Kategoriarkiv: Krönikor

Var rädd om dina skyddsbakterier

Artikel av Stig Bengmark i Näringsmedicinsk tidskrift, nr 2, 2017.

Vår kropp är faktiskt ”nedlusad” med mikroorganismer,
mest bakterier och de finns överallt: på huden,
i håret, i vagina, i magtarmkanalen, i andningsvägarna
och så vidare – utan dem vore livet miserabelt –
de har nämligen ytterst viktiga funktioner för vår
hälsa och vårt välmående.

Läs hela artikeln här: Var rädd om Dina Skyddsbakterier

När jag var liten trodde jag smörgås och mjölk var det nyttigaste man kunde äta.

Generellt för mejerivaror gäller att de:

Innehåller rikligt av bl a sockerarterna laktos och D-galaktos.
Laktos och D-galaktos bidrar båda starkt till förhöjd inflammation i kroppen, som i sin tur bidrar till nedsatt immunförsvar och ohälsa. Därtill har D-galaktos i djurförsök, även i mycket låg dos, visat sig ge upphov till nedbrytning av vävnader (speciellt i nervsystemet), nedsatt minne, för tidigt åldrande och förkortad livslängd.

Innehåller en stor mängd av proteinet kasein.
Kasein har starka inflammationsframkallande egenskaper som motverkar tillväxt/förnyelse av godartad tarmflora.

Innehåller stora mängder långkedjiga mättade fetter.
Långkedjiga fetter ger upphov till högt blodfett och skapar förstadier till åderförkalkning senare i livet. Endast fetter med lägre antal kolatomer än 12 kan tas upp direkt till levern via portådern. Fetter med längre kedjor som t ex ”kofetter”, tvingas däremot ta den långa resan till levern via lymfsystemet och allmänna blodcirkulationen. Nackdelen med detta är att de stannar i blodcirkulationen alltför länge, ofta i flera timmar, vilket gör blodet tjockare och mer tungflytande. Om det finns trånga passager i t ex hjärtats eller hjärnans blodkärl, kan detta leda till hjärtinfarkt eller stroke. Dessutom blir ett av kroppens viktigaste immunorgan, tapeten på blodkärlens insida (endotelet), kraftigt ansträngt och immuncellernas makrofager blir kraftigt utsatta när de gör allt de kan för att ta bort fettet ur blodet.

Innehåller stora mängder upphettningsgifter, såsom exempelvis akrylamid, speciellt rikligt i mjölkpulver.
1912 visade fransmannen Louis Camille Maillard att gifter från upphettad mat gav upphov till kroniska sjukdomar – för detta fick han Franska Akademiens högsta pris, men därefter gjorde man allt för att glömma det. Med utvecklandet av moderna tekniker som molekylärbiologi kunde man i slutet av 1900-talet dock styrka att han verkligen hade rätt. Pastörisering av mjölk leder till att uppåt 100 nya giftiga och inflammations- och sjukdomsframkallande substanser bildas – gemensamt kallade AGE och ALE – bland dem akrylamid.

Innehåller alldeles för mycket hormoner och tillväxtfaktorer, avsedda att få kalven att bli vuxen och könsmogen inom ett år.
Flera typer av cancer är för sin uppkomst och tillväxt starkt beroende av hormoner – åtminstone de i testiklar, bröst, prostata, ovarier, livmoder och grovtarm. Modern produktionsteknik, med tidig insemination, medför att 80% av mjölken kommer från dräktiga kor. Sådan mjölk innehåller stora mängder av hormoner, allt från hjärn- och hypofyshormoner till hormoner från sköldkörtel och gastrointestinala peptider, och framför allt steroider som östrogener, progesteron och faktiskt också testosteron. Man räknar med att uppåt 80% av de steroider som människan tillförs utifrån kommer från mjölkprodukter. Hormoner följer i stort sett fettet när mjölken separeras i olika fraktioner och innehållet är därför störst i smör och ost (redan helmjölk innehåller dock dubbelt så mycket som skummjölk). Hos flickor bidrar det till tidig bröstutveckling, allt tidigare mensdebut och könsmognad. De stora mängderna av tillförda hormoner påverkar också både mammors och pojkars utveckling negativt, bidrar till fetma och allt större födelsevikter.

Spock var på sin tid en världsberömd barnläkare och trendsättare inom barnuppfostran. Hans bok – ”The Common Sense Book of Baby and Child Care” – fanns i alla hem på 40-50-talet, även Stigs.

År 2007 studerade ett Institut för Riskvärdering vid Utrechts Universitet tillförseln av östrogener via mjölk. Det befanns vara i medeltal 372 ng per person och dag, vilket författarna rapporterade som ”dramatically more than currently recognized”. Vid mitt uppföljande samtal med Institutets chef några månader senare, framgick att industrin reagerat på detta med total tystnad för att tiga ihjäl resultatet av studien.

Samband mellan mejerivaror och bröstcancer och prostatacancer

Redan för 40 år sedan påpekade kanadensiska forskare att det finns ett klart samband mellan intag av mejerivaror och förekomst av bröstcancer. Observationen var att bröstcancer i stor utsträckning var helt koncentrerat till länder med hög konsumtion av mejerivaror, och nästan saknades helt i länder med låg konsumtion. Tiden var inte mogen, ingen tog det på allvar – industrin gjorde allt för att bevara bilden att mjölken är nyttig. Det skulle ta flera årtionden och hundratusentals fler människor att dö i bröstcancer, innan världen var beredd att på allvar börja titta på problemet.

I Japan steg mellan 1948 och 1998 frekvensen av prostatacancer 25 gånger, parallellt med att intaget av mejerivaror i landet steg med 2000% (jämfört med Sverige är intaget av mejerivaror dock fortfarande mycket lägre). Nu är det kinesernas tur. De levde under årtusenden med litet eller inget intag av mejerivaror alls, men nu eftersträvar de fullt ut västerländsk livsstil och mjölkkonsumtionen stiger brant, speciellt i de stora städerna. Detta oroar mina kinesiska kollegor, som nu ser hur förekomsten av bröst- och prostatacancer fördubblas vart tionde år.

En nyligen publicerad isländsk undersökning av drygt 9000 män som följts i nästan 25 år och där mer än 2000 män drabbades av prostatacancer, visar att män som i sin ungdom druckit mycket mjölk hade cirka 320% större risk att utveckla prostatacancer än de som druckit lite mjölk.

Mjölk ger inte starka ben

En i dagarna publicerad solid svensk undersökning följde ca 61 000 kvinnor och 45 000 män från Uppsala, Västmanland och Örebro i drygt 20 år. De som konsumerade mycket mjölkprodukter (mjölk, ost, smör och yoghurt) hade en statistiskt säkerställd högre andel för tidig död och, inte förvånande, också större andel benbrott – tecken på benskörhet. Efter drygt 20 år hade faktiskt 15 000 av kvinnorna avlidit, och drygt 17 000 hade haft någon typ av fraktur. Bland männen, som följdes upp efter elva år, hade 10 000 av ca 45 000 avlidit, och 5000 hade haft en fraktur.

Missledande marknadsföring

Trots alla dessa mörka siffror kan mejeriindustrin känna sig trygg – dess produkter är sedan århundraden ”helgonförklarade” och får inte ifrågasättas. Annat hade det varit om denna industri varit lika hårt övervakad som tobaksindustrin i USA, som i mycket stor utsträckning blivit dömd till flermiljardskadestånd (i dollar) för ”missvisande marknadsföring”.

Den skyddande handen finns kvar över mejeriindustrin. I den gångna veckan förklarade Livsmedelsverket att de inte tänker ändra sina rekommendationer, inte ens efter de senast publicerade studierna.

För referenser och fler bilder, besök min hemsida www.bengmark.com eller se mina föredrag på youtube.com.

Jag äter det som du kastar.

Tänk dig för nästa gång du slänger skrutten.

Alla tänker nog inte på att nyttigheterna i frukt och grönsaker inte är så jämnt fördelade som man kan tro. Om man t ex studerar ett sädesslag som vete, så kan man grovt dela in det i skal, mjöl och grodd. Skalet, som skall skydda kornet mot angrepp utifrån, är av naturen försett med rikligt av fibrer och antioxidanter. Också grodden, som skall placeras i jorden och ge upphov till en stor planta, är rikligt försedd med mängder av nyttigheter. Mjölet däremot, som egentligen inte innehåller några nyttigheter alls, utgör bara tomma kalorier. Trots det har människan genom årtionden vant sig vid att bara ta tillvara på mjölet för egen del, och ge bort mycket av skalet/kliet till grisarna för att de skall få ordning på sina magar, och mycket av groddarna till minkarna för att de skall få glansiga, fina pälsar.

Likadant är det med många av de frukter som vi äter till vardags. Det nyttiga sitter i de delar vi ofta låter bli att äta, i kärnorna och kärnhuset i t ex apelsinerna, melonerna, päronen och äpplena, och kan med framgång tas till vara på i t ex gröna smoothies.

Släng inte blasten!

En annan sak som vi inte ska slänga i soptunnan är blasten på våra rotfrukter. Det föreligger nämligen en mycket stor skillnad i innehåll mellan rotfrukter och dess blast, och blasten uppvisar en påtaglig fördel: lägre kaloriinnehåll, lägre fett- och sockerinnehåll och mångdubbelt större innehåll av viktiga mineraler och vitaminer.

Webb
Nutrienter illustrerat för rödbeta, men skillnaderna är desamma också när man studerar andra rotfrukter.

Hälsofördelarna av att äta mer av det som växer ovan jord än under jord understryker att vi faktiskt bör föredra rotfruktens blast framför själva rotfrukten, eller åtminstone ta till vara så mycket det bara går av blasten när möjligheten bjuds.

Blasten måste ätas snabbt. Eller frysas.

Blasten tappar emellertid mycket snabbt sin spänst och sitt innehåll av antioxidanter. Studier på sallad visar att antioxidantkapaciteten (ORAC) minskar med hälften redan 30 minuter efter att salladen skiljts från sin rot. Därför bör den avskilda blasten omgående stoppas i munnen eller läggas i frys och förvaras där till den äts.

Djupfrysta ärtor, som är extremt näringsrika, fryses in redan på fältet när de skördas – en metod som borde användas för många fler sorter av grönsaker. Djupfrysning överlag tycks bevara såväl både näringsvärde och antioxidantkapaciteten relativt väl (dock med några undantag). Jäktade föräldrar kan med andra ord i sina smoothies med fördel använda frysta grönsaker av olika slag, som alltid är nära till hands och oftast billigare än färska.

Vi lever i spännande tider.

Kanske kommer den dag då vi fryser sockerbetsblasten redan på fälten och säljer som människoföda, medan betan istället får bli ”koföda”. Kanske kommer också den dag då övriga bönväxter och fröer inte längre torkas innan de blir människoföda, utan fryses in på fälten innan de skickas till livsmedelsbutikerna. Vi lever i spännande tider!

Hedra Dina skyddsbakterier och Du många länge leva jorden.

Våra skyddsbakterier får inte den mat de behöver

Våra kroppar är nerlusade med mikroorganismer och framför allt bakterier. Det kanske låter konstigt, men faktum är att de finns överallt på oss – på huden, i håret, i vaginan, i magtarmkanalen och i andningsvägarna – och de har ytterst viktiga funktioner för vår hälsa och vårt välmående.

Egentligen är det meningen att människor och djur ska födas sterila, men i samma sekund som ett barn föds får det en ”slick” av mammans bakterier (som därigenom ärvs). Omvärlden och framför allt modersmjölken berikar de närmaste månaderna efter födseln med flera arter, och antalet skyddsbakterier i en hälsosam kropp växer snabbt. Bakterierna förblir i princip desamma genom hela livet och en individs uppsättning och mönster av skyddsbakterier (kallas i vetenskapen mikrobiom) är så specifikt att man skulle kunna använda individens avföring för att identifiera personen.

Tyvärr så hedrar vi inte mikrobiomets behov som vi skulle göra om vi visste villkoren. Tvärtom har vi gjort livet miserabelt för våra vänner. Skyddsbakterierna får inte den fiberrika, mineralrika och antioxidantrika mat de vill ha, åtminstone inte i tillräcklig mängd, och dessutom utsätter vi tarmens flora av godartade bakterier (mikrobiota) för alldeles för mycket kemikalier av olika slag, helt emot deras vilja. Kemikalier som finns från början i maten eller som uppkommer när maten bereds av industrin eller det egna köket (hit hör bl a gluten i viss säd, kasein i mjölk och upphettningsprodukter som akrylamid, AGE och ALE ).

Så, hur får vi skyddsbakterierna att trivas?

För snart 100 år sedan iakttog en dansk forskare som hette Gram i efternamn, att vissa bakterier tog upp färg i sitt skal medan andra inte gjorde det. Bakterier som tar upp färg kallas sedan dess för Grampositiva (Gram+), medan de som inte gör det kallas Gramnegativa (Gram-). Flertalet Gram+ är godartade medan flertalet Gram- är sjukdomsalstrande, och producerar bl a giftet endotoxin som är starkt inflammations- och sjukdomsframkallande.

Det positiva med de Grampositiva bakterierna är att de, förutsatt att de befinner sig i en miljö som de trivs i, har egenskapen att kunna trycka undan de inflammationsframkallande och sjukdomsalstrande Gramnegativa bakterierna. Gram+ kräver dock mycket mineraler, speciellt magnesium, för att kunna växa till sig och dominera. Rå, fryst eller lätt ångkokt grönkål, broccoli, spenat, blad från rödbetor, morötter samt avokado, är säkra källor av det som de godartade bakterierna vill ha, men speciellt rika på t ex magnesium är dock föda förtecknad på denna bild:

Under optimala omständigheter skall det få finnas ungefär en elakartad bakterie per en miljon godartade bakterier, men tyvärr ser det sällan, om någonsin, så bra ut bland oss som lagt oss till med västerländsk livsstil och matvanor.

Utöver att trycka bort de elakartade bakterierna, utövar Gram+ en mängd goda funktioner som t ex:

* Producera korta vattenlösliga fettsyror (med bara 4-5 kolatomer) som t ex smörsyra och valeriansyra, som lätt tas upp av och ger näring till tarmväggen. Detta förstärker tarmväggens barriärfunktion och förhindrar att tarmen läcker innehåll från avföringen – gifter, döda eller levande bakterier eller rester av bakterier – in i kroppen, ett tillstånd som är mycket vanligt och som tjänar som inkörsport till sjukdom – ofta kallat ”Leaky Gut”

* Extrahera en mängd nyttigheter – antioxidanter, vitaminer, viktiga aminosyror och energi – ur bl a de färska blad vi äter, för att sedan skicka det vidare in i kroppen. Till dessa nyttigheter hör även socker, som är en viktig energi för kroppens och inte minst hjärnans funktion, men detta socker kommer dock kroppen långsamt tillgodo – utsträckt över flera timmar – ett riktigt välfungerande ”slow release”-system.

Gram+ lämnar över scenen till Gram-

Avslutningsvis kan man säga att Grampositiva bakterier och Gramnegativa bakterier har helt olika ”sociala” beteendemönster. När det inte finns tillräckligt med föda och miljön inte duger, så tackar Gram+ artigt för sig och försvinner i all tysthet. Detta lämnar över scenen till de Gramnegativa bakterierna som snabbt tar över miljön som t ex tarmen, och ställer om immunsystemet mot ökad inflammation. Och, de stannar inte bara i tarmen utan infiltrerar dessutom resten av kroppen i form av gifter, bakterier (levande eller döda) eller bakterierester. Till slut ställer de om metabolismen i kroppen, vilket är FRÄMSTA orsaken till akuta och kronisk inflammationer och infektioner, samt till fetma och kroniska sjukdomar.

Om man inte äter helt perfekt finns det i dag ett populärt kosttillskott som heter probiotika och som tillför extra skyddsbakterier till magen. Det finns på Apoteteket och i var och varannan hälsokostaffär, dock är det viktigt att komma ihåg när man köper probiotika att cirka 80 % av det som säljs är helt värdelöst – något som jag kommer att återkomma till många gånger framöver.

Kronisk inflammation och sjukdom börjar i tarmen.

Matens grad av raffinering bestämmer var den tas upp av kroppen

All mat vi äter lämnar förr eller senare tarmen och går in i blodet för transport till kroppens celler. Så långt allting gott. Frågan är bara var i tarmen maten tas upp – redan i tunntarmen eller 3-4 timmar senare i grovtarmen?

Ju längre maten får stanna i tarmen desto bättre, och det är matens grad av raffinering som bestämmer var den tas upp av kroppen. Mat som behandlats industriellt, antingen redan av livsmedelsindustrin eller – ännu vanligare – i det egna köket, är så bearbetad att den tas upp redan högt upp i tunntarmen. Och det är inte till fördel för kroppen.

Den oraffinerade maten däremot – råa frukter, grönsaker och rotfrukter – är så svårsmält att den till sin huvuddel transporteras den 3-4 timmar långa vägen som det tar ner till grovtarmen, där den bryts ner av tarmfloran (mikrobiota). Detta är alltid önskvärt. Under miljontals år har denna väg varit helt dominerande och cirka 80 % av den mat som då åts togs upp i kroppen på detta sätt.

Så, varför är det bättre att maten tas upp i grovtarmen?

När den oraffinerade och mer svårsmälta maten når grovtarmen ger den också näring till en omfattande, hälsobringande flora av godartade bakterier, samt ger floran av godartade bakterier möjlighet att föröka sig. Det här gör att floran av godartade bakterier kan utföra sina livsviktiga funktioner som är absolut nödvändiga för optimal hälsa:

* Undertrycka eventuell dominans av elakartade sjukdomsbringande bakterier. Om de elakartade bakterierna i stället får dominera ostört skickar de in gifter i kroppen eller tar sig till och med själva in i kroppen. Där skapar de inflammation med åtföljande fetma och akuta och kroniska sjukdomar.
* Stimulera immunförsvaret. Större delen av immunförsvaret sitter i tarmarna – här produceras huvudparten av kroppens immunglobuliner och här ”skolas” kroppens immunceller för funktion runt om i kroppen.
* Frisätta nyttiga ämnen från de plantor vi äter som t ex en mängd korta fettsyror, aminosyror, vitaminer och antioxidanter, som tas upp och kommer kroppen tillgodo.
* Tillföra kroppen energi bl a socker, men nu i takt med kroppens behov – ”slow release” – istället för på det chockartade sätt som sker när sockret äts som raffinerat och då tillförs i stora mängder högt uppe i tunntarmen.

Varför är det så dåligt att maten tas upp redan i tunntarmen?

Om maten istället tas upp redan i tunntarmen går man miste om alla hälsofördelar ovan. Dessutom är det förenat med många nackdelar som på lång sikt är direkt livshotande, då det:

* Starkt anstränger matsmältningsorgan t ex lever och bukspottskörtlar, som tvingas arbeta under högtryck för att så fort som möjligt bli av med överskottet av socker i blodet. Det här är mycket skadligt för kroppen och dess celler.
* Skapar kronisk inflammation och bidrar långsiktigt till fetma och kroniska sjukdomar främst diabetes och Alzheimers.
* Ger en dåligt fungerande tarmflora och nedsatt immunförsvar med åtföljande vanlig förekomst av förkylningar och andra akuta och kroniska sjukdomar.

60% av maten vi äter i dag tas upp i tunntarmen

Att den moderna maten, där ofta industrin och/eller det egna köket redan har gjort det arbete som under miljontals år utförts av våra tarmbakterier, tas upp redan högt i tunntarmen är med andra ord inte alls bra. Medan denna genväg bara utnyttjades av en bråkdel – mindre än 15% – av den mat våra förfäder åt, har den idag blivit huvudvägen in för all den sockriga och sockerliknande mat som vi sätter i oss – så mycket som 60% av maten vi äter idag tas upp redan i tunntarmen.

För optimalt upptag i grovtarmen borde man i stället äta enligt 80/10/10-modellen – 80% råa grönsaker, 10% vegetabiliska fetter och 10% vegetabiliska proteiner. Detta är till stor fördel för våra skyddsbakterier i magen. Om skyddsbakteriernas viktiga funktion för god hälsa kommer jag att berätta mer om nästa måndag.

Varför välja att vara sjuk när du har rätt att vara frisk?

Kronisk inflammation – modern till alla våra sjukdomar

Eftersom all modern forskning visar att något som kallas för kronisk inflammation är startskottet för de flesta, om möjligt alla, sjukdomar, tänker jag fokusera på det i dag. Det finns många sätt för dig själv att motverka kroniska sjukdomar som exempelvis cancer, diabetes och Alzheimers, men för att klara det krävs kunskap.

För 15 år sedan satte jag av mer än ett år till att studera orsakerna till alla kroniska sjukdomar. Till min stora överraskning fann jag då att alla var desamma – samtliga kroniska sjukdomar är syskon eller åtminstone kusiner med varandra. Det var då jag förstod att många, om inte alla, kroniska sjukdomar är orsakade av den långvariga försvarsreaktion och den uttröttning av immunförsvaret, som en kronisk inflammation innebär.

Låt oss ta det från början. Vad är inflammation?

Begreppet inflammation har varit känt i många hundra år. Det kommer från latinets inflammatio, som betyder brand. Det myntades ursprungligen som beskrivning av den förändring man ser när någon vävnad i kroppen utsätts för hot i form av skada eller infektion. Tidigt beskrev man dess fem karakteristiska tecken: rodnad (rubor), svullnad (tumor), smärta (dolor), lokal värmeökning (calor) och nedsatt funktion (functio laesa). Flera av dessa reaktioner är effekter av att kroppen mobiliserar sitt försvar mot en skada, och att den vill inleda läkning. Tidigt lärde man sig att de vita blodkropparna spelar en stor roll här – så fort det uppstår en skadad vävnad lämnar de vita blodkropparna blodbanan för att så snabbt som möjligt avgränsa skadan/infektionen och hejda dess spridning, förstöra/äta upp bakterierna och resterna av de skadade cellerna (något som kallas fagocytos). Idag vet man dock att reaktionen är mycket mer komplex än så. Reaktionen har fått namnet akut fasreaktion, och i dess spår följer ofta bestående vävnadsskador som t ex ärrbildning och sammanväxningar mellan organ.

Men, vad är då kronisk inflammation?

På senare år har man upptäckt att något vi kallar för kronisk inflammation är vanligt förekommande hos flertalet av oss på grund av att vi lämnat våra förfäders livsstil och matvanor. Den kroniska inflammationen är, i motsats till den akuta fasreaktionen, synnerligen diskret och ofta svår att identifiera. Lågmälda tecken på kronisk inflammation kan vara: oförklarlig trötthet, sömnsvårigheter, huvudvärk, håravfall, tidigt grått hår, mjäll, finnar, oförklarliga hudutslag och rodnader, torra ögon, sköra naglar, torrhet i munnen eller faktiskt okontrollerbar salivbildning, reducerade sexfunktioner, oregelbundna menstruationer, oförklarad kronisk förstoppning eller faktiskt också diarré, oförklarad skeletturkalkning, frekventa oförklarliga infektioner och influensa, frekvent mental depression, oförklarad andfåddhet, svettiga fötter och svettiga handflator, med mera. Många sjukdomar som uppträder i tidiga barnaår som allergier och bokstavssjukdomar, exempelvis ADHD, uppvisar också betydande kronisk inflammation.

Medicinering förvärrar ofta problemen

Min uppfattning är att symptom som ovan, som ofta är tecken på kronisk inflammation, borde fungera som en varningssignal på att du bör förändra din livsstil. Det är inte ovanligt att personer med problem av dessa slag klagar hos sin läkare vilket ofta resulterar i ett recept på något läkemedel. Tyvärr hjälper läkemedelsbehandling i de flesta fall inte mot kronisk inflammation utan resulterar i stället ofta i förskrivning av ytterligare ett eller flera läkemedel. Och det måste ju anses vara dumt, då det mest effektiva sättet att komma till bukt med kronisk inflammation är att förändra ditt sätt att leva.

Oförändrad livsstil leder ofta till en ond spiral av sjukdomar

Om man inte förändrar sin livsstil och orsaken till att problemet uppkommit från allra första början, leder det i stället till fler sjukdomar. Det kroniska inflammatoriska trycket gör helt enkelt att en individ som fått en kronisk sjukdom löper väsentligt större risk att få en andra och en tredje. Efter flera år av kronisk inflammation uppstår inte sällan mycket allvarliga kroniska sjukdomar, så som Alzheimers, diabetes, cancer och många fler.

Vad vi däremot inte lyckats hitta någon förklaring till än, är varför sjukdomsförloppet hos en individ börjar med cancer, hos en annan med diabetes och hos en tredje med Alzheimers. Vad som är positivt är dock att mycket talar för att en radikal omställning av livsstil och matvanor inte bara leder till att bekämpa den aktuella sjukdomen, utan också kan bryta den onda spiralen av sjukdomar som följer i varandras spår.

Många faktorer avgör men den största makten har du själv

Det är tusentals, sannolikt tiotusentals, faktorer som bidrar till utveckling av långvarig kronisk inflammation – allt ifrån hur din farfar hade det då han föddes och växte upp och hur din mamma levde före och under graviditeten samt medan hon ammade (dvs i den period då immunsystemet programmeras och kalibreras) – till hur du sköter ditt egna liv. Man anser att ”dåligt” arv från farfar liksom din mammas livsstil bidrar till cirka 30% om du får kronisk sjukdom senare i livet. Det här kommer jag att återkomma till längre fram i höst.

Stigs farmor Mathilda och farfar Anton cirka 1895.

Det hoppfulla med det här är att du själv disponerar över ca 70% av dina hälsoresurser. Du kan alltså, på många sätt, själv välja om du vill vara frisk eller sjuk. Dina verktyg är bl a vad du äter och vad du undviker att sätta i dig och, inte minst, lämplig och anpassad motion.

Naturligtvis krävs det uthållighet, vilja och ofta omfattande egna insatser. Men även om det ibland känns motigt att motionera och tillreda hälsosam mat är det en sporre att veta att livsstilsändringar, också sent i livet, har visat sig ge överraskande stor utdelning – en reduktion med minst 50% av sjukdomsfrekvensen och en betydande förlängning av livslängden. Kronisk inflammation börjar i tarmen och en fungerande tarmflora är basen för god hälsa. Något jag kommer att berätta mer om nästa måndag.