigheter att ta hand om socker (glukosintoleransen ökade) och deras muskelfunktion (motorisk koordination) och mättnadshormonet leptin tappade sin udd (leptinresistens). Den andra gruppen djur – de som hade en daglig fasteperiod – blev däremot smalare och smalare och friskare och friskare, trots att de åt precis samma mängd kalorier.

Fig_no_17_daglig_fasta-01

Näring lagras på tre olika sätt i kroppen;

1. Som socker i lever och muskler – kallas glykogen. Högst cirka 800 kalorier kan lagras på detta sätt.
2. Som bukfett (oftast omfattande hos män). Hos våra förfäder lagrades här mellan 250 och 500 kalorier men i dag har man uppmätt extrem fetma med ända upp till 6 kg bukfett motsvarande 54 000 kalorier. Detta fett är avsett att vara lätt mobiliserat vid akut situation och att sätta igång försvarsrektioner när sådan situation uppträder. Det är en stark risk för katastrof om man mobiliserar mer än kanske det dubbla lagret av bukfett (cirka 800-1000 kalorier).
3. Som underhudsfett. Hos en fet person som kanske väger 120 kg kan underhudsfettet vara upp till 60 kg (cirka 540 000 kalorier). Detta fett är inte lika farligt som bukfettet men likväl förenat med ohälsa; risk för förslitning av leder men också kroniska sjukdomar. I detta fett samlas mycket skräp – gifter, hormoner, läkemedelsrester, bakteriedelar och bakteriegifter – och bör därför omsättas.

The Fat Switch fyller en viktig funktion

Mycket talar för att omsättningen av kroppsfettet inte kommer igång förrän sockret/glykogenet tagit slut. Låt oss för skojs skull göra ett litet räkneexempel:

Låt oss utgå från att du äter ditt sista mål klockan 18 på kvällen och att du då har fyllt på glykogenet så att det är 800. Vid lätt kroppsarbete (läsa eller att sitta framför TV) förbrukar du cirka 85 kalorier i timmen vilket betyder att du, när du går och lägger dig vid 22.30-23.00, har förbrukat ungefär hälften av kalorierna. När du sedan sover går förbränningen ned till cirka 65 kalorier i timmen vilket betyder att ditt sockerlager är helt slut vid femtiden på morgonen. Först nu slår ”fettströmbrytaren” över från ”sugar mode” till ”fat mode” och kroppen börjar bränna fett i stället för kalorier. Från denna tidpunkt behövs cirka 6 timmar utan intag av kalorier för att kroppen ska hinna omsätta och förbränna åtminstone 5-600 fettkalorier.

Detta är anledningen till att man bör ifrågasätta betydelsen av frukost – en måltid vars betydelse faktiskt har ringa stöd i forskning. Jag återkommer ofta till Hunzafolket i Norra Pakistan. Hunzafolket går ut på fälten med tom mage vid klockan 5 på morgonen och kommer in för sitt huvudmål vid lunchtid för att sedan gå ut på fälten igen. Det intressanta är att detta folk klarar sig på mycket färre kalorier än vad myndigheterna i västvärlden rekommenderar, de blir sällan sjuka och har faktiskt bland den största tätheten av 100-åringar på jorden.

books

Nya tider – ny livsstil

Ett alternativ till 6/18 (6 timmars ätande och 18 timmars vila) , är så kallad calorie restriction (CR).  Det är en ätprincip som baseras på att man aldrig äter sig mätt utan alltid nöjer sig med att bara äta två tredjedelar av det man egentligen vill ha. CR ger precis samma hälsoeffekter och strålande resultat som 6/18.

Jag och min hustru föredrar sedan många år tillbaka den senare metoden. Vi börjar dagen med vätska (mest te), och intar vårt huvudmål vid lunchtid – en måltid som mest liknar det som fått heta 80/10/10 avsett att likna det våra förfäder åt – 80 % grönt, 10% växtfett (som avokado och olivolja) och 10% växtprotein (mest böner, ärtor, linser, quinoa, nötter, mandel och fröer), ofta kompletterad med lite djuphavsfisk tillredd på låg temperatur. Kvällsmålet intas vid sextiden och är antingen en sallad eller en smoothie enligt samma princip.

Enligt min mening har gamla modeller som livsmedelspyramiden och tallriksmodellen sedan länge tjänat ut. Det är hög tid för nya pedagogiska modeller, kanske något liknande 80/10/10? Så som människan ätit i många miljoner år och som våra gener anpassat sig till, innan jordbruket introducerades för några tusen år sedan. Med vår livsstil väljer vi alla omedvetet om vi vill var friska eller sjuka – och det är dags att alla blir medvetna om vad som gäller. Antalet kroniskt sjuka kommer i snitt att tredubblas fram till år 2050 och det kommer inget sjukvårdssystem i världen att kunna bära. I USA till exempel är Obama-care under stort hot – de som aktivt jobbar på sin hälsa (och de är många, faktiskt i majoritet) vill inte längre betala för dem som ”missbrukar” den. Vi måste, en gång för alla, lära oss att ta eget ansvar för vår hälsa.

Fasta – en av hemligheterna bakom ett långt och friskt liv.

Under 99.5% av människans existens på jorden så fanns inga feta människor.

Jon Brower Minnoch levde i USA mellan 1941 -1983, och blev 42 år. Jon blev också den fetaste människan i människans historia. Jon begick, i likhet med miljontals andra människor i västvärlden, ett statligt understött ”självmord” med kniv och gaffel – fullt möjligt genom tillgången av billiga raffinerade och kaloristinna jordbruksprodukter. Hans liv var ytterst miserabelt och hans vård kostade samhället mycket stora summor. Detta är ett vanligt förekommande problem i västländerna. Nyligen rapporterades i Storbritannien att de direkta kostnaderna enbart för vård av feta har stigit med 350% under de gångna fem åren, något som är ytterst illavarslande för ett land där det offentliga hälsosystemet redan är i ekonomisk kris.

Citat_150112-01

Under miljontals år levde människan på en kost som, översatt till modern tid, motsvarar det som kallas 80/10/10 – en kost helt dominerad av blommor och blad (80%) med inslag av 10% fettrika frukter/växtfetter (liknande oliver, avokado och kokos) och 10% proteinrika ärter, böner, linser, nötter, mandel, fröer och dyl. Konsumtion av fisk och kött varierade stort, men var oftast ganska begränsat.

Fetma kom först med det industriella jordbruket, och har ökat i samma takt som det industriella jordbruket utvecklats och dess produkter förädlats. Epidemin av fetma och kroniska sjukdomar har sitt epicenter i södra USA, i stater som Louisiana och Texas, och har så här långt spritt sig mest till jordbruksintensiva länder som Australien, Nya Zeeland, Kanada samt även Storbritannien. Men, rollen som jordens mest feta och sjuka länder väntas snart tas över av Arabvärlden, speciellt Saudiarabien och Kuwait, tätt följt av Indien.

Tidigt behov av fasta.

Fasta är som bekant ingen ny företeelse. Det uppstod tidigt ett behov, både av spirituella skäl och av hälsoskäl, att då och då fasta. Redan 1-2000 år före Kristus, då Moseböckerna skrevs, berättas det om hur Moses fastade i öknen i 40 dagar. Fasta förekommer i alla religioner, och har idag också trängt in i icke-konfessionella kretsar som sk detox. Mest känd är muslimernas fastemånad Ramadan och även om man kan ha invändningar mot det sätt den genomförs på, så måste man acceptera de betydande mentala och kroppsliga förbättringar som rapporteras under och efter genomförd Ramadan.

Ett begränsat intag av föda – kallat calorie-restriction (CL) – där man bara äter cirka 2/3 av vad man vill ha permanent eller periodisk, har visat sig ha betydande hälsoeffekter. Experiment på djur visar upp till dubbel livslängd, betydligt lägre sjuklighet och signifikant fördröjt insjuknande i kroniska sjukdomar. Och även om studier på människor ännu inte blivit så omfattande som man skulle önska så rapporterar välkända forskare betydande framsteg vid tillämpning av CL också på människan – lägre risk att få t ex cancer, diabetes och hjärtkärlsjukdom. I en amerikansk studie tappade överviktiga 1% i vikt per vecka, vilket faktiskt är lika bra som de effekter man ser efter kirurgisk behandling. Dessutom slapp man de biverkningar och nackdelar som man vanligtvis ser efter sk bariatrisk kirurgi.

För att få effekt av CL verkar det som att det är särskilt viktigt att det är proteinintaget som begränsas och då speciellt intaget av aminosyran methionin, som är rikligast förekommande i animaliska produkter.

Många sjukdomar förbättras.

Följande sjukdomar – alla relaterade till ämnesomsättningen – har visat sig ha starkt samband med graden av fetma/förhöjt BMI och kan förväntas gynnas betydligt av ett begränsat intag av kalorier (helst permanent men också periodiskt).

* Förhöjd inflammation i kroppen
* För högt blodtryck
* För mycket fett i blodet – ofta kallat dyslipidemia (högt ”dåligt” kolesterol (LDL), för lågt ”nyttigt” kolesterol (HDL), för mycket långkedjiga fettsyror)
* Typ 2 diabetes
* Akuta och kroniska hjärtsjukdomar
* Stroke
* Gall-leversjukdomar
* Ben-ledsjukdomar (osteoarthrit)
* Andningsrubbning i sömnen (Sleep apnea) och andningsproblem inkl astma
* En del cancerformer (speciellt i livmoder, bröst och grovtarm)

Våra förfäder fastade varje dag.

Hälsoforskare visar tilltagande intresse för den livsstil som mest påminner om våra förfäders livsstil. Fortfarande finner man den i några avlägsna delar av jorden som i Abkhasia i Georgien, Vilcabamba i Ecuador och Hunza-distriktet i Norra Pakistan. Här är man sällan sjuk och en förvånande stor andel av befolkningen blir över 100 år. Dessa invånare praktiserar dock inte perioder av fasta – man kan säga att de på sitt sätt fastar varje dag. De äter sällan processad mat och de som använder mejerivaror, mest Abhkasierna, intar mjölken opastöriserad och i bakteriekulturer. Vilcabambierna och Hunzainvånarna är så gott som hel-veganer. Människorna här klarar sig på i genomsnitt 17-1800 kalorier om dagen, trots att de arbetar långa dagar på sina åkrar. Jämför detta med vad de Nordiska näringsrekommendationerna föreslår: 1800-2400 för kvinnor och 2300-3000 för män (fast många intar mycket mer).

Fig_no_16_urfolkslag_näringsintag-01

Okinawa på Japan var länge känt som den plats på jorden där man hade ”den bästa” hälsan och den längsta livslängden, men när amerikanerna efter andra Världskriget byggde baser på ön och invånarna delvis adopterade deras livsstil så förändrades det radikalt – i dag är öns hälsa bland de lägsta i Japans 50 olika län (prefekturer).

-31c6cf70a77d4ebc_edit

När gorillorna på Cleveland Zoo, som blivit urfeta på västerländsk kost,  fick äta en diet endast bestående av romansallad, frisésallad, alfalfa-hö, trädgrenar, bönor, linfrön och en banan doppad i multivitaminer, så gick de på cirka ett år ner 30 kg och väger nu ungefär lika mycket som vilda gorillor.

BBC lät för några år sedan 9 personer under två veckor leva på mat som efterliknade det forna tiders jägare/samlare – i huvudsak rå mat med väldigt lite mättat fett, mest broccoli, morötter, meloner, fikon, nötter, plommon, rädisor, bananer, jordgubbar, kål, tomat, vattenkrasse, aprikoser och mango, med inslag av fisk då och då. Deltagarna, som i snitt tappade 5 kg i vikt, upplevde inte att de förlorade någon energi och de var på gott humör under så gott som hela tiden. Bara två veckor på ”förfäders kost” medförde massor av hälsofördelar; flera blodvärden förbättrades betydligt, och t ex kolesterolvärdet sjönk med 23 procent.

Vad är normalvärde för människa?

Det är ett mycket stort problem att vi inte vet vilka värden som är normala för människan. De värden som anges som normala härstammar från mätning av medelvärde och spridning i nutid på existerande befolkning. Men låt oss anta att alla lever ohälsosamt, i så fall blir naturligtvis alla värden helt missvisande. Om t ex kolesterolvärdet vet vi att det är 30% lägre bland kineser som lever primitivt på landet, och det är ytterligare 30% lägre hos våra närmaste ”släktingar” – schimpanserna. Under de 100+ år som vi kunnat följa normalvärdenas utveckling så har de succesivt höjts. Ett bra exempel är normal födelsevikt – det har enbart under 1900-talet justerats upp fyra gånger.

WBreuning112

Lyssna på Walter Breuning – världens äldste man.

Walther Breuning från Great Falls, mannen som levde i tre århundraden (1896 -2011) och blev världens äldste man, har mycket att lära oss. När Walther tillfrågades om hemligheten till hans långa friska liv gav han följande tre råd:

* Var försiktig med vad du äter och undvik att äta för mycket
* Var noga med att sysselsätta både din själ och din kropp
* Inbilla dig att just denna dag är en särskilt bra dag och gör allt för att göra den sådan

Rekommenderad läsning: Campbell T & Campbell TC, The China Study: The Most Comprehensive Study of Nutrition Ever Conducted And the Startling Implications for Diet, Weight Loss, And Long-term Health, Benbella Books. USA 2006