Kategoriarkiv: Krönikor

Allergi och dålig tarmflora hör ihop.

Åtskilliga epidemiologiska studier visar att människor som lever nära naturen har bestämda hälsofördelar. Bl.a. minskar död i kroniska sjukdomar som Alzheimer, hjärtkärlsjukdomar, diabetes och cancer, och dessutom medför det väsentligt mindre psykiatriska problem och mycket färre allergier. Många positiva psykologiska, fysiologiska och endokrinologiska effekter har rapporterats, något som tillskrivs mer motion, mer sociala kontakter och också bl.a. tillgång till solljus (Rook GA Proc Natl Acad Sci USA. 2013;110:18360-18367).

Allergi är en både lokal och generell inflammation 

Allergi är en reaktion som uppträder då någon eller flera av kroppens vävnader/celler utsätts för hot från ämnen som normalt inte hör hemma i kroppen. När vår kropp exponeras för sådana ämnen utlöses en försvarsreaktion som vi människor hanterar olika och som har olika effekter beroende på hur förberedda eller känsliga vi är. I grund och botten är allergi både en ökad lokal och generell inflammation, som i sin klassiska beskrivning har fyra mer eller mindre uttalade ingredienser: rodnad, svullnad, värmeutveckling och nedsatt vävnadsfunktion. Reaktionen kan ske i kroppens alla vävnader men ses oftast på hud, i lungor och i magtarmkanalen. Se vidare min allra första krönika här på bloggen.

Särskilt utsatt är magtarmkanalen som dagligen tillförs miljarder av olika ämnen varav många har egenskaper att utlösa allergier (dessa ämnen kallas allergener), samt av obehagliga mikroorganismer med förmågan att framkalla inflammation och infektion. Kombinationen allergener och sjukdomsalstrande bakterier är dessutom speciellt effektiv och oönskad.

Antibiotikabehandling sätter skyddsmekanismer ur spel

Det är viktigt att kroppen lär sig känna igen de ofarliga ämnena och inte utlöser någon inflammation då det inte behövs. Studier på djur visar att normala försvarsmekanismer i omfattande utsträckning sätts ur spel hos de som blir behandlade med antibiotika eller utsätts för andra kemikalier, liksom hos de som inte tar hand om sin tarmflora och har en tarmflora som är ordentligt reducerad både till antal och funktion (Stefka AT et al Commensal bacteria protect against food allergen sensitization. Proc Natl Acad Sci USA. 2014;111:13145-13150). Det har t.ex. visats att möss som under nyföddhetsperioden utsatts för antibiotika långt senare i livet utvecklar t.ex. jordnötsallergi.

Överdriven hygien har skapat dagens explosion av allergier och kroniska sjukdomar

En bra fungerande tarmflora är alltså en förutsättning för ett riktigt skydd mot en mängd olika allergier. Om människan inte får möjlighet att utveckla en bra tarmflora och ett bra immunförsvar blir den ett lätt byte för allergier och senare i livet också kroniska sjukdomar. 1989 påpekade Strachan (Strachan DP (1989) Hay fever, hygiene, and household size. BMJ 299(6710):1259–1260) att de insatser som samhället gör för att skydda nyfödda och unga mot t.ex. infektionsframkallande mikroorganismer, i själva verket kraftigt beskär immunsystemets möjligheterna att utvecklas och fungera till sin fulla potens för att skydda oss mot sjukdomar, infektioner, allergier och kroniska sjukdomar. Strachans påpekande, som fått namnet hygienhypotesen, är idag accepterat i vida forskarkretsar.

Det är mycket som stör en optimal utveckling och funktion hos immunsystemet

Idag vet vi att fostrets och den nyfödde bebisens exposition för mikroorganismer och möjlighet att utveckla en omfattande, stabil och välfungerande uppsättning av skyddsbakterier (mikrobiota), spelar en stor roll för individens framtida hälsa. Allt som stör denna process som t.ex. överdriven hygien, vaccination, fel föda, artificiell modersmjölksersättning, läkemedel (speciellt antibiotika och speciellt under  foster-, nyföddhets- och tidig barnaålder) har avgörande betydelse för den framtida hälsan (Blaser M (2011) Antibiotic overuse: Stop the killing of beneficial bacteria. Nature 476(7361):393–394).

Tyvärr ökar förekomsten av svåra och ofta livshotande allergiska reaktioner (kallas ofta anafylaktisk chock) med alarmerande hastighet (Cao S et al The role of commensal bacteria in the regulation of sensitization to food allergens. FEBS Lett. 2014;588:4258-4266). Även mer ”vardagliga” allergier ökar snabbt och idag lider 8% av barnen och 2% av alla vuxna i västvärlden av någon form av manifest allergi. En orsak bland många är att vi numera äter industriellt framställd västerländsk mat som innehåller på tok för lite växtfiber. Vi och speciellt våra barn får nästan inte i oss något alls av de ”tuffa” fibrer som är våra tarmbakteriers älsklingsmat och utan vilka de inte kan existera, fungera och skydda oss mot sjukdom.

Nyttigheter som bakterierna tillverkar från fibrer är det som skyddar oss

De senaste åren har man uppmärksammat betydande allergi- och sjukdomshämmande effekt hos vissa ämnen som tarmfloran producerar lokalt på ytan av tarmslemhinnan och speciellt i första halvan av grovtarmen. Det rör sig om något som kallas korta fettsyror – en slags hälsans doldisar kan man säga. Korta fettsyror benämns ofta med sin engelska förkortning SCFA (short chain fatty acids) och består främst av ättiksyra, propionsyra och smörsyra – samtliga kända för att ge näring till tarmväggens slemhinna (mukosan) och härigenom motverka den farliga genomsläpplighet av tarmväggen (läckande tarmvägg/leaky gut) som alltid uppträder vid brist på korta fettsyror/dåligt fungerande tarmflora. Därtill har ett flertal andra mycket positiva kort- och långsiktiga hälsoeffekter av korta fettsyror, inte bara på tarmväggen utan på immunsystemet i sin helhet, iakttagits.

Det tillverkas cirka tre gånger så mycket ättiksyra som propionsyra och smörsyra, och överskottet omvandlas till näring i levern.  Ofta förekommer det dock brist på korta fettsyror och speciellt på smörsyra (som f.ö. anses vara den viktigaste av alla för tarmväggens funktion) och därför är tarmen speciellt snål med den smörsyra som bildas – allt tas till vara på och bara några få procent går förlorade med avföringen.

Brist på ”tuffa” fibrer handikappar tarmfloran – kanske för evigt? 

Korta fettsyror är verkligen korta – de har bara 1-6 kolatomer och bildas genom s.k. mikrobiell fermentering i grovtarmen av ”tuffa” fibrer som polysacharider, oligosacharider men också av diverse proteiner och peptider – kanske en nödlösning när tillräckligt med fiber saknas? De allra viktigaste fibrerna för framställning av korta fettsyror är cellulosa, betaglukaner, guar gum, fruktaner, resistent stärkelse, galaktomannaner, xylaner och pektiner – fibrer som de flesta inte alls intar i tillräcklig mängd.

Tyvärr har de flesta av oss genom sin moderna livstil och huvudsakliga intag av processad mat, tappat viktiga delar av tarmfloran vilket medfört att vi fått svårigheter med att omsätta/bryta ner ”tuffa” fibrer. Detta medför i sin tur tyvärr att många, kanske de flesta, av oss måste begränsa intaget av sådana fibrer då de annars får besvär – det finns helt enkelt inte längre några bakterier kvar som har förmågan att bryta ned sådana ”tuffa” fibrer. Egentligen skall nedbrytningen av dessa börja redan i övre delen av tunntarmen, redan där skall det nämligen finnas bakterier som kan påbörja nedbrytningen av växtfiber. Men eftersom de nu ofta saknas förblir fibrerna ofermenterade och ställer istället till med besvär: buller och körningar, omväxlande diarré och förstoppning m.m. Detta tvingar tyvärr många att avstå/starkt begränsa intag av våra riktiga superfiber – något jag berättat om i den här och den här krönikan.

Tål man inte A-laget så får man nöja sig med B-laget

Man räknar med att uppåt hälften av människorna i Nordamerika, Australien och Europa lider av olika sorters tarmbesvär. Vanligast är det som kallas irritable bowel syndrome – IBS. Dessa människor måste därför tyvärr avstå eller åtminstone starkt begränsa sitt intag av ”tuffa” fibrer (kallas numera Fodmap-rik föda) och mest koncentrera sitt intag till ”snällare” fibrer.

Fodmap-rik mat (som innehåller mycket ”tuffa” fibrer) som man då rekommenderas att begränsa är bl a äpple, aprikoser, björnbär, torkad frukt i allmänhet, fikon, mango, nektariner, papaya, persikor, päron, plommon, vattenmelon, blomkål, kronärtskocka, svamp och ärtor.

Fodmap-låg mat (innehåller mindre mängd tuffa fibrer) som man däremot ur fibersynpunkt kan äta fritt är bl a bananer, blåbär, cantaloupmelon, tranbär, vindruvor, kiwi, citron, lime, mandariner, apelsiner, passionsfrukt,  ananas, hallon, rabarber, jordgubbar, tangeriner liksom grönsakerna alfaalfa, bambuskott, spansk peppar, morötter, gurka, äggplanta, gröna bönor, grönkål, sallad, palsternackor, pumpa, potatis. rädisor, sjögräs, spenat, squash, tomater, rova, zuchini, quinoa (dock är de flesta av dessa rika på fruktsocker).

Allergier grundläggs i fosterstadiet och i tidig barnaålder

Ovanstående bild sammanfattar hur forskarna ser sambandet mellan livsstil och utveckling av allergier vid olika tidpunkter i livet och speciellt i det tidiga livet: fosterstadiet, nyföddhetsperioden och tidiga barnaåldern (Kim BJ et al. Environmental Changes, Microbiota, and Allergic Diseases. Allergy Asthma Immunol Res. 2014;6:389-400). Bland faktorer som bidrar till ökad allergi är moderns livsstil före och under graviditeten liksom under amningsperioden, om födsel sker via kejsarsnitt, konsumtion av västerländsk processad mat, exposition för endotoxin (damm i luften och olämplig föda), tobak, nedsmutsning och omvärldsgifter, klimatförändringar och mycket mer – d.v.s. i mångt och mycket samma faktorer som visat sig bidra till kroniska sjukdomar senare i livet.

Probiotika minskar risken för allergier

Hittills har probiotika prövats mot allergier mest på försökdjur. Bl.a. har man iakttagit starkt hämmande effekt på utveckling av astma vid tillförsel av laktobaciller på möss (Yu J et al Allergy Asthma Immunol Res. 2010,2,199-205). På senare år har man, om än alltför försiktigt, också börjat pröva probiotika på människor. Resultaten har så här långt varierat stort – en del bakterier har visat sig effektiva och andra inte. Doserna har varierat alltför mycket och storleken på de grupper som behandlats har ofta varit för små och aldrig hittills har några extra fibrer tillförts samtidigt. Det finns faktiskt, som det ser ut just nu, inget underlag för att på nuvarande stadium rekommendera probiotika vid olika allergiska manifestationer – åtminstone inte för att lindra eller bota allergier, men däremot för att förebygga uppkomst av allergi.

I min tidigare krönika om ADHD berättade jag om de finska forskarna Erika Isolauri & Seppo Salminen’s pionjärarbete. Redan för 15 år sedan behandlade de gravida kvinnor som kom från familjer hårt belastade med allergier, med probiotika under graviditetens sista månader samt den nyfödda bebisen under ytterligare sex månader – en behandling som faktiskt visade sig halvera förekomsten av allergier (Kalliomäki M et al Lancet 2003;361(9372):1869-1871). Den riktigt stora nyheten var dock att denna behandling helt förebyggde uppkomst av ADHD senare i livet.

Det står utom varje tvivel att riklig tillgång till korta fettsyror är essentiell för optimal tarmhälsa. Vi vet också att allergiska barn har lägre nivåer av propionsyra, ättiksyra och smörsyra i sin tarm jämfört med icke-allergiska barn (Böttcher MF et al Clin Exp Allergy 2000;30,1591). Uppgiften är uppenbarligen att med alla medel försöka öka nivån på dessa viktiga korta fettsyror i tarmen – och förhoppningsvis kan en bakteriekomposition rik på viktiga hälsobringande fibrer bidra till detta.

Hoppet står till synbiotika

Barn med allergiska hudförändringar (atopic dermatitis) löper stor risk att också få astma. I förebyggande syfte tillfördes sådana barn (medelålder 17 månader) i en studie under 12 veckor en synbiotisk kombination bestående av en liten dos av en bifidobakterie samt en liten dos av en blandning av galakto- och fruktooligosacharider (0.8 g/100 ml). De behandlade barnen utvecklade väsentligen färre allergier – efter ett år hade 14% i den behandlade gruppen tecken på astma att jämföra med 34% i kontrollgruppen, och 6% i den behandlade gruppen hade startat med astmamedicinering jämfört med 26% i kontrollgruppen. Fem barn i kontrollgruppen hade utvecklad manifest allergi mot katt, något man inte såg i den synbiotika-behandlade gruppen (van der Aa LB et al.  Allergy. 2011;66:170-177). Denna lilla och delvis bristfälliga undersökning ger hopp om att synbiotisk behandling kan bli väsentligen effektivare än enbart probiotisk. Och speciellt om den inte bara inskränks till några veckor utan ges permanent samt innehåller en större mängd bakterier och fibrer.

I snart 15 år har jag forskat på en specifik synbiotika med fyra nyttiga bakterier (lb plantarum, Lb paracasei, Pediococcus pentsaceus och Leuconosdoc mesenteroides) och en stor dos av fyra viktiga och välkända fibrer (betaglykan, inulin, pektin och resistent stärkelse). Sammanlagt 10 gram fibrer – nästan motsvarande en tredjedel av rekommenderat dagsbehov av fiber och dessutom tillräckligt för dagsbehovet av ”tuffa” fibrer.

Tyvärr har jag hittills inte hunnit pröva behandlingen med Synbiotics vid allergier. Det känns som om det måste ges högsta prioritet.

Resistenta bakterier farligare än cancer år 2050.

Bara några årtionden tillbaka så var euforin stor i medicinska kretsar. Som framgår av nedanstående bild hade svåra sjukdomar orsakade av olika infektioner, bl.a. tuberkulos, och könssjukdomar som syfilis o.s.v. (allt ovanför röd linje på bilden nedan), framgångsrikt bekämpats under det senaste seklet.

Men, nu ser det inte lika hoppfullt ut längre. Redan idag dör varje år cirka 50 000 människor bara i USA och EU i infektioner för vilka numera effektiv behandling saknas. De bakterier som förorsakar dessa infektioner har nämligen skapat sig totalt herravälde genom att utveckla full motståndskraft – resistens – mot just de läkemedlen som för inte länge sedan skapade en medicinsk framgång utan dess like.

Om man jämför med cancer – jordens vanligaste orsak till för tidig död (bara i t.ex. USA mer än 550 000 varje år) – så är det idag likväl mindre än 5% som dör i sviter av resistenta bakterier. Så kommer det inte att vara länge till – om inte ett mirakel inträffar. Trots att antalet dödsfall i cancer på jorden beräknas ha tredubblats år 2050 så beräknas, som det ser ut idag, dödligheten i infektioner orsakade av resistenta stammar vid denna tidpunkt ha passerat cancer som den ledande dödsorsaken på jorden. Då beräknas nämligen varje år 10 miljoner människor av jordens befolkning falla offer för infektioner som det saknas bot för, vilket kommer att åstadkomma våra samhällen ofantliga kostnader – 100 biljoner dollar i utgifter för ”förgäves” behandling och uteblivna inkomster från de som dör.

WHO gör tafatta försök att reducera konsekvenserna

WHO har i ett desperat försök att minska ökningen av antalet fall av resistenta stammar tagit fram en plan som nyligen antagits av den 68:e generalförsamlingen (http://apps.who.int/gb/ebwha/pdf_files/WHA68/A68_20-en.pdf). Tyvärr saknar den helt några som helst nya och radikala förslag – den upprepar bara vad som redan är känt och som hittills visat sig ganska verkningslöst, som att:

* Förbättra förebyggande av infektioner på sjukhus och vårdcentraler
* Skriva ut antibiotika bara när det verkligen är absolut nödvändigt
* Aldrig skriva ut starkare antibiotika än verkligen nödvändigt

Enligt rapporten kan politikerna i de olika medlemsstaterna speciellt se till att:

* Utvecklingen av resistenta stammar bättre följs upp än vad som sker idag
* Förebyggande av infektioner och kontroll av dess uppkomst prioriteras bättre än idag
* Användandet av mediciner, speciellt antibiotika, blir bättre reglerat i lag än vad fallet är idag
* Allmänheten blir bättre medveten om problemet med antibiotikaresistens
* På olika sätt stödja och visa uppskattning för innovation i avsikt att skapa nya initiativ till förebyggande och behandling av resistenta stammar
* Mer än idag stödja utvecklandet av nya diagnostiska hjälpmedel, vacciner, och andra nya behandlingsmetoder

Nyupptäckt folkspillra ger nytt perspektiv

2009 hittande man en folkspillra i de mest otillgängliga delarna av Amazonas i Venezuela – en grupp som med allra största sannolikhet inte varit i kontakt med några människor sedan de anlände till Sydamerika för mer än 11 000 år sedan. Ett medicinskt team besökte dem ganska snart och gjorde omfattande medicinska undersökningar. De var framsynta nog att också ta prover på tarmfloran hos denna befolkning, kallad Yanomami. Tarmfloran har nu undersökts i detalj och en forskningsrapport har i dagarna blivit publicerad (Clemente%20et%20al. Sci. Adv. 2015;1). Helt överraskande visar sig dessa individer ha en 40% mer omfattande tarmflora än något känt folkslag vilket tyder på att omfattande delar av tarmfloran blivit utrotade i civilisationsprocessen – kanske många av de för hälsan mest viktiga?

Bl.a. har man till stor överraskning funnit att dessa individer har inte mindre än ett trettiotal bakterier med antibiotika-resistenta gener. Kanske hade våra förfäders bakterier, som försvarade individerna mot diverse gifter i omgivningen, antibiotika-egenskaper? Kanske är det en förutsättning för framgång med antibiotika att dessa bakterier hunnit bli utrotade? Och, om så är fallet så, är kanske möjligheten att använda antibiotika bara en historisk parentes?

Under miljontals år var den egna bakteriefloran enda skyddet mot sjukdom

Jag anser att den behandling som borde vara mest närliggande är att rekonditionera den dåligt fungerande tarmfloran – tillförsel av pro- och synbiotika är ett riskfritt och mycket lovande alternativ. Sedan mer än 30 år har jag samarbetet med kollegor runt jorden i försök att ersätta farlig antibiotika med totalt riskfria pro- och synbiotika – av hälsomyndigheterna förklarade som GRAS (Generally Regarded As Safe). Detta har lett till en produkt för tarmrekonditionering – Synbiotics 2000 – som med stor framgång prövats på olika svårt sjuka i intensivvården, inte minst de som genomgår transplantation, mest lever men också benmärg, vid svåra olycksfall o.s.v, och som visat sig kraftigt reducera förekomsten av infektioner. Nu skall den också prövas vid ADHD, akut psykos och som supplement vid dialysbehandling.

En ung man som undergick benmärgstransplantation och som vägrade ta antibiotika var den förste att istället pröva Synbiotic 2000. Det är värt att betänka att han behandlades med levande bakterier i en situation då det egna immunsystemet var helt och hållet utsläckt. Efterförloppet till behandlingen var helt utan anmärkning och han gick hem på rekordtid.

Mikrobiologen och professorn Val Edward-Jones, chef för forskningsutveckling vid Manchesters Universitet, hjälpte mig för 10 år sedan att titta på Synbiotics effekt på resistenta bakterier på laboratorium som hon beskrev som omfattande (se bild nedan).

En vanlig antibiotikakur förstör 90% av tarmfloran

Det är en skrämmande information att våra mest använda och uppskattade läkemedel, antibiotika, faktiskt bidrar till utveckling av de svåra sjukdomar som så snabbt ökar i västvärlden och över hela jorden: allergier, ofta astma och hudeksem, men också fetma, diabetes, Alzheimer och olika typer av cancer.

Det har hittills nästan inte alls beaktats att den moderna människans, kanske i kontrast till våra förfäders, redan svårt uttunnade flora av tarmbakterier dåligt tål närvaro av kemikalier, och naurligtvis speciellt sådana som tillverkats för att förstöra bakterier som t.ex. antibiotika. Man har faktiskt beräknat att en vanlig antibiotikakur i snitt förstör 90% av tarmfloran (mikrobiota) och då bl.a. immunfunktioner, gallmetabilism och tillverkning av viktiga hormoner som prostaglandiner och steroider (Caetano%20L et al. Antimicrob Agents Chemother. 2011;55:1494-1503) – och det tar ofta år innan tarmflora och tarmfunktion återställts.

Cancermediciner har tyvärr samma effekter – kemoterapimediciner reducerar tarmfloran cirka 100 gånger och de speciellt känsliga aeroba bakterierna cirka 10 000 gånger (de elimineras helt). Dessutom ökar halten i tarmen av mer motståndskraftiga elakartade och sjukdomsalstrande bakterier, ofta kallade Gram-negativa bakterier, cirka 100 gånger (Van%20Vliet MJ et al. Clin Infect Dis 2009;49:262-270). Även vanliga och dagligen använda mediciner som blodtrycks- och sömnmediciner sätter sina dystra spår i tarmfloran. En ganska nyligen publicerad studie (Nonzee%20V et al J Med Assoc Thai 2012;95:96-104) visar att vanliga blodtrycksmediciner ger dysbios (en dåligt fungerande tarmflora) men att den också reducerar produktionen av det viktiga slemhinneskyddande mukuslagret (slem).

Var alltid försiktig med läkemedel – de sätter alltid ner ditt immunsystem

Också vanliga magsårsmediciner som man köper utan recept på apoteket påverkar tarmfloran – om de t.ex. används under graviditet så ökar markant fostrets risk att senare i livet få astma (Andersen%20AB et al. Aliment Pharmacol Ther 2012;35:1190-1198). I dagarna publicerade studier från Indien visar att om t.ex. en diarrésjuk behandlas med antibiotika så är individens motståndskraft betydligt nedsatt och tiden till nästa diarré-episod betydligt förkortat (Rogawski%20ET et al Int J Epidemiol. 2015 E-pub). En annan nyligen publicerad undersökning (Boursi%20B et al Eur J Endocrinol 2015;172:639–648) visar att för varje antibiotikakur som en individ genomgår så ökar risken att senare få diabetes betydligt: 2-5 kurer i livet med 8% (om quinoloner 15 %) och mer än 5 kurer i livet med 23% (om quinoloner  37 %). En annan undersökning visar att om du tar upp till 18 sömntabletter per år så ökar risken för för tidig död 3.6 gånger, mellan 18 och 132 sömntabletter per år så ökar den 4.4 gånger och om mer än 132 tabletter per år med inte mindre än 5.3 gånger (Kripke%20DF et al BMJ Open 2012:2).

Bakteriernas favoritmat – plantfibrer

Vårt största hälsodilemma är att vi slutat äta den mängd och den sort av mat som våra skyddsbakterier vill ha. Det måste sägas som det är – det är detta som gör oss så sjuka – och värre förespås det bli. Det är fibrer och åter fibrer som gäller.

I min krönika om fibrer diskuterade jag betydelsen av växtfibrer för att våra skyddsbakterier skall överleva och växa tid. Det är också därför som jag har försett min probiotika med 10 gram fibrer – 2.5 gram av fyra olika sorter: betaglukaner, inulin, pektin och resistent stärkelse. Helst skulle jag vilja tillsatt mycket mer men får nöja mig med att påpeka vikten att konsumenten äter mycket, mycket fibrer. Effekten blir vad man gör den till.

Jag påpekade bl.a. att Livsmedelsverken i olika västliga länder rekommenderar ett intag av fiber motsvarande 25-35 gram per dag, vilket jag finner alldeles för litet. Men sanningen är att människorna i t.ex. USA och Västeuropa idag bara äter hälften så mycket – 15-20 gram – vilket är en katastrof. Betänk att de människor som har bästa tarmfloran på jorden dagligen konsumerar plantor motsvarande uppåt 150 gram ren fiber varje dag.

Hedra dina tarmbakterier och det må gå dig väl och du må länge leva på jorden

Två allt överskuggande regler för optimal hälsa gäller:

* Tillfredsställ varje dag dina hälsobakteriers behov av stora mängder fibrer
*  Minska/uteslut alla gifter, både de som giftbakterierna i kroppen bildar som endotoxin, och de som tillförs utifrån, allt från kemikalier till läkemedel.

Sen finns det några regler till – mina tolv budord. Dem hittar Du även på bengmark.com.

Gifter som kommer från tarmen

I flera tidigare krönikor har jag varit inne på olika gifter och dess negativa effekter för kroppen. Helt nyligen ägnade jag en hel krönika åt omvärldsgifter och tidigare har jag ägnat en omfattande krönika åt de gifter som vi framställer då vi utsätter mat för hög temperatur – s.k. AGE och ALE. I dag ska det handla om några andra gifter – de som kommer från tarmen. Mitt huvudintresse på senare är är inflammation, som skapats i tarmen och som leder till kroniska sjukdomar. Jag är väldigt mån om att sprida den kunskap, som jag har samlat på mig under många år av forskning. Den här krönikan kommer specifikt att handla om inflammation, gifter bildade i tarmen, njurar och dialys.

Elakartade bakterier är experter på att tillverka gifter

Jag återkommer ofta om vikten av att ta hand om våra godartade bakterierna i tarmen. När vi inte sköter våra godartade bakterier tillräckligt bra försvinner/tappar de sin dominans i tarmen och tillåter de elakartade och sjukdomsalstrande tarmbakterierna att ta över stora delar av tarmfloran. Konsekvenserna uteblir inte och alla nackdelar med en dåligt fungerande tarmflora (dysbios) visar sig snabbt – för oss alla men framförallt för utsatta grupper som t ex de kroniskt njursjuka och speciellt de som regelbundet behandlas med dialys och som har svårt nedsatta immunfunktioner.

Mikrobiota har huvudansvaret för vår hälsa

De 1,5 kg bakterier som vi har i vår tarm, mikrobiotan, måste skötas med bl.a. med daglig tillförsel av kost som de godartade bakterierna behöver för sin tillväxt och existens (massor med grönt – helst rått – och mycket magnesium). Tyvärr äter inte människor i modern tid sådan mat i tillräcklig utsträckning. De flesta förlitar sig istället på fabrikstillverkad mat och raffinerad kost såsom bröd, pizza, pasta, kokt ris och kokta rotfrukter – mat som tas upp redan i övre tunntarmen och varav en mycket liten del når ned till grovtarmen där de ”hungriga” nyttiga bakterierna finns. Sådan mat är absolut inte kost för bakterier. Med sådan dålig kost förändras tarmfloran tvärtom snabbt i negativ riktning, de godartade bakterierna lämnar frivilligt scenen och låter de elakartade bakterierna ta över och dominera tarmen.

Mikrobiotas specialitet – att bryta ner proteiner och eliminera proteinbundna gifter

Tarmfloran (mikrobiotan) har flera viktiga uppgifter. Den hjälper bland annat till med att utvinna nyttigheter av olika slag ur plantor och för den delen också animalisk föda: nutrienter, antioxidanter och vitaminer. En annan viktig uppgift för mikrobiota är att effektivt medverka till nedbrytningen av konsumerade proteiner – en specialitet som är mycket viktig. Nedbrytning av proteiner medför nämligen alltid en viss frisättning av s.k. uremiska toxiner, som utgör en stor belastning för våra njurar hos oss alla och inte minst hos svårt njursjuka. En väl fungerande mikrobiota kan effektivt underlätta både nedbrytning och eliminering av dessa uremiska toxiner – en egenskap, som borde bättre utnyttjas hos de njursjuka, speciellt som detta är det område där dialysbehandling inte är fullkomlig.

En välfungerande mikrobiota förväntas radikalt reducera inflammationen i kroppen, öka effektiviteten hos det egna immunförsvaret och indirekt skydda mot upprepade infektioner, kroniska sjukdomar och för tidigt åldrande. Patienter som lider av kronisk sjukdom som Alzheimers sjukdom, ADHD, diabetes, kronisk lungsjukdom (KOL), kronisk leversjukdom och kronisk njursjukdom (ofta kallas ESRD – end stage renal disease – men kallas här fortsättningsvis dialys-patienter), saknar alltid en välfungerande mikrobiota och borde alltid tillföras supplement med synbiotika (en kombination av prebiotiska fibrer och specifika laktobaciller/probiotika.)

Dialys-patienter saknar det skydd som mikrobiota ger

Liksom patienter med kronisk leversjukdom, kronisk lungsjukdom, Alzheimer, diabetes och HIV-patienter, så har dialyspatienter ett dåligt fungerande immunsystem och lider av ett högt tryck av kronisk inflammation. Dialys är en effektiv metod att att eliminera många av de gifter som dagligen bildas i vår kropp, men den har sina begränsningar och är långt ifrån så effektiv, som man skulle önska. Daglig konsumtion av effektiva synbiotiska produkter skulle kunna utgöra ett effektivt supplement i processer som:
• Elimination av urämiska toxiner
• Elimination av bakteriegiftet endotoxin
• Elimination av alla andra utifrån tillförda gifter, hormonrester, läkemedelsrester mm.

Patienter med kronisk njursjukdom rekommenderas ofta ta det försiktigt med t ex frukt, mest för att motverka ett överskott av kalium som lätt uppkommer hos den njursjuke. En nackdel med detta är naturligtvis att detta också begränsar tillförsel av andra nyttigheter – antioxidanter och mineraler, främst magnesium (men också korta fettsyror, som är så viktiga för tillväxt och förökning av de goda bakterierna i tarmen liksom för att förhindra av läckage av gifter genom tarmväggen).

Hög inflammation hos dialyspatienter skapar risk för ytterligare sjukdomar
Så här beskriver Professor Peter Stenvinkel, njurläkare vid KS och Huddinge Sjukhus och en världens främsta experter på inflammation och njursjukdom, sambandet mellan kost, fetma, inflammation och njursjukdom:

Stenvinkel P. Nephrol Dial Transplant – under publicering – publicerat online Okt 31, 2014

 

Sjukdomsalstrande tarmbakterier vanliga hos den dialysbehandlade njursjuke

Det är välkänt att dialyspatienter lider av hög nivå av s.k. oxidativ stress, vilket skapar förutsättning för hjärtkärlsjukdom, metabolt syndrom, avmagring/anorexi, anemi och andra komplikationer. Även kronisk trötthet är speciellt vanligt i denna grupp. Inte bara uremiska gifter utan hela eller delar av tarmbakterier återfinns inte sällan i blodet på dialyspatienter – i en nyligen publicerad studie återfanns DNA av sjukdomsalstrande tarmbakterier hos inte mindre än 20% av dialyspatienter (Wang F et al.Nephrology 2012;17:733-738).

Inte sällan återfinns också i blodet på dialys-patienter elakartade bakterier som t.ex. Klebsiella spp, Proteus spp, Escherichia spp, Enterobacter spp, and Pseudomonas spp, helt parallelt med tecken på extra förhöjd inflammation i kroppen och försämrad ämnesomsättning/metabolism; ökade nivåer av D-laktat i plasma, ökat C-reactivt protein och ökat interleukin-6– de senare speciellt tecken på ökad inflammation i kroppen.

Det största problemet – ansamling av skräpprodukter

Att identifiera och eliminera ”organiska skräpprodukter” är dialysens främsta mål. Mellan 90 och 100 sådana ”skräpprodukter” har identifierats (i bifogad bild finner du de vanligaste och mest omfattande).

Huvudparten av dessa kommer från nedbrytning av aminosyror (inte minst tryptofan och tyrosin), som ofta intas i långt större mängd än vad kroppen behöver och som dessutom bryts ner dåligt om tarmfloran är dåligt fungerande (vilket den alltid är hos dialyspatienten). Tryptofan och tyrosin förekommer rikligt i fröer och nötter, kött av olika slag, ost, skaldjur, fisk och ägg. Tyrosin finns dessutom mycket rikligt i sjögräs (spirulina).

Lista över några vanliga s.k. uremiska gifter som bildats av att elakartade bakterier i grovtarmen läckt in i kroppen.

 

Dysbiosis och läckande tarm

Läckage av bakteriegifter som indoxylsulfat och p-cresolsulfat har rapporterats vara betydligt större hos patienter som undergår hemodialys än hos de som regelbundet undergår peritonealdialys (Pham NM et al. Clin J Am Soc Nephrol 2008;3:85–90).

Tarmproblemen hos de njursjuka har varit kända i årtiondet och, mot denna bakgrund, är det fullständigt ofattbart att man inte gjort särskilt många försök att rekonditionera tarmen, minska giftproduktionen och stoppa läckaget in i kroppen av bakteriegifter. Därför är det speciellt glädjande att det nyligen publicerades studier som visar att tillförsel av prebiotiska fibrer i en så liten mängd som 10-20 gram per dag, signifikant minskar mängden av bakteriegiftet p-cresolsulfat i blodet(Meijers BK et al. Nephrol Dial Transplant 2009;25:219–224). Detta borde stimulera till ytterligare studier – den synbiotiska komposition, som jag arbetar med dagligen sedan mer än 15 år innehåller 10 g av specifika prebiotiska fibrer.

Probiotika till dialyspatienter har betydande positiva effekter

Redan i probiotika-erans barndom gjordes en liten studie med lovande resultat. Åtta hemodialys-patienter tillfördes Lactobacillus Acidophilus, en laktobacill som är vanligt förekommande i yoghurt. Behandlingen reducerade effektivt giftet dimethylamine (DMA) i blodet, från i medeltal 224 till i medeltal 154 micrograms/dl (p < 0.001) (Simenhoff ML Miner Electrolyte Metab 1996;22:92-96). En anmärkningsvärt viktig observation var att man att samtidigt kunde iaktta en 50%-ig reduktion i blodet av det cancerframkallande giftet Nitrosodimethylamine (från i medeltal 178 till i medeltal 83 ng/kg). Man skulle kunna tro att dessa iakttagelser skulle stimulera till en flod av studier med användning av mer specifika pro- och synbiotika, men så blev tyvärr inte fallet.

Ett nyvaknat intresse

Det skulle dröja 15 år innan nästa studie publicerades, också denna gång använde man en alltför liten dos av laktobaciller och gjorde den på allt för få patienter (9 stycken) och dessutom under en allt för kort period (2 veckor). Denna gång prövade man en synbiotisk komposition – 10^8 Lactobacillus casei strain Shirota, 10^8 Bifidobacterium breve, (Yakult) and 4 g galacto-oligosaccharides – ett välkänt prebiotikum. Trots alla nackdelar med sättet på vilken studien utfördes så redovisades signifikant lägre nivåer i blodet av giftet p-cresol, samt en minskad grad av förstoppning (Nakabayashi I et al. Nephrol Dial Transplant 2011;26:1094-1098).

En metaanalys visar unika möjligheter med behandling med pre-, pro-, och synbiotika på dialyspatienter

Redan följande år, 2012, publicerades den första metaanalysen – en anlys av allt som publiserats före detta datum med tillförsel av pre-, pro- och synbiotics till dialyspatienter. Den konstaterar, som redan påpekats ovan, att iakttagelserna i varje enskild studie baseras på alldeles för få patienter, för låga doser av laktobaciller och alldeles för korta studieperioder men att det, trots det, finns starka indikationer på att synbiotisk behandling effektivt reducerar nivåerna i blodet av bakteriegifterna indoxylsulfat och p-cresolsulfat (Rossi M et al. Int J Nephrol 2012;2012:673631).

2013 behandlades 16 njursjuka koreanska barn i en studie under 12 veckor med den välkända italienska probiotiska kompositionen VSL#3 (består av åtta olika godartade bakterier i hög dos). Nivåerna i blodet av indoxylsulfat och p-cresylsulfat mättes efter 4, 8 och 12 veckor men tyvärr utan att någoneffekt kunde påvisas(Hyun HS et al Korean J Pediatr 2013;56:159-164) – tyvärr har just VSL ofta visat sig ineffektivt i olika situationer.

Pro- och synbiotika effektivt att ”slå ner” inflammation

I år publicerades en taiwanesisk studie som ger stort hopp. I denna studie tillfördes under 6 månader 39 patienter antingen en probiotisk komposition (bestående av en miljard av tre olika bifidobakterier plus en miljard av Lactobacillus plantarum A87) att jämföras med maltodextrin som placebo.

Ett antal inflammationsindikerande markörer (cytokiner) och endotoxin mättes före och efter avslutad behandling och uppvisade avsevärda förbättringar i den probiotika-behandlade gruppen. Speciellt bevarades njurfunktionen bättre i den probiotika-behandlade gruppen (Wang IK et al Benef Microbes. 2015 E-pub). Viktig är att poängtera att också denna studie baseras på ett alltför litet patientmaterial, samt att denna probiotikakomposition inte innehöll något tillsatt fiber och framför allt att innehöll alldeles för liten mängd av laktobaciller – själv arbetar jag med mångdubbelt större doser.

Synbiotisk behandling ett utmärkt komplement till dialys

Nya filter har möjliggjort alltmer effektiv dialys-behandling men betydande problem kvarstår, inte minst vad gäller en effektiv eliminering av s.k. azotemiska toxiner (kväveinnehållande substanser) och speciellt substanser som är kraftigt proteinbundna (Davenport A Hemodial Int. 2014 Oct;18 Suppl 1:S43-7). Dialysens möjlighet att eliminera dessa är långt ifrån vad man kan önska. Till dessa substanser hör bl.a. P-cresol som är speciellt förknippat med hög grad av inflammation, ökad grad av hjärt-kärlsjukdom hos icke-diabetiker och förhöjd mortalitet bland dialys-patienter (Krieter DH et al Nephrol Dial Transplant 2010;25:212–21, Sirich TL et al. Semin Nephrol. 2014 Mar;34(2):106-17.) Inte minst viktigt är att synbiotisk bahandling har stora möjligheter att eliminera en ofta iakttagen mycket plågsam trötthet hos dialys-, och ibland också transplanterade patienter.

Enligt Sirich et al (Sirich TL. Semin Dial. 2015;28:75-80, Sirich TL et al Clin J Am Soc Nephrol. 2014;9:1603-1610. Sirich TL et al Semin Nephrol. 2014;34:106-117) finns det dessutom ett antal närmast oidentifierbara proteinbundna toxiner, vilka dialysen dåligt eliminerar och vars kliniska effekter på långt när inte är klarlagda, och som väl kan ha ännu större negativa effekter i kroppen än t.o.m. pCS. Synbiotisk behandling erbjuder stora möjligheter att eliminera just sådana proteinbundna toxiner och därigenom erbjuda ett betydande komplement till en annars så framgångsrik dialysbehandling vid end-stage njursjukdom.

Njursjukvård en ogenomtränglig sluten borg

Hos två grupper av patienter har det visat sig vara nästan omöjligt att få till stånd kliniska studier med synbiotika – hos de med HIV samt njursjuka. Här tycks business bevaka sina territorier speciellt väl. Till slut fick jag tillstånd en liten studie vid HIV i Kalifonien, men i minst 15 år har jag velat få till kliniska studier med Synbiotics hos kroniskt sjuka – dock utan framgång. Jag har besökt, föreläst för, sökt stimulera njurläkare runt världen – alltifrån ledande kliniker i Stockholm och London till s.k. uländer – utan framgång. Det har inte saknats entusiasm hos njurläkarna men i sista minuten dyker det alltid upp något läkemedelsbolag eller liknande som betalar stora summor för ”en absolut nödvändig” prövning av ett nytt läkemedel, ett nytt filter eller dylikt.

Är det någon som kan tala om hur jag skall bära mig åt för att komma vidare?

Drastisk ökning av ADHD kräver ökad kunskap och forskning.

Enligt WHO har antalet sjuka i kroniska sjukdomar ökat mycket snabbt de senaste 40-50 åren, speciellt de utan infektiös bakgrund. Detta gäller även unga i åldern 3 till 17 år – man räknar med att redan cirka 15% i denna åldersgrupp har någon form av kronisk sjukdom.

Detta anses till stor del bero på alla de kemikalier som används i våra livsmedel (för närvarande mer än 300 stycken). Det är verkligen uppskärrande att läsa att på bara drygt tio år (mellan 1997 och 2008) steg förekomsten av autism i USA med 290% och ADHD med 33%. Trenden är densamma i resten av världen, även i Sverige – antalet ADHD-diagnoser på barn har rapporterats öka med ca 700% de senaste tio åren (t.ex. från Västmanlands län och samma trend kan ses över hela landet). Möjligen är ökningen t.o.m. större – det finns ett stort mörkertal.

Drabbar de redan utsatta

ADHD är förknippat med bl.a. låg födelsevikt (under 2,5 kg). Enligt en studie på ca 20.000 individer i Storbritannien är förekomsten av ADHD, dock med många undantag, kraftigt överrepresenterad i grupper som har socioekonomiska problem: låg inkomst, fattigdom, ung moder, låg utbildning hos föräldrar, ensamt föräldraskap o.s.v. Man har särskilt observerat dålig kunskap om mat och hälsa i denna grupp. ADHD i ungdomen är beskrivet att medföra såväl socio-ekonomiska problem och stora hälsoproblem också senare i livet, och särskilt frekvent drogmissbruk.

Färdiglagad mat är mest misstänkt – varför inte avstå från den?

Även om ADHD:s grundläggande orsaker fortfarande i mångt och mycket är oklara, så förknippar ofta dagens forskare sjukdomen med livsstilsrelaterade faktorer och då speciellt kemiska tillsatser som finns i fabriksframställd mat. Det finns visserligen lagar både inom EU och Sverige som föreskriver att tillsatser av kemikalier måste deklareras på förpackningen, men de har tyvärr inte gett de intryck som man skulle kunna förvänta sig. Man finner dem ofta på undanskymd plats, skrivna med små bokstäver och bestående av ett nummer. Jäktade människor, inte minst småbarnsföräldrar (de som har mest glädje av färdiglagad mat), orkar inte sätta sig in tillräckligt. Att avstå från att köpa färdiglagad mat ter sig som bästa alternativet och det är nu vad de flesta forskare rekommenderar.

Vår tarmflora avskyr kemikalier av olika slag – också läkemedel

Var rädd om din tarmflora – den avgör om du förblir frisk. Man har konstaterat ett starkt samband mellan många sjukdomar och mammans livsstil, speciellt då hon var gravid eller ammade. Mammans livsstil före, under och efter förlossningen (då hon ammar), spelar nämligen en betydande roll för hur det blir med barnets hälsa, också långt senare i livet – t.o.m. på äldre dagar – eftersom det är under perioden kring förlossningen som barnets immunsystem utvecklas och ”fininställs”.

Den engelske forskaren David Barker påvisade i början av 1990-talet ett starkt samband mellan mammans livsstil under denna period och hur barnets hälsa blev på äldre dagar – han konstaterade nämligen ett statistiskt samband mellan ”dålig” livsstil och förekomsten av sjukdomar som t.ex. diabetes och Alzheimer längre fram i livet. Senare studier visar att en stor andel av västerländska mödrar har en riktigt dåligt fungerande tarmflora – dysbiosis – som läcker gifter in i fostret, bl.a. kemikalier, läkemedel och bakteriegiftet endotoxin, t.o.m. hela bakterier och rester av bakterier. Enligt en amerikansk undersökning är cirka hälften av bäbisarna i USA infekterade redan vid födseln – även om de fötts med kejsarsnitt – och så skall det verkligen inte vara. Skulle mamman ha ADHD så får fostret dessutom ta del av hennes eventuella amfetamin eller annan medicinering redan under sin fostertid och också under sin amningstid.

Nedanstående bild illustrerar hur hälsan i olika perioder i livet påverkas av externa faktorer. Störst betydelse har dock fortfarande individens egna beslut om livsstil.

Kemikalierna finns i processad västerländsk mat – det är den man skall utesluta

En sak är säker – ADHD är klart överrepresenterat hos de som äter en traditionell västerländsk diet. 1.799 stycken fjortonåriga ungdomar följdes i 14 år efter födseln och uppvisade ett starkt samband mellan förekomst av ADHD och konsumtion av västerländsk mat (Howard AL et al J Atten Disord 2011;15:403-411). En annan studie på 4.000 barn visade att intag av s.k. ”junkfood” redan vid 4 års ålder kunde förknippas med en signifikant ökad hyperaktivitet redan vid 7 års ålder (Wiles NJ et al) Eur J Clin Nutr. 2009;63:491-498). En tredje studie från 2012 visar en inte mindre än tredubblad risk för ADHD vid intag av s.k. ”fast food” (Azadbakht LEsmaillzadeh A. Nutrition. 2012;28:242-249).

Använd bara rena, färska och råa råvaror

I den förtvivlade situation som vi nu befinner oss finns det ingen annan lösning än att avstå från all mat som industrin haft att göra med. Istället för att spilla tid och möda på att identifiera effekterna av alla tillsatser så satsar forskarna i stället allt mer på något som kallas exklusions-studier – dvs att utesluta allt som kan innehålla kemikalier och bara satsa på rena råvaror. Ett antal sådana studier har redan publicerats och fler är på väg. Dessa har verkligen varit oväntat framgångsrika – en reduktion av symptomen med cirka 50% är inget ovanligt resultat.

En grupp på 15 barn med ADHD i åldern 3,8 till 8,5 år fick under nio veckor bara äta följande ”rena råvaror”: kalkon, lamm, grönsaker, frukt, margarin, växtoljor, teer, päronjuice och vatten (bland annat uteslöts bröd och mejerivaror). Dessa barn jämfördes med 12 andra barn som under samma period fick äta fritt. När resultaten bedömdes av lärare och av föräldrar var dessa mycket positiva – 11/15 (73 %) av barnen var enligt föräldrarna ordentlig förbättrade, något som inte var fallet med de som fick äta vad de ville, 0/12 (0%). Lärarnas bedömning överensstämde väl med föräldrarnas – 11/15 (70%) av behandlade barnen var rejält förbättrade mot inga i gruppen son tjänade som kontroll – 0/7 (0 %). Man kan misstänka att resultaten t.o.m. var bättre än siffrorna visar eftersom det i studier som dessa är svårt att motivera de som lider av ADHD att medverka fullt ut – många fuskar, i vissa studier faktiskt upp till hälften, vilket kan dra ner det positiva resultatet.

Faktiskt hör ADHD-barn till de som är allra svårast att motivera bland alla sjukdomsgrupper, och det finns heller ingen organisation för att ordna permanenta program av detta slag i skolan – det förefaller för närvarande hopplöst att kunna genomföra program som detta i större skala. Tyvärr förblir det nog sedan studierna avslutats ”vid det gamla”.

Barnen med ADHD blev i exklusiva studier förbättrade i alla parametrar efter fem veckor exklusions-diet

Samma forskargrupp fortsatte och publicerade 2011 en större studie i en världens mest respekterade medicinska tidningar – The Lancet. 100 barn i åldrarna 4 till 8,5 ”lottades” till att under fem veckor antingen äta s.k. ”restricted” (begränsad) kost som satts samman för att vara hälsosam. Deltagarna i den s.k. begränsade gruppen återgick efter 5 veckor till sin vanliga kost och skeendet registrerades med hjälp av ett antal parametrar som visat sig vara användbara i sammanhang som dessa. Som framgår av nedanstående bild så förbättrades samtliga parametrar i den s.k. diet-begränsade gruppen (rött på bilden) och försämrades igen när de återgick till sin ”normalkost”.

Gluten och mejerifritt lovande

Mycket talar för att gluten och säkert också mejerivaror har negativ effekt. 67 individer med hyperaktivitet i åldern 7 till 42 år följdes mellan 2004 och 2008 av vilka 10 hade klassisk ADHD. Efter insättande av glutenfri diet rapporterade föräldrarna och/eller patienterna själva en betydande förbättring.

Ett glatt budskap – ett genombrott på väg?

En finsk studie som just nu är under publicering (mars 2015), ger ett nytt och fascinerande perspektiv. Forskarna har följt upp 65 barn som deltog i en studie för mer än 13 år sedan, i vilken mödrar lottats till att under sista 2-4 veckorna i slutet av graviditeten ta probiotika samt ge sina bäbisar probiotika under de första sex levnadsmånaderna vilka sedan jämfördes med de som fått samma regim men med det som kallas placebo, d.v.s verkningslöst preparat. Meningen var att se om det skulle kunna minska förekomst av allergi vilket det också gjorde – barnen uppvisade cirka 50% reduktion av allergiförekomst.

Jag hyllar forskarna för att de nu, 13 år senare, undersöker barnen igen – denna gång för att titta på om denna behandling eventuell kan ha haft inflytande på senare uppkomst av ADHD, vilket den faktiskt överraskande visat sig ha.

Probiotika i nyföddhetsperioden eliminerade helt ADHD i tonåren – det är verkligen sant!

Barnen efterundersöktes alltså vid 13 års ålder av barnneurologer eller barnpsykiater, och det helt överraskande fyndet blev att de som genom tillförsel av probiotika fått sin tarmflora förstärkt i nyföddhetsperioden uppenbarligen hade blivit ”immuna” mot utveckling av ADHD senare i livet. Denna grupp innehöll faktiskt inte en enda individ med ”hyperactivity disorder” (ADHD) och inte heller Asperger syndrome (AS) (0/40=0%), medan den grupp som inte fått probiotika i nyföddhetsperioden faktiskt uppvisade symtom på dessa sjukdomar i inte mindre än 6/35 fall (17.1%) – nästan vart sjunde barn. (Pärtty A et al Pediatr Res. 2015 E-pub Mar 11).

Dessa iakttagelser ger stor hopp för framtiden.

Ingen vill ha läkemedel – men likväl växer de nästan lavinartat

Enligt en ganska samlad krets av experter är det angeläget att inte sätta för mycket hopp till de läkemedel som f.n. finns tillgängliga, men likväl ökar läkemedelsförskrivningen vid ADHD nästan lavinartat. Läkarna ser för närvarande troligtvis ingen annan utväg än att behandla de som har ADHD med läkemedel – deras enda egentliga resurs. Diet-behandling kräver mångdubblade resurser, även om föräldrarna ofta rapporteras vara starkt engagerade. Det kräver också medverkan från samhället – något som så här långt tycks saknas!

Glädjande nog kommer nya forskningsinitiativ sannolikt att bekräfta vad man redan börjat se, nämligen att probiotikatillförsel kan bryta trenden.

Bli en giftjägare – det lönar sig.

Det känns mycket otryggt att veta att vi alla är utsatta för åtskilliga hundra, troligen tusentals, kemiska substanser och att hälsokonsekvenserna av de flesta av dessa substanser är långtifrån utredda och ordentligt kända. Redan för 15 år sedan, år 2000, konstaterade EU i en rapport att man har mycket liten kunskap om 90% av de kemikalier som vi utsätts för – och det gäller även om man begränsade sig till bara de kemikalier som användes i större mängder (mer än 1000 ton per år). Det är knappast blivit bättre idag – snarare tvärtom.

Gäller inte bara pesticider – utan också vardagsgifter

En färsk rapport från WHO gör gällande att de negativa effekterna på vår hälsa faktiskt är betydligt värre än vad vi i vår vildaste fantasi har kunnat föreställa oss. Vi börjar långsamt inse att det inte bara är kemiska bekämpningsmedel som vi måste se upp med, utan en lång rad andra ämnen – substanser som vi kanske trott var ganska oskyldiga och som vi nu måste inse är mer negativa för hälsan än vad vi hittills velat acceptera. Det gäller t.ex. silikoner i implantat och färger i tatueringar – substanser som lagts på/i huden eller inne i kroppen. Om än långsamt, mycket långsamt, så läcker dessa och påverkar bl.a. vårt immunsystem. Var säker, dess effekter finns där även om det inte märks, åtminstone inte till en början. Bl.a. finner man i den medicinska litteraturen misstankar om att silikon från implantat läcker och bl.a. kan bidraga till uppkomst av den ”mystiska” sjukdomen fibromyalgi men också till s.k autoimmuna sjukdomar som sklerodermi (se Bengmark S. Läkartidningen 2012;9:485).

Gränsvärden betyder lite – gifterna jobbar tillsammans och förstärker varandra

Problemet är att vi sätter alldeles för stor tilltro till s.k. gränsvärden – att hålla sig under gällande gränsvärde ger falsk trygghet. Olika gifter lägger nämligen ihop sina effekter och förstärker varandra, vilket skapar ett högt inflammatoriskt tryck i kroppen. Danska forskare – de som dragit fram risken med Bisphenol A i ljuset – illustrerar detta med ett teoretiskt exempel 1+1+1=7.

Se upp med hudkrämer

Just nu riktas uppmärksamheten mot s.k. parabener och ftalater som bl.a. finns i hudkrämer, tvål, smink, doftljus, tvättmedel, tandkrämer och plastleksaker. Det är först på senare år som forskarna börjat visa dessa substanser ett allt större intresse. De spelar på lågmälda instrument i ”inflammationsorkestern”, men dess effekter är betydande. Jag har läst att en kvinna som dagligen sminkar sig diskret, utsätter sin kropp för ca 250 kemikalier och av dessa kan drygt 160 substanser identifieras redan samma dag i kroppen – i själva verket cirkulerar många av dem i blodet inom bara några sekunder eller minuter – så genomsläpplig är nämligen huden och t.ex. munslemhinnan.

Förutom att dessa substanser påverkar immunsystemet så har de visat sig ha särskilt störande effekter på inresekretoriska/endokrina organ – främst sköldkörtel, ovarier och testiklar. De anses bidra till ökat antal sjukdomar i just dessa organ och speciellt till minskat antal spermier och risk för infertilitet.

Pesticider – ett oöverstigligt problem

Pesticider (bekämpningsmedel) är trots allt de omvärldsgifter som uppmärksammats mest. I EU finns flera hundra godkända pesticider och det utan att vi, som WHO påpekar, vet tillräckligt mycket om deras hälsoeffekter, hur länge de stannar i mark och vatten och hur länge de stannar i människans kropp. Vi utsätts för dessa substanser flera gånger varje dag och framför allt i samband med våra måltider. Det är omöjligt att skydda sig mot dem – de finns i så gott som all mat och informationen är alldeles för dålig. EU borde för länge sedan infört en informationsplikt om innehållet i frukt och grönsaker, fröer, ärter och bönor och vin.

Är ekologisk mat en verklighet eller ytterligare en dimridå?

Jag tror tyvärr att många människor är lite naiva när de tror att ekologisk mat inte bara är odlad utan konstgödsel och utan också utan pesticider. Är det verkligen så? Jag tvivlar. När man gräver djupare i litteraturen finner man bl a att det i ekologisk odling används s.k. organiska pesticider (t.ex. en rotenone-pyrethrin-blandning), och när några forskare vid ett av världens främsta universitet – Berkeley Universitet i Califonien – nyligen jämförde ekologiska druvor (som besprutas i medeltal 7-8 ggr/skörd med den organiska rotenone-pyrethrin-blandningen) med druvor som använts till traditionell vinproduktion (och i medeltal bara besprutats med det syntetiska medlet (Imidan) 2 ggr/skörd), så fann forskarna det mycket osannolikt att den organiska blandningen med rotenone och pyrethrin är bättre för miljön (och hälsan) än Imidan, och detta speciellt om man också tar in i bilden att denna blandning har välkända negativa effekter på framför allt fisk, men också annat liv i sjö och hav (http://www.ocf.berkeley.edu/~lhom/organics.doc).

Ett glädjande besked i mörkret

Men, låt oss glädja oss åt att det faktiskt finns ett antal frukter och grönsaker som har visat sig innehålla så lite pesticider att de inte ens behöver köpas ekologiska. Dessa är: avokado, majs, ananas, kålhuvud, luktärtor, lök, sparris, mango, papaya, kiwi, äggplanta, grapefrukt, cantaloupemelon, blomkål och sötpotatis. Min hustru och jag har en liten fusklapp i våra plånböcker över dessa men även över ”the dirty twelwe” – de frukter och grönsaker som man bör undvika att köpa om de inte finns ekologiska.

The dirty twelve – ta dom på allvar

Ett dussin frukter och grönsaker (egentligen fler) innehåller nämligen så mycket pesticider att de enbart bör konsummeras som ekologiska alternativ (om nu ”ekologiskt” har något säkert mervärde – själv behöver jag fortfarande övertygas).

Till the ”dirty twelve” hör tyvärr fler av våra stora favoriter och många är också kända för sitt stora innehåll av viktiga nyttigheter som äpple (päron nämns också men ryms inte inom 12-gruppen), jordgubbar, vindruvor (vin), selleri, persikor och nektariner, spenat, röd och grön paprika, gurka, körsbärstomater, sockerärter och potatis. Köp bara dessa om de finns ekologiska! Alternativet att helt utesluta ”the dirty twelwe” och i stället söka sig andra och säkrare frukter och grönsaker, finns förstås. Kanske vore en blockad av ”pesticid-käk” en bra åtgärd?

Näringsexperternas bidrag

Näringsexperter har försökt framställa en lista på frukt och grönt som kan ersätta ”the dirty twelwe”. I verkligheten bör listan göras längre för mörkertalet är stort, men så här långt ser i alla fall listan ut så här (jag misstänker att den kommer att revideras efterhand i takt med att vi tillförs mer information):

Bland våra absoluta favoriter finns selleri, paprika, spenat och grönkål – de vill vi absolut inte vara utan så dessa gör vi ett undantag för och handlar ekologiskt. Både spenat och grönkål bevarar sitt näringsinnehåll vid frysning väldigt bra, och av bekvämlighetsskäl vill vi ha tillgång till frysta ekologiskt odlade grönsaker. Men industrin tycks inte vara med på noterna – hur ofta finner vi ekologiska grönsaker i våra frysdiskar?

Vi gläder oss åt att broccoli är godkänd också ur pesticidsynpunkt – för oss får det bli mer broccoli framöver i stället för t.ex. grönkål – och vi gläder oss åt att den gröna listan lyfter fram persilja (skall ätas som sallad, inte bra strös som dekoration på maten), timjan och mangold (som min pappa kallade för fattigmanssparris). Till glädjeämnena hör också att cantaloupemelonen nämns så många gånger – det är den enda melonsort som vi regelbundet äter eftersom den, till skillnad från andra melonsorter och speciellt vattenmelon, innehåller väsentligen mindre fruktsocker (ligger i nivå med hallon och är mycket lägre än t.ex. äpplen och päron).

Svenska grönsaksdiskar tycks dock inte riktigt hänga med. Dels är de inte alltid så fräscha (logistiken är för långsam) om du jämför med t.ex. Storbritannien och USA, och dels är sortimentet inte alls lika omfattande som det man ser i andra länder. Kanske är det delvis vårt fel som konsumenter? Vi kanske bara äter vanemässigt och slarvar med att pröva de nya grönsaker om de dyker upp – grönsaker som man i Asien, Afrika och Sydamerika haft glädje av i årtusende? Kanske tid att vi skärper oss? Äntligen har färsk gurkmeja gjort sitt inträde i matbutikerna – nu väntar sorghum och många fler i kulisserna.

Vad finns att vinna?

Ett antal sjukdomar har särskilt förknippats med pesticider och andra kemikalier och genom att systematisk undvika exposition av dessa kan man, i kombination med en i övrigt hälsosam livsstil, förhoppningsvis undvika sjukdomar som bl.a.:

* Cancer (speciellt bröstcancer, endometrios, prostatacancer, testikelcancer och sköldkörtelcancer)
* Diabetes
* Fetma
* För tidig pubertet (mens och tidig bröstutveckling hos unga flickor)
* Infertilitet (både kvinnlig och manlig – för låg halt spermier)
* Låg födelsevikt, havererade graviditeter och missbildningar
* Neurologiska sjukdomar (Alzheimer och Parkinson´s sjukdom – gifterna rotenone paraquat har i djurförsök visat sig förstöra viktiga s.k. dopaminerga hjärnceller – viktiga för att hålla Parkinson´s sjukdom borta)
* Sköldkörtelproblem (struma och cancer)

Så, försök att bli en giftjägare – det lönar sig!

Därför bör du äta omega-3.

Två tyska läkemedelsforskare som verkade på 1800-talet, Rudolf Arndt och Hugo Schultz, har fått en princip uppkallad efter sig: Arndt-Schultz lag, eller lagen om hormesis. Kort sammanfattat säger den att effekten beror på den koncentration av ämnet som man får i sig. Så kan t.ex. en mycket liten dos stimulera, lagom dos ge önskad effekt och för stor dos ge svåra biverkningar och till och med död. Denna lag gäller allt från arsenik till vatten – och även det vi äter.

Några har räknat ut att våra förfäder som levde långt innan jordbruk kom på tal, hämtade sin mat från mer är 500 plantor + några djur därtill. Andra har räknat ut att den västerländska människan i spåret av det rationella jordbruket, i dag hämtar 80% av sin mat från mindre än 20 plantor och 50% av sin kost från åtta sädesslag. Därtill har näringsinnehållet i dagens västerländska mat blivit ordentligt förstört genom olika industriella processer – inte minst upphettning, men också genom tillsatser/gifter.

Vissa ämnen är essentiella – vad betyder det?

Våra kroppar är fantastiskt duktiga på att själva tillverka de ämnen som den behöver, men vissa viktiga substanser klarar den inte av att producera och dessa måste komma utifrån, med kosten. Sådana ämnen har fått namnet essentiella – livsviktiga. Det finns essentiella aminosyror och essentiella fettsyror.

De essentiella aminosyrorna är de byggstenar som vi behöver för att själva kunna tillverka vissa proteiner. De är åtta till antalet för vuxna och tio för barn, och det räcker med att bara en sådan aminosyra saknas i kroppen för att tillverkningen av det önskade proteinet ska upphöra med omedelbar verkan. En av de åtta essentiella aminosyrorna heter tryptofan (finns rikligt i bl.a. sesam- och pumpafrön, vetegroddar, tonfisk, kalkon, kyckling och vissa ostar) och den är helt avgörande för bl.a. syntes av de viktiga signalsubstanserna serotonin och melatonin – utan den blir det inga signalsubstanser som är så viktiga för vakenhet, sömn, energi och aktivitet.

Det finns också essentiella fettsyror – t.ex. fettsyrorna linolsyra och linolensyra som är viktiga för bl.a. att bygga cellväggar och för att reglera inflammationsnivån i kroppen. Mycket förenklat så representerar linolsyra-familjen (finns rikligt i både grönsaker och fisk) en inflammationslinje som kallas omega-6, medan linolensyra-familjen representerar omega-3, som företräder motståndet mot inflammation (antiinflammation).

Viktig i omega-6-familjen är arakidonsyra, som bl.a. är förstadium till inflammationsframkallande prostaglandiner och leukotreiner. Fettsyror tillhörande linolsyra-familjen finns i rikliga mängder i hjärnan. Viktiga substanser i omega-3-familjen är EPA (eikosapentaensyra) och DHA (dokosahexaensyra) – dessa tillhör huvudaktörerna i de inflammatoriska processer som ständigt pågår i kroppen (se bild nedan). Det är om dessa substanser och dess påverkan på kroppens funktioner och hälsa, som denna krönika skall fokusera på. Börja med att studera nedanstående bild mycket noga – det behövs för att du skall förstå det som därefter följer.

Det stora fettkaoset

Under åtskilliga hundra tusen år levde mänskligheten på en kost som totalt innehöll drygt 20% fett – jag tror vi vågar påstå att människan är genetisk anpassad till en sådan kost. Under de sista 150-200 åren har människan emellertid dramatiskt ökat intaget av mejerivaror och olika köttvaror, vilket lett till minst en fördubbling av fettintaget (se bild nedan). En förändring som signifikant bidragit till en ökad grad av kronisk inflammation i våra kroppar, vilken i sin tur banat väg för fetma och kroniska sjukdomar (repetera gärna här).

Idag finns det grupper av människor på jorden, även i vårt land, som är tagit det ytterligare ett steg och ökat innehållet i kosten av fett med uppåt 60% av totalkosten. Metoden heter LCHF, vilket betyder lågt intag av kolhydrater och högt intag av fett. Lågt intag av kolhydrater är utomordentligt bra om det begränsas till ”raffinerade” kolhydrater: socker och sockerlikt som bröd (både vitt och mörkt), kokta varma rotfrukter, ris, pasta, pizza, godis, läsk och dylikt. LCHF är en utmärkt bantningsmetod, men den stora mängden fett är alldeles säkert långsiktigt katastrofalt för hälsan.

RCRF – det är fettets kvalitet som avgör

Jag hade mycket hellre sett att metoden hetat RCRF, d.v.s. rätta kolhydrater (grönt och oprocessat) och rätt fett (korta och medellånga fettsyror – sådana som kan tas upp via portådern och inte behöver passera lymfgången och cirkulera i blodet och ge upphov till postprandial inflammation).

Som det är nu så har vi alltså på 150-200 år fördubblat vårt intag av mättat långkedjigt fett, ökat vårt intag av mejerivaror med uppåt 5000% och vårt sockerintag har gått från mindre är ett halvt kg per år (1850) till nästan 40 kg per år – en ökning med nästan 10000%. Samtidigt har man i många länder dramatiskt ökat intaget av giftiga transfetter, upphettningsgifter, omvärldsgifter (pesticider) m.m. Och värst av allt är kanske att intaget av det inflammationsframkallande omega-6 (n-6), åtminstone i vissa västerländska befolkningar, har blivit så starkt förvriden. Vårt intag av bl.a. billiga hushållsoljor, främst solrosolja, har medfört ett mångdubblat intag av omega-6-fetter, samtidigt som intaget av omega-3-fetter halverats.

För inflammationskontroll och hälsa anses det vara viktigt att balansen mellan omega-3 och omega-6 är 50:50. Som det nu är denna kvot starkt till förmån för inflammation – i Sverige ligger vi någonstans kring 1:3 eller 1:4 och i USA, som kommit längre på ”ohälsans sluttande plan”, ligger de faktiskt kring 1:10 eller värre.

Omega-3 bör absolut tillföras utifrån som tillskott

Det finns faktiskt studier som ifrågasätter vikten av balansen mellan omega-3 och omega-6, vilket komplicerar de rekommendationer som vanligtvis ges. Hittills har daglig tillförsel av 3 gram gällt för omega-3. Omega-6 får man säkert med råge med maten, och behöver sällan ges som supplement. Istället bör man säkert rekommendera viss återhållsamhet med omega-6 – främst solrosolja. I vår familj använder vi aldrig solrosolja utan bara olivolja och rapsolja av hög kvalitet (kallpressad/extra virgin) och även det i så begränsad mängd som möjligt (även dessa fetter är nämligen långkedjiga och tvingas gå in via stora lymfgången, men anses inte vara lika aggressiva på blodkärlens insida som de animaliska fetterna).

Omega-3 finns främst i fet fisk som lax, makrill, sill och sardiner (innehåller EPA och DHA), vissa alger (innehåller EPA och DHA), rapsolja och matfetter som linfröolja eller valnötter. Omega-6 finns i majsolja, solrosolja, sojaolja, sesamfrön, sesamfröolja och faktiskt också, till viss del, i rapsolja – fetter som man därför med undantag av rapsolja helst bör undvika. Man får lätt i sig 3 gram omega-3 genom att dagligen inta antingen 5 gr fiskolja, 10 gr linfröolja, 30 gr lax, 50 gr valnötter, 60 gr makrill eller 100 gr lax – men det är desto svårare med andra livsmedel. T.ex. skulle du behöva äta 70 gr sojabönsolja, 500 gr olivolja, 1 kg av mandel, räkor eller vitfisk, 6,5 kg gurka eller 8 kg äpple för att få i dig dagsbehovet av omega-3.

Krillolja extra intressant

På senare år har intresset vuxit kring att använda krillolja som källa till omega-3 – en slags valmat från räkliknande skaldjur som fiskas på Nordatlanten där det utvinns cirka 500 miljoner ton varje år. Krillolja är extra rikt på omega-3-fetterna EPA och DHA och medan EPA och DHA förekommer i vanlig fiskolja i triglycerid-form, så förekommer de i krillolja i fosfolipid-struktur, vilket anses vara en betydlig fördel. Bl.a. tas det i fosfolipid-form upp snabbare i kroppen och tar sig också lätt över blod-hjärnbarriären och kan då snabbare utnyttjas. Krilloljan innehåller dessutom relativt stora mängder av vitamin E, vitamin A, vitamin D och canthaxanthin (som ger uppe av viktiga antioxidanten astaxanthin) vilket – även om totala ORAC-värdet inte imponerar – ger krilloljan en 48 gånger starkare antioxidanteffekt än fiskoljan (Burri L et al Front Genet. 2011 Jul 12;2:45.)

Viktig i kampen mot kronisk inflammation och sjukdom

I fighten mot systematisk inflammation fyller krilloljan en viktig plats tillsammans med bl.a. vitamin D, gurkmeja och probiotika (repetera gärna här). Regelbundet intag av omega-3 och speciellt krillolja kan nämligen påtagligt minska:

* högt fett i blodet – och delvis också socker i blodet
* oxidativ stress, höga halter av inflammation i kroppen, och också hög nivå på CRP – indikatorn på generell hög inflammation i kroppen
* hungerkänsla, fetma och metabolt syndrom/diabetes
* kronisk njursjukdom
* skelett- och ledsmärta, speciellt reumatisk artrit (RA)
* menstruationssmärta och smärta före mens (premenstruellt syndrom – PMS)
* cancersmärta och avmagring vid cancer, vissa iakttagelser talar också för minskad progress av cancer
* minnesförlust, åldrande av hjärnan och ADHD

Se vidare en färsk sammanfattning, som är under publikation: Ellulu MS et al. Role of fish oil in human health and possible mechanism to reduce the inflammation. Inflammopharmacology 2015, Febr 15.

Omega-3 förbättrar tarmfloran och minskar endotoxinet i blodet

En undersökning på djur som publicerades förra året – tyvärr på kinesiska – rapporterar en signifikant förbättrad tarmflora och reducerad nivå av det giftiga endotoxinet i blodet vid regelbunden tillförsel av omega-3. Det innebär med stor sannolikhet en väsentligt minskad ”postprandial inflammation” efter måltider. (Kao ZJ et al Zhongguo Yi Xue Ke Xue Yuan Xue Bao. 2014;36:496-500).

Munnen återspeglar hur det ser ut inne i kroppen

Vill du veta hur du ser ut inne i kroppen – ta då en titt i din mun. Tillförsel av DHA och EPA (omega-3) visar betydande förbättringar i munnens slemhinna vid peridontal sjukdom (se nedan) men också vid t.ex. tarmsjukdom (inflammatorisk tarmsjukdom), ämnesomsättningsrubbning/diabetes (metabolt syndrom) och med stor sannolikhet också betydande förbättringar i tarmflorans kondition liksom i kärlväggarna, inte minst kroppens kranskärl.

Man känner väl till att det existerar ett fenomen som heter clustering (anhopning) – den som har tandköttsinflammation löper större risk än andra att få ytterligare sjukdomar i kroppen som ofta börjar med diabetes och högt blodtryck o.s.v. Det gäller att bryta den livsfarliga dåliga cirkel som ”clustering” innebär!

Du väljer själv om du vill vara sjuk eller fortsätta vara frisk! Låt mig avsluta med mina tio budord:

  1. Begränsa/uteslut intaget av socker och socker-likt: bröd, pizza, pasta, kokt ris, kokta rotfrukter.
  2. Begränsa intaget av fruktsocker främst genom att utesluta kolsyrade drycker/läsk.
  3. Begränsa/ta bort mejerivaror ut kosten.
  4. Begränsa/ta bort all mat som någonsin blivit upp hettad över 100 grader ur kosten.
  5. Begränsa expositionen för endotoxin och omvärldsgifter/pesticider från din omvärld (finns bl.a. rikligt i damm av olika slag och i cigarettrök – en vanlig orsak till astma).
  6. Begränsa expositionen för läkemedel.
  7. Ta så långt som möjligt bort alla inflammationsframkallande proteiner som kasein (mejerivaror), gluten (vete, råg och korn) och zein (majs) ur kosten.
  8. Låt majoriteten av din kost vara färska råa grönsaker och frukter med låg sockerhalt, färska eller torkade kryddor och teer som nedsätter inflammation (olivte, yerba mate-te och grönt te).
  9. Ät rikligt med växtbaserade proteiner/fiber/antioxidant-rika sädeskorn, fröer, ärtor, bönor, mandel och nötter.
  10. Tillför rikligt av vitamin D, omega-fett, gurkmeja och probiotika – anti-inflammationens fyra toppsupplement.

Motion – en hälsans grundpelare.

Hälsa har tre grundpelare: rikligt med motion, riktigt ätande och stresskontroll. Idag ska jag fördjupa mig i motion – en fördel för varje dag. Motion ger nämligen:

* ökad förbränning av kalorier och bidrar till bibehållen kroppsvikt
* motverkar metabolt syndrom och diabetes, och ökar det goda kolesterolet i kroppen och motverka det onyttiga fettet (triglycerider – långkedjiga fettsyror)
* motverkar en rad sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke, mental depression, vissa typer av cancer, ledinflammationer, fallolyckor mm.
* frisätter hormoner och andra faktorer som ökar sinnesstämningen
* ökar entusiasm och energi inför dagens arbetsuppgifter
* förbättrar sömnen
* ökar aptiten på sex

Varje åldersgrupp har sina behov

Under 5 år: Det räcker med att leka, helst ute, ca 3 timmar per dag.

5 – 18 år: För denna snabbväxande grupp rekommenderas åtminstone en hel timme om dagen av intensiv fysisk aktivitet kompletterat med vissa särskilt organiserade aktiviteter som cykling, fotboll eller dans tre gånger i veckan.

Vuxna (18 – 64 år): För denna grupp anses det räcka med något mindre motion än i tonåren. Träningen kan vara något mindre intensiv, dock minst en halvtimma fem dagar i veckan, gärna organiserat med intervall/tempoväxlingar.

Högre åldrar (65 år och äldre): Ju längre den äldre kan fortsätta motionera på samma sätt som i medelåldern, desto bättre är det. Ju mer man lyckas motionera i hög ålder, desto mer bidrar detta till att motverka sjukdom och för tidigt åldrande.

Glöm inte vardagsmotionen – det finns många möjligheter

Man kommer långt bara genom att gå eller cykla till arbetet, istället för att ta bilen. Låt arbetsgivaren ”bjuda på motion” – du kan gå i trapporna istället för att åka hiss. Viktigt är också att du försöker göra dina hushållssysslor själv; putsa fönster och göra trädgårdsarbete ger väldigt mycket motion. Var ett föredöme för dina grannar – visa att du klarar det själv. Kompletterande motion kan bestå i ”brisk walking” (snabba promenader), joggning, cykling, dans, badminton, tennis mm – det är svårt att peka ut någon specifik träning som är bättre än den andra. Viktigt är att man trivs med den – glädje i aktiviteten bidrar till gott resultat.

Resultaten av träning är färskvara – träna minst fem dagar i veckan

Resultaten av motion är en färskvara – det kan inte lagras i kroppen utan måste upprepas regelbundet varje vecka. För att motionen skall ge önskat resultat bör den innehålla ett betydande moment av ansträngning – man bör bli lite andfådd och gärna lite svettig, åtminstone mellan skulderbladen. Att gå med hund kan knappast räknas som motion och att spela golf innehåller sannolikt inte tillräckligt med ansträngning – men kan kanske likväl främja hälsan? Grundregeln är att man, åtminstone under delar av sitt träningspass, skall eftersträva att pulsen går upp ordentligt – till åtminstone 75% av möjligt toppvarv. Det är nämligen ytterst eftersträvansvärt att inte bara träna skelettmuskler utan också kroppens viktigaste muskel – hjärtat – liksom andningsorganen – lungorna.

Toppvarvet förändrar sig med åren. Ett litet barn rapporteras ha ett toppvarv på 225 slag i minuten. Det sjunker genom livet med ca ett slag per år – en sjuttiofemåring har vanligen ett toppvarv på inte mycket mer än 150 och skall sålunda eftersträva en träningspuls på ca 120. Idag finns det dock många vältränade åldringar som uppvisar högre toppvarv, och som kan träna vid högre varv. Det finns sofistikerade instrument att fästa på bröstkorg, och man kan använda appar i telefonen för att registrera varvtalet. För de flesta av oss räcker det dock med grundregeln: ”man skall till nöds kunna prata med sin träningskompis, men kan man sjunga så är varvet för lågt.”

Motionera gärna på fastande mage – helst på morgonen

Det är viktigt att motionen sker några timmar efter måltid – helst på morgonen (före frukost, om man äter det). Studier har nämligen visat att om man just ätit och har mycket antioxidanter i kroppen så motverkar det utbytet i form av ökad hälsa(Ristow M et al. PNAS 2009;106:8665–8670). Tävlar man däremot så är detta inte viktigt – i sådan situation är långsiktigt mål inte det mest betydelsefulla och riklig närvaro av antioxidanter kan faktiskt sannolikt vara en betydande fördel. Det är allmänt känt att s.k. ”endurance”-sport har kortsiktigt vissa nackdelar – kort efter ansträngningen är den tävlandes immunsystem utarmat och vederbörande blir ofta ”förkyld”.

Barn skall leka – inte träna

Det lär inte vara ovanligt att 8 – 10-åringar tränar alltför intensivt – uppåt 30 timmar i veckan lär förekomma. Ansvariga läkare varnar för denna utveckling, eftersom den både kortsiktigt och långsiktigt kan vara förenad med allvarliga konsekvenser för barnens hälsa. Det generella trycket på prestation i dagens barnidrott rapporteras öka, både från ledare och missriktat överambitiösa föräldrar som drömmer om att deras barn skall bli en Zlatan eller Kalla. Marita Harringe, verksam vid ”Centrum för idrottsskadeforskning och utbildning i Stockholm” och specialiserad på gymnastikskador, påpekar i en intervju i DN 2011 vikten av att den oacceptabelt stora skadefrekvensen i vissa idrotter bli ordentligt uppmärksammad. ”Det tycker jag självklart att man ska skapa en debatt kring”, säger Harringe, och den kände OS-läkaren Klas Östberg tillägger ”Barn ska leka, inte träna hårt”.

Female Athlete Triad  – exempel på rovdrift på unga flickor

Nackdelarna med överambitiös idrott har uppmärksammats i den medicinska litteraturen som beskriver ett fenomen som blir alltmer vanligt just bland unga gymnaster och dansöser och som fått namnet ”Female Athlete Triad” (Mallinson RJ, De Souza MJ Int J Women’s Health 201;6:451–467) bestående i ätstörningar, mensstörningar men också, trots att de tränar så hårt, benskörhet (minskad bentäthet, urkalkning av skelettet). Det finns faktiskt forskning som visar att det möjligen kan vara en pentade – fem olika negativa manifestationer. Vissa iakttagelser antyder att diabetes typ 2 kan debutera oftare och tidigare i livet (early onset diabetes) i denna grupp, liksom hjärtkärlsjukdom (early onset coronary heart disease).

En helt oacceptabelt hög frekvens av stressfrakturer har rapporterats bl.a. hos gymnasiestuderande i USA som idrottar för hårt (Changstrom BG et al. Am J Sports Med 2015;43:26-33). Det har också påståtts att toppidrottsmän som senare i livet upphör med idrott, skall ha en högre sjukdomsfrekvens när de blir äldre än de som inte idrottat så hårt, men så här långt är bevisen för detta påstående svagt.

Motion – att springa ifrån sjukdomar

Motion har visat sig ha unika egenskaper att motverka diverse kroniska sjukdomar – här följer några exempel:

Alzheimers sjukdom: Ett flertal publikationer indikerar att en mångfald dagliga aktiviteter kraftigt motverkar utvecklingen av denna sjukdom – det är viktigt att dagen är fylld med olika sociala aktiviteter. Sex olika studier har fokuserat på motionens betydelse vid Alzheimer (sammanfattat av Farina N et al Int Psychogeriatr. 2014;26:9-18.) och rapporterar betydande fördröjning av sjukdomens vidareutveckling. Liknande effekter ses också vid andra neurodegenerativa sjukdomar. Speciellt stor betydelse tillskrivs motion ha för att ge en lugnare och bättre sömn till ofta sömnrubbade Alzheimer och Parkinson-patienter, en företeelse som är ytterst vanligt.

ADHD: En nyligen genomförd undersökning av barn med ADHD som ”kördes trötta” med idrott (i detta fall bordtennis) uppvisade betydliga förbättringar på många plan, bl.a. bättre sömn och mindre ”stökighet” (Pan CY et al. J Atten Disord 2015, under publikation).

Diabetes: Postprandial hyperglycemia är kanske den allra mest betydelsefulla riskfaktorn bakom ökad sjuklighet och för tidig död vid diabetes. Denna har i flera studier visat sig starkt motverkas av intensiv motion (Little JPFrancois ME. Res Quart Exerc Sport. 2014;85:451-456).

Bröstcancer: Liksom också till viss del vid Alzheimers sjukdom så är uppkomsten av bröstcancer bl.a. förknippad med den olämpliga mat som man åt som barn, speciellt med mejeriprodukter, men också med fetma och brist på motion. Det är idag ställt utom varje tvivel att regelbunden motion minskar risken för vissa cancersorter, t ex bröstcancer (Gonçalves AK et al J Phys Act Health. 2014;11:445-454).  Patienter som redan har bröstcancer har vid studier också visat sig uppnå betydligt bättre resultat om behandlingen kombineras med regelbunden motion.

Prostatacancer: Studier ger vid handen att prostatacancer kan hejdas genom kost som domineras av rått och färskt – man har t.o.m. kunnat normalisera det test som uttrycker graden av cancerns utveckling (se bild nedan).

Avgörande för resultatet är antalet gånger och grad av ansträngning med vilken aktiviteten sker. Som nedanstående bild visar så uppnåddes det absolut bästa resultatet när aktiviteten utövades mer än tre timmar i veckan och i hastighet över 3 miles/tim (uppåt 5 km/tim).

Motion räcker inte mot fetma – det viktigaste är att äta rätt!

Ett kilo kroppsfett utgör inte mindre än 9000 kalorier. Har man en övervikt på 20-30 kg så ter sig uppgiften nästan övermänsklig att försöka ”motionera bort” sin övervikt. En betydande omläggning av kosten måste till för framgång.

Motion är bra men raw food är bättre – och kombinationen är bäst!     

I en uppmärksammad amerikansk studie jämfördes 21 veganer (äter inget kött, inga mejerivaror, inga ägg) och som levt på ”raw food” sedan minst två år (4.4 +2.8 år), med 21 s.k. endurance runners (marathon, triathlon o.dyl.) som sprungit/springer i medeltal 77 km/vecka) sedan minst 5 år, med 21 s.k. ”sedentary subjects” (sådana som inte bryr sig, äter västerländsk mat och inte motionerar). Ge dig god tid till att studera nedanstående tabell – den talar sitt eget språk.

Med extrem motion nådde man kanske halvvägs men med ”raw food” kom man väsentligen längre. I denna grupp såg man det i särklass lägsta systoliska blodtrycket (104+15), lägsta viloblodtrycket (62+11), bästa fasteblodsockret (85+7), lägsta insulinresistensen och bästa beta-cell funktionen (HOMO-IR), högsta goda kolesterol, och lägsta nivå av dåligt kolesterol, liksom minsta mängd av cirkulerande skadligt fett – triglycerider. Mest uppseendeväckande enligt min mening är att man i denna grupp kunde konstatera att vidden på pulsådern till huvudet – den s.k. carotiden – var mindre än hälften än den man såg hos den ofta kallade ”soffpotatisen” – gruppen med västerländsk livsstil.

Skillnaderna mellan grupperna i s.k. BMI var också var betydlig: hos ”raw-foodarna” 21.3 + 3.1 kg/m, hos ”endurance runners” 21.1 + 1.6 kg/m(2)) medan ”soffpotatisarna” var lätt, men signifikant, överviktiga: 26.5 + 2.7 kg/m (p < 0.005).

Det är intressant att notera att vegangruppen faktiskt konsumerade väsentligen mindre energi – i medeltal faktiskt mindre än 2000 kalorier/dygn medan endurance-gruppen intog i medeltal över 2300 kalorier och ”soffpotatisarna” mer än 2600 kalorier. Intaget av kolhydrater var i procent faktiskt ganska lika mellan grupperna – den stora skillnaden var att veganernas kolhydrater aldrig var processade (upphettade) utan alltid råa. Den stora skillnaden bestod sålunda i att veganerna åt dubbelt så mycket fibrer, 50% mer fett (övervägande nyttigt fett), liksom betydligt mer ”nyttigt” salt (kalium) och mindre än hälften så mycket protein och också ”skadligt” salt (natrium). Dessutom konsumerade veganerna knappast några transfetter, intaget var bara en liten bråkdel av vad de andra grupperna konsumerade (0.4 g/dag att jämföra med 5.3 resp 5.9 g/dag).

Tyvärr måste man vara fundamentalist – annars uteblir effekterna

Åtskilliga studier har genom åren visat att det inte finns någon medelväg – man har i det förgångna ofta, och med rätta, ifrågasatt vegetarisk livsstil därför att kosten ofta bestod i för mycket bröd, kokta grönsaker och rotfrukter och liknande. Studier har sällan visat  några särskilt dramatiska fördelarmed vegetarisk kost, snarare tvärtom – de eventuella fördelar som kan ha observerats har varir för små för man skall  ”kosta på sig” en mer omvälvande omställning av livsstilen. Kanske är det en tillfällighet men faktiskt är det så att alla vegetarianer  som jag kände när jag var ung, sedan länge är borta. Vi lär oss hela tiden och bör vara kloka att rätta oss därefter. Kunskapen utvecklas ständigt. Det är först sedan man konsekvent övergått till raw food, som riktigt stora fördelar kunnat iakttagas.

Vad det går ut på är att förse tarmbakterierna med den föda de vill ha – det är faktiskt de som kontrollerar inflammation och sjukdom i kroppen och de kräver speciell föda i riklig mängd för att föröka sig och utöva sin mission i kroppen. Det visste vi litet om bara några få år tillbaka. Färgerna bör vara grön (som grönsaker) och blå (som havet : havsgrönsaker och fisk).

Välkommen i kretsen av fundamentalisterna. Du avgör själv om du vill förbli frisk eller vara sjuk!

Därför blir du så glad av choklad.

Kan man njuta sig till hälsa?

De flesta av oss, kanske alla, har ett starkt behov av att då och då ta en paus, belöna sig och fira att man nått ett litet mål, ofta bara så enkelt som att skol- eller arbetsveckan är slut. Att det då finns möjlighet att förena nytta och nöje är verkligen fantastiskt!

Nu föreslår jag att du sätter av en stund som du ägnar åt att studera nedanstående bild. Den förtecknar de cirka tjugo, på sitt sätt, nyttigaste livsmedel som jorden känner – de är i matens värld de riktiga proffsen på att ”släcka inre eldhärdar” och hålla skadlig inflammation borta. Du upptäcker då att några också hör till våra allra bästa njutningsmedel. Och det är om njutningsmedel som denna krönika skall handla.

Kryddnejlika – högst upp på listan

På toppen tronar, nästan i eget majestät, kryddnejlika (ORAC 314 446) – en indonesisk krydda som i årtusenden använts i asiatisk medicin. Den borde med rätta kunna kallas världens nyttigaste mat. Kryddnejlikan förtjänar att användas till mycket annat än att stickas i apelsiner som jul- och luktprydnad. I mer exotiska länder, främst i Asien, används denna krydda i mycket omfattande utsträckning, oftast dagligen för både njutning och hälsa. I vårt hem står den ständigt på matborden i sällskap av en blandning av flera pepparsorter. Kryddnejlikan används med fördel i smoothies, soppor, chutneys, heta drycker som t.ex. te och kaffe – men listan kan göras mycket längre. Det är faktiskt inte uteslutet att kryddnejlika kan ta upp kampen med gurkmeja (ORAC 159 277) om titeln som den mest hälsobefrämjande kryddan. Båda har i årtusenden används i asiatisk medicin som t.ex. indisk Ayurveda. I västerländsk medicin har den används mycket lite – det närmaste den kommit medicinsk användning är att den framgångsrikt, inte minst i USA, använts som tillfällig fyllning av rotkanal före rotfyllning av tänder – just p.g.a. sin unika egenskap att hålla inflammation och infektion borta och att verka renande.

Kryddnejlikan innehåller mycket stora mängder av grundämnet mangan, men är också känd för att vara rik på vitamin K (läs gärna mer om vitamin K här). Kryddnejlikan är också rik på järn, magnesium och kalcium. Kryddnejlikan innehåller mycket essentiella oljor, tanniner, flavonoider, triterminoider, men också ovanligt mycket av betakarotinoider, vitamin A, vitamin-K, vitamin-B6 (pyridoxine), thiamin (vitamin B-1), vitamin-C och riboflavin – något som troligen medverkat till kryddnejlikans berömda egenskaper: att vara anti-inflammatorisk, antiseptisk (rena upp), anestetisk (bedöva, höja smärttröskeln), rubefacient (värmande och lindrande), carminative (mot gasbildning, väderspänning) and anti-flatulent (mot fisbenägenhet).

Även gurkmeja och sorghum/durra tillhör världseliten

Du som nu tittat litet noggrannare på bilden här ovan, har också redan noterat det du redan visste, nämligen att gurkmejan hör hemma i den absoluta världseliten av hälsomat (se min krönika här). Här finns också sorghum (durra) – världens, faktiskt i särslag, nyttigaste sädesslag – det är VERKLIGEN skamligt att det används så lite i Europa.

Det är kanske inte så lätt att baka bröd med det men det går och det kan användas i muesli, olika matberedningar, vid tillverkning av alternativ mjölk och i massor av annan matlagning. Som framgår av nedanstående bild så innehåller sorghum väsentligen mer antioxidanter än andra storheter som vi med glädje äter, ja t.o.m. mer än blåbär, jordgubbar, plommon, broccoli, morötter och lök (se nedan).

Själv har jag sedan årtionden i mitt eget kök uteslutit det meningslösa överförädlade vetet – mest tomma kalorier och mycket rikt och mångdubbelt berikat på (extra tillsatt) onyttigt/giftigt gluten.

Kanel – bland det nyttigaste du kan äta

Kanel är sedan århundranden en av de absoluta klassikerna på det europeiska bordet – den har sedan årtionden stått på vårt bord och används teskedsvis varje dag i mat som birchermuesli, smoothies, frukt- och andra efterrätter, i choklad och kaffe och i frysta iskuber i drinkar och i glass. Det går åt så mycket kryddor i vårt hushåll att vi måst söka oss till grossister som Martin Olsson för våra inköp – det blir alldeles för mycket spring och på tok för dyrt att köpa de löjligt små burkarna som dagligvaruhandeln numera erbjuder.

Kanel har tillsammans med en serie andra kryddor visat sig, liksom gurkmejan, ganska dramatiskt kunna minska den påfrestning – postprandiala inflammation – som jag berättade om i min senaste krönika. Kanel kan m.a.o minska socker- och fettchocken som uppstår vid och främst efter måltiden, och samtidigt signifikant öka insulinkänsligheten (Skulas-Ray AC et al J Nutr. 2011;141:1451-1457). Särskilt stor effekt såg man på blodfetterna – de minskade faktiskt med cirka en tredjedel. En annan studie på 22 individer med metabolt syndrom och förstadium till diabetes (prediabetes) som under några veckor dagligen intog en kaneldos, visade att t.ex. fasteblodsockret minskade 8% och blodtrycket 4% (Ziegenfuss TN et al J Int Soc Sports Nutr. 2006;3: 45-53).

Andra dokumenterade effekter skall vara att kanel skall minska progress av degenerativa nervsjukdomar som Parkinsons sjukdom samt bidra till bättre hjärt-kärlhälsa. PubMed innehåller faktiskt > 1500 studier som belyser olika medicinska effekter av kanel – läs gärna en översikt om detta (Ranasinghe P et al BMC Complement Altern Med. 2013;13:275).

Choklad – innehåller stämningshöjande substanser

Det är inte en tillfällighet att kakao och choklad nämns i tre varianter i ORAC-listans högsta topp – choklad tillhör faktiskt toppen av nyttigheterna som någonsin kan bjudas, och som man skulle kunna äta hur mycket som helst av om det inte var för kalorierna. Visserligen innehåller ren kakao relativt litet kalorier (230 cal/100g), speciellt om man beaktar mängden av nyttigheter som följer med. Tyvärr innehåller oftast en chokladkaka dubbla mängden eller mer av kalorier eftersom man blandar i en massa onyttigheter som socker, mejerivaror och dylikt. Vid tillverkning av en ”ren” chokladkaka kan man ha upp till 86 % ren kakao – över det blir det svårt att göra en kaka har experter berättat. Så antingen nöjer man sig med ”bara” 86% eller så blandar du själv kakaon med sötsmakande men faktiskt relativt sockerfattiga bär – hit hör naturligtvis lime och citron (0% socker), tranbär, färsk aprikos, cantaloupmelon (men inte andra meloner), clementin och grapefrukt (men inte andra än nämnda citrusfrukter), ananas, hallon, jordgubbar och vinbär, som alla innehåller lite fruktsocker och som man kan gärna använda frysta.

Det är inte utan orsak som choklad är så älskat. Kakao innehåller två substanser (anandamid och phenylethylamine/PEA) som är kända för sin stora kapacitet att höja stämningen och motverka dysterhet. Dock kan choklad överdoseras och av detta skäl rekommenderas vuxna begränsa det dagliga intaget till högst 40 gram ren kakao (ca 6 rågade teskedar). Förutom sina stora mängder av flavonoider så är kakao känt för sin höga halt av magnesium och svavel, båda nödvändiga för reparation, läkning och tillväxt i kroppen. Man har observerat att svavel bl.a. bidrar till starkare naglar och mer skinande hår och, kom ihåg, det som sker på utsidan återspeglar vad som sker på insidan – kakao motverkar starkt t.ex. sjukdomar förknippade med metabolt syndrom. Mest känd är kakaon för att göra insidan på blodkärlen ”glattare” och motverka åderförkalkning, hjärtattacker och stroke (ref: Buitrago-Lopez ABMJ. 2011;343:d4488).

Te – ett viktigt redskap för den som vill vara smal och frisk

Vetenskapen om teer är minst lika omfattande som den om viner. Medan kunskapsnivån om viner stiger hela tiden så sjunker den dramatiskt bland allmänheten. Det finns tusentals teer med olika medicinska effekter, allt för sitt behov: hungerdämpande (om man t.ex. vill avstå från frukost), aktivitets- och vakenhetsökande när man känner behov av det och inte minst lugn/rogivande för t.ex. när dagen nalkas mot sitt slut och då det skall vara slut på ätandet. Egentligen är te värt en egen krönika och det kommer kanske en dag. Men ett måste sägas – det skall ABSOLUT inte vara te i påsar. Påsen, som innehåller plast, läcker faktiskt plast och plastrester ut i teet. Unna dig lös-te och köp det i en teaffär i stället. Tebagen är nämligen ”alltid” behandlad med epichlorohydrin, en produkt som mest användes for produktion av epoxy-resin (patent Dow Chemical Co). Unna dig också gärna ett riktigt guldfilter, och repetera gärna vad jag skrev i förra veckan om hur plastrester i kroppen (fettvävnaden) bidrar till fetma och sjukdom. Dessutom är kvaliteten på teet så fantastiskt mycket bättre vid lös-te – töm gärna ut innehållet ur en påse och jämför med lös-te. Det som finns i påsen liknar ”spillet” som finns i botten på varje påse eller, om jag får vara lite provokativ: det man ”sopat upp på golvet”. Du kommer verkligen bli förvånad.

Teer är rika på antioxidanter, kanske inte lika mycket som de råvaror som nämnts ovan men det kompenseras av att man dricker så mycket mer av te. Mitt favoritte som jag dricker varje dag är Yerba Mate, ett sydamerikanskt gräs-te (finns i alla te-affärer, hälsokostaffärer och på nätet). Det togs till Europa av jesuiterna som var med på Columbus båtar och som drack det dagligen men speciellt då de fastade, mycket för att hålla hungern borta. Det är, efter olivbladste (osäker på om det finns i Sverige, finns inte med på jämförelsen nedan), det mest antioxidantrika te som vi för närvarande känner till. Om du behöver vänja dig vid smaken kan du blanda det med t.ex. fruktte i början.

En annan studie jämförde yerba-teets innehåll av antioxidanter liksom dess förmåga att ”strypa” inflammation med grönt te och kända rödviner – en tävling som faktiskt yerba-teet vann med råge.

Cirka 275 artiklar, forskningsrapporter och översikter om yerba-teets hälsoeffekter finns tillgängliga på forskningsregistret PubMed. De rapporterar om unik förmåga att hålla hungern borta, förtunna blodet, öka genomblödligheten av vitala organ, förbättra blodsockret och blodfetterna, förhindra kärlkatastrofer och sänka kroppsvikten (Gambero ARibeiro ML. Nutrients. 2015;7:730-750) vid regelbunden konsumtion.

Rött vin – ett glas innehåller lika mycket antioxidanter som tre juiceglas från samma druva

Det finns felaktig information och rent bedrägeri i alla branscher – vi känner det så väl från tobaks-, läkemedels- och numera också livsmedelsindustrin. Frågan är dock om det inte är allra värst inom vinindustrin. Mörka intressen skyddar denna bransch och den omhuldas varmt av bl.a. EU. Bl.a. finns ingen föreskrift om förteckning av innehåll och tillsatser. Ingen annan bransch är sannolikt mer beroende av att få en riktig översyn och laglig reglering än just denna. I dag är viningenjörerna så duktiga att de kan göra helt syntetiska och likväl mycket välsmakande viner, något de också gärna vill utnyttja. Det har sagts mig att i vissa länder kräver lagstiftningen så lite som en druva i en flaska vin för att det skall få kallas vin. Så är det inte i länder med tusenåriga traditioner av att tillverka viner – branschens egen ”uppträdande-kodex” kräver att det säljs som det är. Innehållet av antioxidanter avslöjar hur vinet behandlats, men tyvärr kan det fuskas också med detta genom att man tillsätter antioxidanter till det ”syntetiska vinet”.

Rödvinet har egenskaper som inte andra viner har. De stora superantioxidanterna som finns i rödvinets skal utvinns i en alldeles speciell tillverkningsprocess, och det är faktiskt laktobaciller, inte helt olika de som finns i det synbiotika som jag dagligen forskar kring, som är det som skiljer superantioxidanterna från fibrerna i skalet och ”drar ut nyttigheterna” – faktiskt ganska likt som de arbetar i vår tarm.

Pinot Noir, Syrah och Merlet skall det vara – och gärna från odlare inom 1000 km från Monaco

Professor Leroy Creasy vid Cornell-universitetet i New York har ägnat sitt liv att forska kring viner och antioxidanter och är idag en av världens främsta experter på området. Han berättar att Pinot Noir konstant har de allra högsta halterna av superantioxidanten resveratrol, som f.ö. också finns i stora mängder i färska orostade jordnötter (ORAC 3166). Cabernet, Syrah och Merlet innehåller mest av en delvis annan grupp av antioxidanter, som också visat sig minska inflammationen i kroppen, bidra till att göra blodet mer lättflytande, och därmed minska risken för blodpropp och rent allmänt bidra till ökad hjärtkärl- hälsa. Rent allmänt gäller att ju mörkare, mer rustikt och torrare vinet är – desto mer antioxidanter innehåller det. Creasys främsta råd är att köpa sitt vin från små tillverkare och, om möjligt, belägna så nära där man bor.

En engelsk forskargrupp bestämde sig för att undersöka förmågan att ”släcka inflammation” liksom också innehållet av superantioxidanterna i olika röda viner – kom dock ihåg att ORAC-värdena för vin trots allt bara är cirka en femtiondel av vad de är för kryddnejlika, gurkmeja och kanel. Nedanstående bilder visar oacceptabelt stora internationella och regionala skillnader – kanske bl.a. beroende på det som jag ovan berättade om.

Så, skåla gärna men glöm inte att vin innehåller alkohol som i sin tur är lika farligt som socker. Drick högst en flaska vin i veckan och då som sagt bara rödvin (jag dricker väsentligt mindre och bara vid veckoslut och fest). När jag själv får välja dricker jag viner från norra Italien, Södra Frankrike och Korsika – förklaringen finner du på bilden ovan. På franska heter skål ”a votre santé” – till er hälsa – och det är det som gäller, förpackat med mycket njutning och glädje!

Din vikt. Viktigare än vad du kanske tror.

Fetma var ett tecken på välstånd

Det inte roligt för mig att dela med mig av, och inte uppmuntrande för någon att ta del av, den kunskap som finns om övervikt och fetma. Det som skett och sker är helt enkelt ett mycket sorgligt kapitel och, vad värre är, enligt alla prognoser kommer det att bli ännu värre i takt med att resten av världen anpassar sig till vår västerländska livsstil – mycket stress, lite motion och urusla matvanor. Men skjut inte budbäraren – jag berättar bara som det är.

Människor har varit feta i tusentals år – fetma fanns redan på bibelns tid. Det var tillgången till eld, möjligheten att koka och grilla maten och framför allt tillkomsten av jordbruk och därmed metoder att massproducera mat, som skapade möjligheten att övergöda kroppen. Länge var det ett privilegium för de rika att få äta sig feta – fetma var faktiskt en statussymbol en gång i tiden. I dag är det låginkomsttagarnas och de lågutbildades gissel – svenska studier visar att dessa har ca 60 % mer fetma och sjukdomar än resten av befolkningen. Det är särskilt tragiskt att i samma utsträckning drabbar deras barn, något som ofta sätter spår för resten av livet. I viss utsträckning avgörs det nämligen redan tidigt i livet – i perioden då immunsystemet utvecklas och finkalibreras – om man skall drabbas av kroniska sjukdomar när man blir gammal. Du som förälder har faktiskt betydande ansvar för hur det går för ditt barn senare i livet.

Våra urföräldrar var aldrig feta – det är inte generna som bestämmer

Våra urföräldrar – de som levde på paleolitisk tid – var sannolikt aldrig feta, och det är inte heller de som i vår tid valt att leva ett paleolitiskt liv. Det anses att våra förfäder sprang omkring 15 km varje dag för att finna mat och att de åt en kost som i modern tappning kommit att kallas 80/10/10 – 80% grönt ,rått och fiberrikt (i dag grön sallad, grönkål, broccoli, spenat, persilja, kryddväxter och liknande), 10% fett (i dag avokado, kokos, choklad och liknande) och 10% protein (i dag ärtor, böner, linser, fröer nötter, mandel och liknande). De som lever paleolitiskt i dag, t ex urbefolkningar som Abkhasia (en prehistorisk grupp i Georgien vid Svarta havet), Hunzas (en folkspillra i Norra Pakistan) och Vilkabamba (en spillra av det tidigare inkafolket som lever i bergen i Ecuador), är aldrig feta, blir sällan sjuka och ofta 100 år eller äldre. Trots att de arbetar hårt på fälten så klarar de sig på 1700-1800 kalorier om dagen – dvs långt under det som myndigheterna rekommenderar.

Det är konsumtion av kalorikondenserad raffinerad föda som gör oss feta och sjuka

Det måste sägas klart och tydligt – det är mat från jordbruket som raffinerats och kalorikondenserats genom olika industriella processer, som skapar problemen. Det är främst socker och socker-lik mat som bröd (även mörkt), pizza, kokta rotfrukter (potatis, morötter, rödbetor, palsternackor), pasta och kokt raffinerat vitt ris, som ställer till det. Bland de värsta bovarna hittar vi många av de glutenfria köpebröden som är bakade på billigt potatis- och majsmjöl och som knappast innehåller mycket nyttigheter men däremot massor av kaloririk stärkelse och socker. Och det mesta av det vi äter är växt-förädlat, inte minst majs, för att ge bättre avkastning (mera kalorier) och en del är dessutom numera ofta GMO-framställt (enbart gjort för att öka vinsten) vilket bidrar starkt till att göra oss både feta och sjuka.

Här hjälper det inte att vara vegetarian eller vegan – maten jag nämner här ovan har visserligen sitt ursprung i växter, men är trots det mycket onyttig på grund av hur den har blivit behandlad. Socker tas fram genom att man bl.a. kokar sockerbeta, sockerrör eller majs och det är precis samma sak som du och jag gör när vi kokar potatis och andra rotfrukter i det egna köket. Detta tillför faktiskt nästan lika mycket socker ochibland mycket mer än det som butiken tillhandahåller. Det är en tröst att kokta rotfrukter som t.ex. potatis som kokats försiktig till krispighet (lätt underkokt) återgår till att bli fibrer när de får kallna. Denna process kallas regradering/rekriststallisering.

Sverige i toppen i världen i konsumtion av socker och fett – WHO varnar Sverige

Konsumtionen av raffinerat socker har under senare år legat stadigt mellan 34 och 35 kg per år i Sverige, vilket är 87 gram per dag och individ (ca 30 strukna teskedar eller 450 kalorier). Detta ger Sverige en nionde plats i världens sockerliga. WHO som generöst vill medge 25 gr per individ och dag (6 strukna teskedar, ca 57 kalorier) varnade speciellt Sverige förra året för att sockerintaget är för stort i vårt land. För egen del är jag närmast noll-tolerant – våra förfäder åt inget raffinerat socker och det bör inte heller vi göra.

Men vi äter alldeles för mycket fett också

Mänskligheten äter även alldeles för mycket av långkedliga fettsyror (minst 80% kommer från ko och gris som kött eller mejerivaror). Det är viktigt att veta att dessa fetter inte, som annan näring, kan tas upp direkt via portådern och snabbt omvandlas till energi av levern – molekylerna är alldeles för stora för det. I stället tas de upp via lymfsystemet och stora lymfgången och kommer in i den allmänna blodcirkulationen där de ofta stannar i ett par timmar innan de slutligen, som av en tillfällighet, når levern och omvandlas till energi. Detta skapar en stor påfrestning för kroppen och har fått namnet postprandial inflammation.

Bara djur i fångenskap blir feta och sjuka – där får de västerländsk djurfoder

Djur i naturen utan tillgång till västerländsk djurmat är sällan feta och sjuka. Först när de hålls i fångenskap och får livnära sig västerländskt blir de sjuka. Detta är vad som hände med gorillorna i Clevelands djurpark, som blev svårt hjärtsjuka, men som också tillfrisknade igen då de fick den föda de var skapade för.

Den ”dödliga kvartetten” av symtom utgör mångdubbelt större risk till ohälsa och död än tobak och alkohol lagt tillsammans

Forskare I USA, Canada och Tyskland studerade nyligen dödsrisken vid olika manifestationer av sjukdom. I stället för att titta på dödligheten vid olika sjukdomar utgick de från dödligheten vid olika symtom. Jag ber dig att noggrant studera bilden nedan. Som väntat var rökning den ledande dödsorsaken, om än med mycket liten marginal. Högt blodtryck visade sig nämligen vara nästan lika farligt, följt av fetma. Alkoholmissbruk kom först på tionde plats, och den sammanlagda dödsrisken av symtomen mellan plats 2 till 9 – alla resultat av överkonsumtion av västerländsk föda – var faktiskt mångdubbelt större än den sammanlagda risken av rökning och alkohol. Forskare talar idag om the deadly quartet – de fyra symtom, som tillsammans medför den i särklass största risken för ”förtidig” död: betydande fetma, högt blodtryck, för högt blodsocker och för hög halt av fetter i blodet.

 

Svensken Eskil Kylin var den som först (1920) riktade uppmärksamheten mot risken av kombinationen av dessa ”skevheter” i kroppens ämnesomsättning – en kombination som senare fick namnet metabolt syndrom. I dag uppfattas metabolt syndrom som sjukdomens moder – d.v.s. bukfetma, högt blodtryck, för mycket fett i blodet, för mycket socker i blodet, lågt nyttigt kolesterol och hög halt av urinsyra i blodet.

Det låter konstigt, men det är måltiden i sig som skapar ökad inflammation i kroppen

Västerländsk mat tas upp mest redan i tunntarmen och skapar en enorm börda för våra inre organ, speciellt lever och bukspottkörtel men även njurar. Detta utlöser en process som kallas postprandial inflammation, som skapas av på tok för mycket fett och socker i blodet samt en kraftig ökning av inflammationsframkallande gifter i kroppen, främst från tarmen som t ex bakteriegiftet endotoxin. En betydande ökning av inflammationsframkallande signalsubstanser ses också i blodet liksom av antalet vita blodkroppar – ju mer socker, desto starkare blir reaktionen. Effekten har beräknats bidra med lika mycket inflammation som snabb rökning av tre cigaretter (Erridge C et al Am J Clin Nutr. 2007;86:1286-1292. Ceriello A Diabetes 2004; 53: 701–710). Få och små måltider har många fördelar – paleolitikerna åt/äter bara två gånger om dagen – oftast mitt på dagen och tidig kväll.

Feta människor saknar viktiga tarmbakterier

Det måste med kraft påpekas att det inte bara är för lite motion och för mycket mat som gör dig fet. Långt därifrån! Fetma orsakas av inflammation och allt som ger inflammation bidrar faktiskt till fetma. Det är ett särskilt stort problem att feta människor i grunden har helt andra tarmbakterier – mindre av de godartade och mycket mer av de sjukdomsalstrande. Dessa levererar mer av inflammationsframkallade gifter som bakteriegiftet endotoxin in i kroppen, men de saknar också så gott som helt många nyttiga bakterier bl.a. de som jag forskar kring – Lb Plantarum och Lb Paracasei – bakterier som bl.a. visat sig hålla borta antibiotikaresistenta stammar.

Det måste också påpekas att om man ”släcker” inflammationen mer eller mindre helt så ger det också fetma – något man ofta ser hos individer som tar starka antiinflammatoriska mediciner som kortison, prednisolon, NSAID-tabletter och vissa cytostatika.

Även D-vitaminbrist bidrar till inflammation och fetma, liksom din mammas livsstil – både en fet och en anorektisk mamma bidrar negativt. Övergödning eller svält av fostret och snålt eller för generöst inställd ämnesomsättning och immunfunktion är negativt. För stort intag av proinflammatoriska proteiner både som supplement och/eller ingående i födan (t ex gluten och kasein) liksom intag av läkemedel, bidrar till ökad inflammation. Även dålig sömn, dålig dygnsrytm (nattsudd, skiftarbete), då man slutat röka eller ägnar för liten tid för organvila/detox, bidrar till fetma.

Fettvävnaden – kroppens skräptunna

När bördan av kemikalier, läkemedel, hormoner, bakterier, bakteriegifter som endotoxin, uremiska gifter och plastgifter av olika slag blir för stor och kroppen inte har annan möjlighet att göra sig av med dessa gifter, så väljer den att låsa in gifterna i kroppens fettlager. En nyligen genomförd undersökning visar att feta personer jämfört med smala har 2-3 gånger mer av kemiska produkter lagrat i sin fettvävnad (Kim MJ et al Environ Health Perspect 2011;119:377-383).

Omvärldsgifter kommer bl.a. från mat som förvarats i plastförpackning – även mat som ser ut att ha förvarats i papper har i själva verket förvarats i plast då sådana förpackningar har alltid en plasthinna på insidan. Att plastinnehåll går över på innehållet har vi vetat länge, bl.a. iakttogs det redan för 40 år sedan att plastinnehåll gick över på blodkropparna avsedda för blodtransfusion när de förvarades i plastpåsar (Jaeger RJRubin RJ. N Engl J Med. 1972;287:1114-1118), och så är nog fortfarande fallet i dag. En olycklig konsekvens av mycket ”skräp” i fettlagren blir att kroppen minskar omsättningen av fett – förbränningen av fett blir långsammare och mer ineffektiv när den har fullt upp med att skydda andra organ från gifterna – och som konsekvens blir det svårare att banta/minska i vikt.

Är daglig fasta lösningen?

Det är helt klart att de metoder som visat sig mest framgångsrika på djur – calorierestricted (CR) och timerrestricted eating (TR) – numera praktiseras av många fler människor än vi tror. Ungdomar som sover långt in på förmiddagen uppvisar inte sällan en period utan tillförsel av mat på 15 timmar eller mer. Andra, som jag själv, praktiserar den paleolitiska varianten – ingen mat efter 18 och inget före kl 12 nästa dag – en variant som fått namnet 18/6. Det är ju inte så att våra vävnader under faste-perioden saknar tillförsel av energi, tvärtom kommer det rikligt men från ett annat håll – fettlagret. Strömbrytaren slår om från ”sugarmode” (energi) till ”fatmode”.

Mark Mattson, en av världens mest ledande forskare inom sitt område, säger i en intervju med SvD-journalisten Henrik Ennart att han ”blir bra trött och seg av att äta frukost och lunch – i stället motionerar jag”. På frågan om också barn skall skippa frukosten svarar han: ”Vi har tittat på den där forskningen (påståendet att frukost är bra för barn) och den bygger på väldigt svaga data”. Läs gärna hans bok ”Åldrandets gåta – Vetenskapen som förlänger ditt liv”. En mycket intressant bok som jag är full av beundran inför.

 

Väljer du att äta frukost – ät då mest färskt och grönt

Om du ändå vill äta frukost så ät gärna grönt och rått, till exempel en grön smoothie. Innehållet bryts faktiskt inte ner de närmaste 2-3 timmarna så organvilan och detoxen fortsätter och fastan förlängs i så fall med 2-3 timmar – så långt tar det nämligen att transportera ner grönsakerna till tarmbakterierna, som är de enda i kroppen som kan bryta ner sådan mat.

Du som vill läsa mer hänvisas till en artikel som jag just skrivits på inbjudan av en tidskrift: Obesity, the deadly Quartet and the contribution of the neglected Daily Organ Rest – a new dimension of un-health and its prevention (HBSN 2015 – under publikation). Den har nästan 60 referenser om Du har lust att lära dig mer och du hittar den på min hemsida www.bengmark.com.

Ok, en sista varning: se upp med majs!

Majs är ett av jordens mest växtförädlade och nu även GMO-påverkade livsmedel. Majsen är full av kalorier och onyttig fruktos, som idag utvinns och används i mycket fabrikstillverkad mat, främst i läsk. En undersökning på Londons biografer visade att strutarna med majs, som barn och ungdom äter, innehåller från 1000 kalorier och uppåt. Dessutom innehåller majs ett glutenliknande protein, zein, som blockerar inlagringen av den nödvändiga aminosyran tryptofan (Choi S et al Physiol Behov 2009;98:156-162), nödvändig för bildande av signalsubstanser som serotonin (viktig för bl a välbefinnande, vakenhet och kontroll av oro och ångest, mättnad och smärta) och melatonin (involverad i dygnsrytm, vakenhet och sömn).

Gurkmejan. Det antiinflammatoriska guldet.

Misshandel av dina egna och bakteriernas gener ger kronisk inflammation

I en krönika i september berättade jag om hur vår livsstil påverkar vårt immunsystem negativt, vilket leder till att kroppen går in i en ”beredd på det värsta”-situation kallad kronisk inflammation – modern till så gott som alla sjukdomar. I en annan krönika redogjorde jag för hur man genom att konsumera starkt upphettad mat – stekt, grillat, rostat och bakat – lagrar inflammationsframkallande proteiner i kroppens celler som i regel stannar i kroppen i många år (och inte sällan för evigt). Sot lämnar som princip aldrig kroppen och njur- och lungsjuka – speciellt de med KOL – hör till dem som ofta har förhöjda AGE/ALE, vilket kan förklara bl a den håglöshet som de ofta känner, ofta parallellt med att de uppvisar brist på vitamin D.

Människan har ca 25 000 gener, varav ca 5% (1200 -1300 gener) är inblandade i kontrollen av inflammation. Till detta skall läggas de 3-9 miljoner gener som vi har som våra ”husbakterier” – framför allt i tarmarna – vilka också bidrar starkt i kontrollen av den nivå av kronisk inflammation som vi har i vår kropp. Om vi betraktar våra gener som ett superpiano med 25 000 tangenter, så är ”inflammationssymfonin” helt beroende av hur du behandlar/misshandlar dina tangenter – ju mer du anstränger dem med dålig mat, brist på motion och stress, desto värre blir effekten. En del av oss har känsligare och andra har robustare tangenter, en del blir lättare sjuka och andra mera sällan.

Antioxidanter har en antiinflammatorisk effekt

Troligen har alla antioxidanter mer eller mindre möjlighet att göra tangenterna ”trögare” och därmed ”dämpa” de skadliga effekterna. Här är en lista på torkade kryddor med stark antioxidanteffekt (även kallat ORAC-värde):

Kryddnejlika (315000), oregano (201000), gurkmeja (160000), kummin (77000), persilja (74000), curry (48500), senapsfrö (29500), ingefära (29000), svartpeppar (27600).

Drottningen bland växtantioxidanterna har hittills varit gurkmeja, troligen därför att den är den enda som blivit riktigt studerad – den har ju använts i folkmedicin i tusentals år – men det är inte omöjligt att om de andra här ovan blev utforskade så skulle de ha liknande effekter. Gurkmeja är en rot, inte helt olik ingefära, men mindre och starkt gul. Den indiska läkekonsten Ayurveda har använt gurkmeja i tusentals för att behandla diverse invärtes och utvärtes sjukdomar.

Utveckling av biologicals – läkemedel med förmåga att hämma inflammation

Läkemedelsbolagen insåg i slutet av förra århundradet vilka möjligheter det skulle innebära om man kunde dämpa den kroniska inflammationen genom att hämma/dämpa de inflammationsframkallande genernas effekter, och jakten på inflammationshämmare påbörjades. Dessa läkemedel fick sammanfattningsnamnet biologicals, och då uppgiften att hämma alla 12-1300 generna tedde sig omöjlig så inriktade de sig på speciellt starka inflammationsdrivande gener, som COX-2. Men ve och fasa – de visade sig att alla läkemedel som togs fram mot COX-2 var mer eller mindre giftiga och orsakade död i stroke och hjärtinfarkt – flera preparat fick dras in och flera läkemedelsbolag dömdes till skadestånd i miljardklass. Det uppges att vid ett tillfälle förelåg ca 25 000 åtal mot bolagen från personer och anhöriga som tagit skada.

Plantor och godartade bakterier har samma effekter. Jag kallar dem eco-biologicals.

Nu kommer det fantastiska – gurkmeja är inte bara en fullständigt ogiftig hämmare av COX-2, utan den kan faktiskt kontrollera mer eller mindre alla 12-1300 inflammationsdrivande generna (något som också högklassig probiotika gör – gurkmeja och probiotika fungerar ypperligt väl tillsammans).

Gurkmeja innehåller uppåt 20 olika substanser som samverkar i denna funktion – kallat curcumenoider. Den dominerande curcumenoiden och kaptenen i laget – Zlatan – heter curcumin, men alla de andra är på sitt sätt lika viktiga. Curcumin kan man köpa på kapsel i dag men gör inte det – använd pulvret i stället (en rågad matsked per dag) eller färsk gurkmeja om du får tag på det.

Forskningen på gurkmeja tilltar hela tiden

Kliniska studier av effekter av olika preparat kostar som bekant stora pengar och endast läkemedelsbolag, som kan tjäna stora belopp på sina preparat, har resurser till detta. När det gäller preparat som gurkmeja och probiotika så saknas som regel pengar att bekosta studierna och samhället har hittills inte heller visat särskilt stort intresse att understödja sådan forskning, så därför har forskningen kring dessas hittills, med några få undantag, skett på djur. De forskare som utforskar gurkmejans hemligheter är emellertid många och de ökar i antal hela tiden – inte minst i Indien där man redan har tusenårig erfarenhet. Vid Houston-universitet i USA finns ett center som bara sysslar med gurkmeja, och nedanstående bild förtecknar de sjukdomar som de hoppas kunna förebygga och behandla med gurkmeja/curcumin.

Hittills gjorda erfarenheter ger vid handen att:

* Allergi dämpas
* Artrit förbättras
* Ateroskleros förhindras/minskar
* Åldrande fördröjs
* Cancer förhindras/tillväxer långsammare
* Diabetes förhindras/förbättras
* Hudsjukdomar förhindras/förbättras
* Infektioner förhindras/förbättras
* Leversjukdom förhindras/förbättras
* Lung/andningssjukdomar förhindras/förbättras
* Mag/tarmsjukdomar förhindras/förbättras
* Munsjukdomar/tandlossning förhindras/förbättras
* Neurodegenerativa sjukdomar förhindras/förbättras
* Pankreassjukdomar förhindras/förbättras
* Skelett/muskelsjukdomar förhindras/förbättras
* Tobaksinducerade sjukdomar förbättras
* Ögonsjukdomar förhindras/förbättras

Så, hur äter du gurkmejan då?

Om du ska äta den i pulverform behöver du tillföra några till ingredienser eftersom kroppen har svårt att ta upp gurkmeja i tillräcklig grad. Upptagningen underlättas genom att man bl a tillföra chilipeppar och/eller svartpeppar (så mycket man står ut med, dock inte mer än ¼ tesked), vilket underlättar upptaget och förstärker effekten eftersom dessa kryddor i sig själva är starka antioxidanter/inflammationshämmare.

Den färska gurkmejan är lätthanterlig och den kan du skära i ”minitärningar” och blanda direkt i salladen. I Indien brukar man skrubba ett par dussin rötter (en veckas konsumtion) och lägga dom en glasburk innehållande hälften citron och hälften vatten. Indier har berättat för mig att de kan tugga ner 2-3 stycken sådana varje dag.

Jag vill passa på att avrunda denna krönika med receptet på vår gurkmejadrink, som vi dricker när vi inte har tillgång till färsk gurkmeja. Vi intar denna coctail varje morgon tillsammans med te istället för frukost, och det håller hungern borta fram till lunch.

Gurkmejashot
(1 glas)

½ glas frukt juice (välj juice med låg sockerhalt)
1 rågad msk gurkmejapulver
¼ tsk chili, cayennpeppar eller svartpeppar
1 tsk kanel
1 msk äppelcidervinäger
1 msk citronjuice
1 msk olivolja eller kokosolja

 

Följ oss gärna gärna på Facebook och Instagram, och handla vår bok här. Och köp professor Bengmarks goda bakterier och fibrer här.

Referenser:

Bengmark S. Curcumin, an atoxic antioxidant and natural NFkappaB, cyclooxygenase-2, lipooxygenase, and inducible nitric oxide synthase inhibitor: a shield against acute and chronic diseases. JPEN J Parenter Enteral Nutr. 2006;30:45-51

Bengmark S. Plant-derived Health-Effects of Turmeric and Curcumenoids. Kuwait Medical Journal 2006, 38 (4): 267-275

Bengmark S. Control of systemic inflammation and chronic disease – the use of turmeric and curcumenoids. In Nutrigenomics and proteonomics in health and disease. Food factors and gene interaction. Edited by Y Mine, K Miyashita, F Shahidi, Wiley-Blackwell 2009

Prasad S et al Curcumin, a component of golden spice: From bedside to bench and back Biotechnology Advances, 2014;32:1053–1064

Professor Bharat B Aggarwal discusses curcumin http://www.youtube.com/watch?v=Zht2Q5D0RdY

The benefits of curcumin http://www.youtube.com/watch?v=ZHu280-mf7E

Curry spice, curcumin and fermented soy research and cancer http://www.youtube.com/watch?v=OXqN5UckhFk

Curcumin a big medicine—turmeric curcumin health talk http://www.youtube.com/watch?v=01PcxCgtgr4