IBS – världens vanligaste sjukdom?

Irritable bowel syndrome (IBS) är i stor utsträckning en medelålderns sjukdom. Man räknar med att var fjärde i arbetsför ålder i Västerlandet lider av den – två tredjedelar är kvinnor och en tredjedel män – dessutom drabbas kvinnorna hårdare än män. Av de som drabbas har ca 40% en mildare form av IBS, 35% drabbas av en mer moderat/ fortfarande ganska tolererbar form av IBS, men 25% – var fjärde vuxen – lider av en svår och ytterst handikappande form av sjukdomen. Inte mindre än ca 12 procent av primärvårdens patienter uppges i USA vara patienter som lider av besvär som relaterar till IBS, vilket beräknas leda till mellan 2.5 och 3.5 miljoner läkarbesök, enbart i USA. Det överskuggande problemet är att ingen läkare skall ställa diagnosen utan att först ha uteslutit andra och allvarligare diagnoser som cancer i något av bukhålans ”många” organ.

IBS belastar samhället med stora kostnader och den enskilde med mycket lidande.

IBS-patienterna borde kunna diagnostiseras omedelbart men så är inte fallet – det rapporteras i snitt fem läkarbesök innan man tar till diagnosen IBS. De som lider av IBS konsumerar dubbelt så många sjukdagar jämfört med genomsnittet av sjukskrivna. Dessutom vet man att många med IBS är så drabbade att de tvingats till att arbeta deltjänst oftare än vad som genomsnittligt är vanligt. Det har beräknats att kosta det amerikanska samhället inte mindre än 21 miljarder dollar, och detta bara för frånvaro från arbetet.

Kvinnor drabbas också speciellt hårt därför att de också alltför ofta blir föremål för onödiga kirurgiska ingrepp som borttagande av livmoder och äggstockar, men också borttagande av blindtarm i en strävan att få kontroll på dessa tarmbesvär. Ofta har man också utsatts för helt onödiga antibiotika-kurer, allt i hopp om att åtminstone tillfälligt få kontroll på besvären och – konstigt nog – tycks det ibland ha hjälpt.

Symptom på IBS varierar stort.

Grundläggande besvär vid IBS är förstås ”ont i i magen”, besvär som inte sällan blir värre när man ätit och ofta bättre under en stund ”efter att man bajsat”. Förstoppning och/eller diarré dominerar och inte sällan växlar det mellan dessa två tillstånd. Bajsandet följer inga schema utan är ytterst oregelbundet. Besvären kommer och går och är ofta borta i perioder. Uppspändhet, gasbildning, buller och körningar hör också till bilden. Konsistensen på bajset växlar från dag till dag mellan att vara hård och lös, ofta kommer en hård klump först och efterföljs av diarréliknande bajs – ofta känner man sig heller aldrig ”riktigt färdig” utan besöker toaletten upprepade gånger liksom att man torkar och torkar sig upprepat.

Vad göra?

IBS går inte sällan parallellt med andra tillstånd som känslighet för laktos men också gluten. I det förgångna har därför laktosfri och/eller glutenfri kost inte sällan medfört viss lindring. På senare år har dock identifierats ett samband mellan bristande förmåga att smälta speciellt svårsmälta fibrer som kallas fruktaner, ett samlingsbegrepp för diverse svårsmälta plantfibrer av monosacharid, oligosacharid eller polysacharid-natur. Man har därför tagit fram en lista på hundratals livsmedel som man rekommenderar bör undvikas – en lista som fått namnet Fodmap. Tyvärr så ger en strikt tillämpning av ”Fodmap”-reducerad kost inte lindring hos alla – ca 25% uppvisar fortsatta besvär, faktiskt.

Fodmap listan är på inget sätt komplett – en lång rad andra plantor är också rika på fruktaner inkl sädesslagen vete, råg och korn liksom också potatis och alla dessa:

Mat med höga värden av FODMAPs

Fruktos: Äpple, päron, persika, mango, vattenmelon, konserverad frukt, torkad frukt, honung, juice.

Fruktaner-och eller galakaner: Vete och råg i större mängder (bröd, pasta, kex). Broccoli, brysselkål, vitkål, lök, vitlök, ärter, baljväxter.

Polyoler(sockeralkoholer): Äpple, aprikos, körsbär, nektarin,
plommon, avokado, champinjon, blomkål. Sötningsmedel ex: sorbitol, mannitol, xylitol.

Laktos: Mjölk, yoghurt, färskost.

Många av de ”förbjudna” grönsakerna har genom åren beskrivits som särskilt nyttiga – de gäller inte minst de mest fruktan-rika som banan (speciellt omogen), lök, vitlök och också jordärtskocka. Bananen är rik på diverse olika hälsofibrer, nutrienter och mineraler, ger snabb mättnadskänsla och rapporteras bidra till viktminskning och kontroll av diverse kroniska sjukdomar. Samma erfarenhet rapporteras vid frekvent konsumtion av t.ex. jordärtskocka som i studier visat sig bidra till att hålla diverse kroniska sjukdomar borta.

Lösningen heter Synbiotics.

Att smälta/bryta ner fruktaner klarar bara en handfull av tarmens bakterier och mycket talar för att dagens Västerlänningar aldrig koloniserats med dessa ”specialister” eller så har de tidigt förlorat dem på grund att de gjort dem ”arbetslösa/kostlösa” – man har helt enkelt inte ätit fruktanrik kost – så illa är det nog ofta.

Lösningen presenterades redan 1994 av forskare vid ett jordbruksforskningsinstitut i Braunschweig i Tyskland; Marina Müller och Dorothee Lier. De sysslade med forskning med anknytning till ensilering. Bristande nedbrytning/dekomposition av fruktaner är också ett bekymmer vid långtidsförvaring av djurfoder, något som jag inte visste. Müller och Lier testade inte mindre än 712 stammar av laktobaciller, alla återvunna från plantor, mest gräs.

Läs och häpna: Bara 16 av dessa laktobacill-stammar kunde bryta ner phlein, ett fruktan med inte mindre än 5 bindningar, och bara 8 kunde bryta ner inulin – det kanske mest kända och idag använda prebiotikumet.  Dessa mjölksyrebakterier identifierades som Lactobacillus paracasei subsp. paracasei, Lact. plantarum, Lact. brevis and Pediococcus pentosaceus – tre av dem fast inte desamma stammarna ingår i mitt Synbiotic 2000. Alla stammar av Lact. paracasei subsp. Paracasei som prövades, visade sig ha förmåga att smälta fruktaner. Andra mjölksyrebakterie-stammar hade det litet svårare. De flesta andra som prövades utom två stammar av Lact plantarum hade svårare att smälta inulin än phlein.

Saknas idag hos stora delar av mänskligheten.

Vår bakterieflora tunnas långsamt ut och denna utarmning fortgår också idag. Att så är fallet har vi nu vetat i snart fyrtio år utan att göra något nämnvärt åt det. Det hade visats redan 1983 av en mycket framstående Amerikansk mikrobiologi-forskare, Steven Finegold, och kunde senare konfirmeras av mina kollegor i laget kring det som skulle bli Probi, vilket vi började med i slutet av 1990-talet.

Det stod tidigt klart att det var just de fruktanfermenterande laktobacillerna: Lb plantarum och Lp paracasei, som drabbats hårdast av utarmningen av ”bakterieorganet”. Det var ingen slump att det blev en lab plantarum stam som blev Probis paradbakterie, vilket den är också idag och kom att bli den bakterie kring vilken man byggde hälsodrycken ProViva.

Men jag ville gå personligen vidare, vilket dåvarande struktur av Probi inte möjliggjorde. Framför allt ville jag söka nya laktobaciller, inte i människans utarmade tarm, utan i Naturen precis som Müller och Lier gjort. Det var genom detta ”nya synsätt” som vi så småningom fann flera laktobaciller med oväntat starka immunfunktioner,  varav tre kom att ingå i min forskningskomposition: Synbiotic 2000.

Jag drevs också av ytterligare en ambition, nämligen att tillföra nyttiga fibrer till de valda laktobacillerna – prebiotika – att använda som ”reskost” på färden ned till den slutliga ”arbetsplatsen” – grovtarmen. Vi valde att tillsätta fyra fibrer kända från den vetenskapliga litteraturen för sina magiska effekter, varav ett valt fiber blev ett fruktan – inulin.  Idag är kombinationen av pre- och probiotika – numera kallad synbiotika –välkänd för sina starka hälsoeffekter.

Liksom att de bakterier som Müller och Lier fann hade unika fruktansmältande egenskaper väletablerade som probiotika – de ingår t.ex. i Synbiotics.

Slutord:

Jag har tvekat att skriva denna krönika. Det känns förnedrande att jag inte lyckats förankra kunskap och forskning som jag burit på allt för länge. Det beror delvis på det faktum att mitt fokus varit mest inriktat på svårt sjuka i intensivvården – patienter med relation till mitt yrke – kirurgin. Också där har vi påvisat dramatiska effekter av Synbiotics, men inte lyckats förankra det i en medicinsk värld som är i det närmaste helt inriktad på att botemedlet skall vara ett kemikalium – inte hela plantor och absolut inte några bakterier.

Nu börjar den tillämpa att att man skall hålla plantor borta – ”Fodmap” för att må bra – men ännu så länge så ingår att ”äta massor med plantor” knappast i terapiarsenalen.

Mitt råd är: ”kasta Fodmap-pappren i tunnan” – det är det enda de förtjänar. Sök med ljus och lykta efter de fruktanbakterier som Du förlorat – de finns runt om Dig överallt på växande plantor – de är där för att skydda och ge näring till den planta som bär dem. I väntar på att Du finner dem är Du välkommen att använda de som finns i Synbiotic.

Hur mycket Du behöver ta dagligen är individuellt – Du får pröva Dig fram. Framför allt – hav tålamod, det kan många månader.

Vill Du läsa mer om bakterier så är Du välkommen att läsa mina tidigare krönikor. Här finns en förteckning: http://bengmark.com/foodpharmacy-kronikor/

En information vill jag lägga till:

Feta människor saknar nästan helt fruktanfermenterande paracasei och plantarum – kan det ha samband? Fruktanmat behöver vi – det bidrar till att vi äter mindre? Fruktanmat är mindre fettgivande? Det förekommer ofta fetma parallellt med IBS. Och – IBS drabbar oftare kvinnor än män. Jag vet inte svaret – i vart fall är det värt att fundera över.

I vart fall har jag fått mycket inspiration från två kvinnor, Marina Müller och Dorothee Lier, jag tycker de är värda ETT LITET NOBELPRIS – de kom upp med något som kan vara nyckeln till en av jordens verkliga gissel – IBS.

Förteckning över filmade presentationer

2016 Välj hälsa 1. https://vimeopro.com/sbmediaproduktion/sig-bengmark/video/154049359 31 min.

2016 Välj hälsa 2. https://vimeopro.com/sbmediaproduktion/sig-bengmark/video/154280644 61 min.

2015 Att välja hälsa del 1.  https://www.youtube.com/watch?v=qvU6polPUzk&index=1&list=PLtcyCF365BhMder9s0E4B_rWxmgFYU9wF 32 min.

2015 Att välja hälsa 2. https://www.youtube.com/watch?v=GuhDJ6dRwh8&index=2&list=PLtcyCF365BhMder9s0E4B_rWxmgFYU9wF 39 min.

2015 Att välja hälsa 3. https://www.youtube.com/watch?v=nVqHAF7sycs&list=PLtcyCF365BhMder9s0E4B_rWxmgFYU9wF&index=3  37 min.

2015 Att välja hälsa 4. https://www.youtube.com/watch?v=cm2UiK2wZ58&list=PLtcyCF365BhMder9s0E4B_rWxmgFYU9wF&index=4 28 min.

2013 Mat som ger hälsa 1. https://www.youtube.com/watch?v=DQ8ltxMxFtU 37 min.

2013 Mat som ger hälsa 2. https://www.youtube.com/watch?v=r_9cM4bX16o 49 min.

2013 Mat som ger hälsa 3. https://www.youtube.com/watch?v=SjvH67UJG0o  49 min.

2013 Mat som ger hälsa 4. https://www.youtube.com/watch?v=Ep3uE2-_-Ck  59 min.

2012 Dom vita gifterna. Blir barn sjuka av socker, mjöl och mjölk? TV4 Efter tio https://www.youtube.com/watch?v=6M7LTutIh-U

2011 Ät för livet. Ät för livet http://atforlivet.media.fnf.nu/2/falkoping_2011-12-03

2011 Hälsa är inte gratis http://atforlivet.media.fnf.nu/2/falkoping_2011-12-03

2011 A mother of disease http://atforlivet.media.fnf.nu/2/falkoping_2011-12-03

2011 Obesity – a metabolic disorder http://atforlivet.media.fnf.nu/2/falkoping_2011-12-03

2011 Hormonal Environmental disruptors. http://atforlivet.media.fnf.nu/2/falkoping_2011-12-03

2010 Ät för livet del 1. https://www.youtube.com/watch?v=Z8ibMm4g6hc 58 min.

2010 Ät för livet del  2. https://www.youtube.com/watch?v=F872uRfl_sk 48 min.

2010 Ät för livet del 3. https://www.youtube.com/watch?v=rCLRYybx18Q 59 min.

 

 

 

 

 

 

 

 

Var rädd om dina skyddsbakterier

Artikel av Stig Bengmark i Näringsmedicinsk tidskrift, nr 2, 2017.

Vår kropp är faktiskt ”nedlusad” med mikroorganismer,
mest bakterier och de finns överallt: på huden,
i håret, i vagina, i magtarmkanalen, i andningsvägarna
och så vidare – utan dem vore livet miserabelt –
de har nämligen ytterst viktiga funktioner för vår
hälsa och vårt välmående.

Läs hela artikeln här: Var rädd om Dina Skyddsbakterier

Graviditet, amning, livsstil.

Varje havande kvinna kan ge sitt barn en betydande bonus i livet genom att leva extra hälsosamt under graviditet och under amningsperioden och också genom att amma extra länge – långt efter att barnet börjat äta. Bröstmjölk är något helt unikt. Mänsklig mjölk innehåller nämligen ett slags hälsogivande fibrer – oligosacharider – som ingen lyckats syntetisera och som inte heller finns i mjölk från andra djur, samt specifika laktobaciller som barnet gärna tar till sig och bär med sig för resten av livet.  

Vår västerländska livsstil har medfört betydande negativa hälsokonsekvenser för oss alla och inte minst för våra barn. Den medför hos de flesta av oss en betydligt reducerad och dåligt fungerande tarmflora, som resulterar i en kronisk inflammation med åtföljande kroniska sjukdomar, och som ofta resulterar i en för tidig död. Ett exempel på hur människosläktets förändring är att könsmognaden hos både pojkar och flickor numera inträffar dramatiskt tidigare och detta med alla dess både fysiskt och psykiskt negativa konsekvenser.

Som professorerna Jan Milsom (gynekolog) vid Sahlgrenska Akademien i Göteborg och Ola Söder (barnendokrinolog) på Karolinska i Stockholm påpekar så inträffade mensdebuten hos unga flickor fram till mitten av 1800-talet först vid 17 års ålder – det är sannolikt vad som är ur biologisk och genetisk synpunkt vad som är rätt för människosläktet – homo sapiens. Sedan 1850 och övergången till industritillverkad och kalorikondenserad mat, så har emellertid åldern för mensdebut radikalt sjunkit för att nu vara under 12 år – och inte sällan vid 10-årsåldern.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-23-44

Det var först i mitten på 1800-talet som vi dramatiskt började ändra våra matvanor och gå över till processad föda. 1850 var medelintaget av t.ex. socker ½ kg per person och år – idag är det mellan 40 och 50 kg per person och år d.v.s. 20000 – 25000 kalorier per år. Sedan dess har också vårt intag av djurfett i form av kött och fläsk fördubblats och intaget av mejerivaror har faktiskt ökat mellan 25 och 50 gånger, samtidigt som intag av plantföda och nyttiga fettsyror som omega-3 har sjunkit dramatiskt.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-24-01

Dagens mödrar blir allt fetare och fetare och föder allt större och större bäbisar. Barnläkaren Gunnar Meeuwisse, då i Lund och senare Karlskrona, berättade en gång för mig att man under de senaste hundra åren tvingats räkna upp vad som anses som normal födelsevikt inte mindre än fyra gånger – födelsevikten bestämmer man som medelvikt och spridning på vikten av ”alla” nyfödda det året. Det kallar man ”normal födelsevikt”, men det är naturligtvis grovt missvisande. Man har rapporterat att antalet feta barnaföderskor i Sverige i slutet av 1900-talet fördubblades på bara tio år, och har sedan dess fortsatt att öka i samma takt.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-24-37”Fig 1” från Mattsson LÅ, Ladfors L. Läkartidningen 2003;100:3959-3961. – http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2003/27625.pdf


Feta mödrar har omfattande kronisk inflammation och föder feta barn

Den rekommenderade viktuppgången under graviditet skall hålla sig under 15 kg och helst vara lägre. Men det tycks bli allt sällsyntare. Läs gärna t.ex. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9909/30/bebis.html och http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9909/17/baby.html

Nästan 75 procent av alla feta kvinnor anger graviditet som utlösande faktor till deras sedan permanenta övervikt. Många kvinnor tycks ta graviditeten som intäkt för att de kan och skall (passa på att) äta betydligt mer än vanligt – ”äta för två” är ett uttryck som ofta hörs. Faktorer som tycks påverka viktökningen mest är låg utbildning/låg inkomst, hereditet, etnicitet och typ av sysselsättning (Mattsson LÅ, Ladfors L. Läkartidningen 2003;100:3959-3961) http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2003/27625.pdf

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-25-05”Fig 2” från Mattsson LÅ, Ladfors L. Läkartidningen 2003;100:3959-3961. http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2003/27625.pdf

I Storbritannien och Nordamerika – sannolikt också i Sydamerika – föds mycket större bäbisar – de väger inte sällan 8-10 kg. Den högsta födelsevikt som registrerats kommer från Kanada – en bäbis vägde 12.5 kg och den saknade i det närmaste helt immunförsvar och dog inom 24 timmar. Man vet med säkerhet att feta gravida kvinnor har ett högt inflammatoriskt tryck som denna bild visar. Det manifesterar sig i frisättning av en mångfald pro-inflammatoriska faktorer som också drabbar och faktiskt ”stressar” fostret, trots att det synbarligen ligger så skyddat i mammas mage.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-26-41http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1038/oby.2010.215/full 

Detta medför att feta kvinnor får en helt annorlunda tarmflora, ett mycket försämrat immunsystem och en dålig ämnesomsättning.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-27-21
http://www.futuremedicine.com/doi/pdf/10.2217/fmb.11.142 


Med stora bäbisar följer ökat antal kejsarsnitt och ökad frekvens av förlossningsskador

Hos kvinnor med högt BMI ökar behovet av operativa förlossningar, och komplikationsfrekvensen hos dessa kvinnor är förhöjd vid såväl operativa som normala förlossningar. För fostret ökar risken för fosterdöd, missbildningar och makrosomi (födelsevikt > 4500 gram). Av oförklarlig anledning så har mödrar med en annan autoimmun sjukdom, celiaki, liknande graviditetsproblem men de föder istället barn med undervikt. En nyligen publicerad svensk studie fann att fetma, planerat kejsarsnitt och upprepade urinvägsinfektioner under graviditeten hade samband med ökad risk för att barnet senare i livet skulle utveckla celiaki – en process som inte var lika vanlig hos mammor med högre ålder och med högre inkomst (Namatovu F et al. BMC Pediatr. 2016;16:77) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4897811/pdf/12887_2016_Article_613.pdf

Kvinnor med celiaki utgör en speciell riskgrupp. En nyligen publicerad studie från USA rapporterar att dessa kvinnor har en signifikant ökad risk att utveckla obstetriska komplikationer – förkortad graviditetsperiod/högre frekvens av för tidigt födsel, dålig fostertillväxt, högre frekvens av dödföddhet, och ofta barn med låg födelsevikt. Man påpekar speciellt att det är viktigt ”att dessa kvinnor följs upp noggrant” och övervakar att de håller en mycket strikt diet. (Saccone G et al Am J Obstet Gynecol. 2016;214:225-234. http://ac.els-cdn.com/S0002937815011941/1-s2.0-S0002937815011941-main.pdf?_tid=36237b5c-9911-11e6-8b9c-00000aacb361&acdnat=1477221168_e93cb20758f50d5c62314450a382e27c 


Påverkar barnets hälsa hela livet

Hur mamma lever före och under graviditeten liksom under amningstiden har en stor inverkan på barnets hälsa, inte bara under barnaåren utan hela livet ut. Det är främst under de senaste månaderna av graviditeten, men också till viss del amningsperioden, som barnets immunsystem anläggs och fin-kalibreras – mammas livsstil spelar en avgörande betydelse för kvaliteten på detta och barnets hälsa genom hela livet. Det är faktiskt inte bara fråga om att avstå från alkohol och tobak – här krävs för optimalt resultat betydligt större insatser – säkert ett leverne likt det jag beskriver i mina TOLV BUDORD (http://bengmark.com/halsa-tolv-budord/).

Det var den engelske pediatrikprofessorn David JP Barker, som i början på 1990-talet gjorde iakttagelsen att kroniska sjukdomar senare i livet som hjärtkärlsjukdomar, diabetes och cancer inte bra uppstår genom samverkan av livsstil när man är vuxen och genetisk benägenhet utan att också miljön i livmodern och mammas kropp spelade en betydelsefull roll. Han rapporterade att “Även korta perioder av ”påfrestningar” på fostret i livmodern kunde permanent förändra/försämra/omprogrammera barnets immunsystem och leda till permanenta förändringar i t.ex. blodtryck, kolesterol-metabolism, insulin-svar vid tillförsel av socker liksom i en rad andra metabola, endokrina och immuna parametrar”. (The thrifty epigenotype hypothesis: Barker, D.J.P. Maternal Nutrition, Fetal Nutrition, and Disease in Later Life”. Nutrition, 1992;13:807-813, Curr Opin Nephrol Hypertens 1997; 6:106-110)

Senare studier har bekräftat Barkers iakttagelser. Man har också beräknat att detta inflytande motsvarar cirka 25 procent medan cirka 70 procent är avhängt av individens livsstil som vuxen.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-27-30

Bland viktiga iakttagelser som gjorts på senare på senare år skall också nämnas en norsk studie som beskriver hur barn med hög födelsevikt har benägenhet att utveckla immun-sjukdomar som typ 1 diabetes dubbelt så ofta som normalviktiga. (Stene LC et al BMJ. 2001 Apr 14; 322(7291): 889–892). http://www.bmj.com/content/bmj/323/7309/369.full.pdf  

Med stor säkerhet gäller det också åtskilliga andra allvarliga sjukdomar.


Allergi, ADHD och Asperger

Dessa sjukdomar hör till de som förknippas med modern livsstil i samband med graviditet och amning. De finska forskarna Erika Isolauri och Seppo Salminen med medarbetare rapporterade 2003 en studie som visade hur de genom att tillföra laktobaciller till modern under hennes sista graviditetsmånader och till barnet under dess första 6 levnadsmånader, kunde i det närmaste halvera allergiförekomsten hos barn – som skulle födas i speciellt allergibenägna familjer.

De återkom med en ny studie när barnen nått pubertetsåldern och denna studie visade faktiskt att de med denna enkla behandling lyckats helt hålla borta både ADHD och Aspergers sjukdom, medan de barn som inte fått tillgång till denna behandling utvecklat dessa sjukdomar i inte mindre än 17 procent.

skarmavbild-2016-11-13-kl-22-27-37http://www.nature.com/pr/journal/v77/n6/pdf/pr201551a.pdf    

Eftersom jag i många år arbetat med min synbiotika och väl känner dess fantastiska anti-inflammatoriska egenskaper, så önskar jag att alla blivande mammor skall få tillgång till Synbiotics åtminstone under moderns sista graviditets-månader och under de första levnadsmånaderna genom att mamman smörjer in bröstvårtorna både före och efter amning och gärna också ge litet extra Synbiotics till den nyfödde.

Jag önskar också att de gör allt för förbättra sin livsstil. Om de inte orkar helt följa de TOLV BUDORDEN så kan de åtminstone försöka äta mycket grönt och, helst rått, och därtill gärna avstår, förutom från alkohol och rökning, från mat med erkänt fetma-givande egenskaper som: de tre fetmagivande P-na (pasta, pizza, pastries – wienerbröd och för den delen också kakor), smör, ost och helst också mjölk, chips, saltade nötter, snabbmat och läsk, sylter och marmelader, kokta varma rotfrukter som potatis, men inte de som tillåtits kallna, ko- och griskött och tomatketchup. 

Lycka till ALLA MAMMOR med era insatser för ert barns och egen hälsa. Glöm inte också att motionera och avstå från att stressa.

 

Öka ditt intag av växtfibrer.

Utan fibrer försvinner våra tarmbakterier

Växtfibrer är våra tarmbakteriers viktigaste föda. Utan dem fungerar tarmarna dåligt och många arter av de goda bakterierna försvinner och ersätts av sämre, inflammations- och sjukdomsgivande bakterier. När vi lever optimalt och äter bakterievänligt så har vi 800-1000 olika sorters nyttiga bakterier i vår tarm (sammanlagt ca 100 billioner) som är fullt upptagna med att utvinna de tusentals nyttigheter som vi behöver för optimal hälsa. Förutom bakterier finns det andra mikroorganismer i tarmen vars roll i många stycken ännu inte är utforskade. De flesta fibrer kan inte smältas av våra egna enzymer i mage och tunntarm utan det kan bara ske med hjälp av våra ”husbakterier”, framför allt i grovtarmen. Vi har alltså två separata matsmältningssystem som båda måste fungera väl, och genom att noggrant välja bakterievänlig kost, rik på växtfiber av många slag och rik på växtantioxidanter, ser vi till att de fungerar. Det är faktiskt bedrövligt att människorna i västvärlden i dag förbiser bakteriernas behov – för detta får de betala ett mycket högt pris i form av ökad inflammation i kroppen och en åtföljande starkt tilltagande global tsunami av kroniska sjukdomar och för tidigt åldrande.

Tarmen – vår efterbrännkammare

En ideal tarmpassage skall ta 20-24 timmar. Ungefär två timmar efter en måltid når växtfibrerna grovtarmen, där de smälter på ett ”löpande band”-system. Bakterierna har inbördes olika och mycket specifika funktioner som är lokaliserade i olika revir – en del sitter alldeles i början av tarmen och andra på olika avstånd från anus. De som smälter de mest svårsmälta fibrerna som t ex säd (mest råg) sitter närmast anus. Många fibrer kan inte ens våra bakterier smälta utan de går ut osmälta – de är likväl viktiga för de ökar volymen av tarminnehåll och påskyndar passagen av innehållet i tarmen. Processen att smälta fibrerna tar nästan ett dygn – en period då massor av energi och andra nyttigheter kontinuerligt, försiktigt och långsamt utvinns och tillförs kroppen. Man har liknat tarmens matsmältning vid efterbrännkammaren på ett flygplan – den ”kramar ur” födan så mycket energi som någonsin är möjligt.

En missionsläkare i Uganda satte oss på spåret

Den som först uppmärksammade oss på växtfibrernas viktiga roll var missionsläkaren Dennis Burkitt som verkade i Uganda för 40-50 år sedan. Burkitt observerade att de som bodde i bushen saknade de flesta av de sjukdomar som plågade andra delar av mänskligheten både lokalt i tarmen (som blindtarmsinflammation, inflammatoriska tarmsjukdomar och cancer) men också generellt i kroppen (som hjärtkärlsjukdomar och diabetes). 1979 släppte han boken ”Don’t Forget Fibre in your Diet” som blev en internationell bestseller och som väckte världens intresse och förståelse för vikten av växtfiber i kosten.

1j(1)

Dennis Burkitt

Burkitt trodde till en början att förklaringen fanns i den mycket stora andel av råa och helt oprocessade växter som ingick i den afrikanska kosten, vilket påskyndade passagen genom tarmen och bidrog till att gifter snabbare kom ur kroppen. Senare insåg han också vikten av tillförsel av alla de nyttigheter som bakterierna kan bidra med. Burkitt mätte storleken på avföringen och passagehastigheten av födan från mun till anus (det kan man göra genom att t ex äta blåbär eller hela majskorn och se när de kommer ut). Han fann att storleken på avföringen i Europa var ca 60 gram/dygn – att jämföra med den tio gånger större i Uganda (ca 600 gram/dygn) – och passagetiden ca 100 timmar i Europa – att jämföra med ca 20 timmar i Afrikas bush. Vid denna tid observerade också andra forskare att mer än hälften av patienterna i den europeiska långvården hade en passagetid på mer än 14 dagar.

Burkitts erfarenheter tillförde en kunskap som var av ovärderligt värde för mänskligheten och troligen av större dignitet än något som de som fått Nobelpris kunnat göra. Burkitt fick inget Nobelpris men många andra utmärkelser och var faktiskt nära att få Nobelpris i ett annat sammanhang, för en tidigare okänd typ av tumör som han identifierade och som fick namnet ”Burkitts lymfom” efter honom.

Fig_no_27_fiberinnehall-01

Livsmedelsverk i olika västliga länder har satt rekommenderat intag av fiber till 25-35 gram per dag, vilket egentligen är alldeles för litet. Våra förfäder liksom befolkningar som fortfarande lever som våra förfäder äter mångdubbelt mer – Hunzas till exempel intar 99% av sin föda som plantor och i stor del som rått. Studier visar dessutom att de flesta västerlänningar inte ens äter hälften så mycket fibrer som myndigheterna rekommenderar. Människor som intar sådan kost väljer verkligen att vara sjuka, när de egentligen har möjligheter att vara friska.

Köp färskt och rått, gärna närproducerat och ekologiskt

Det är livsmedelsindustrin, men också du själv, som genom onödig upphettning och kokning förstör dyrbara och nyttiga fibrer. Utöver detta förvandlas värdefulla fibrer till socker när frukt som banan men också äpplen och päron mognar. Att äta färskt och rått är sålunda en viktig princip för god hälsa. Ett salladshuvud som skiljts från sin rot har redan efter 30 minuter förlorat hälften av sitt antioxidantinnehåll, och processen fortsätter även om den därefter förvaras i kylskåp. Den svenska logistiken av grönsaker har mycket att förbättra, det tar för lång tid innan de kommer till handlarna och de ligger alldeles för länge på diskarna, jämfört med t ex Storbritannien. Tänk på detta! Många grönsaker är därför bättre att köpa frysta – förhoppningsvis infrysta snabbt efter att de har skördats. Fullt så illa är det inte med fiberinnehållet som med antioxidanterna, men ett är säkert – grönsaker tappar även fibrer vid förvaring.

Aj aj säger du – jag tål ju inte råa rotfrukter och grönsaker. Det finns en lösning även för dig – koka dem (helst med ångkokning) – och låt dem kallna innan du äter dem. Det har nämligen visat sig att fibern återbildas när den kallnar – något som kallas retrogradation eller re-kristallisering. Då kalla rotfrukter äts tas inte lika mycket socker upp i tunntarmen, utan det når till våra vänner bakterierna i grovtarmen i stor utsträckning som fiber. Mums för bakterierna, vilken lycka! Man kan med fördel koka rotfrukter inkl potatis för flera dagars behov, förvara dem i kylskåp och äta dem kalla. Det är både praktiskt och nyttigt – rotfrukter är faktiskt ofta smakrikare som kokta och kalla. Skulle inget av dessa förslag passa dig finns det nästan obegränsade möjligheter att inta nödvändiga fiber som tillskott.

Några speciellt hälsogivande fibrer som fascinerat mig

Naturen är rik på fibrer, det finns faktiskt tusentals olika sorter och de utgör de stora delarna av ”byggstenarna” till växter. Fibrerna är bärare av de antioxidanter som vi behöver och som tarmbakterierna frisätter. De flesta hälsoegenskaper är fortfarande outforskade – det finns både nyttiga, men också skadliga fiber. Mängd och måttlighet är viktigt – av vissa fiber kan man faktiskt äta för mycket av.

Fyra fibertyper har speciellt tilldragit sig mitt intresse:

Pektin (E-nummer 440)

Pektin är rikligt förekommande i grön omogen banan (1/3-del av fruktens fiber är pektin) men också i äpple, citrusfrukter av olika slag (mest i skalet), plommon, körsbär, vindruvor, tranbär, blåbär,krusbär, kvitten, röda och svarta vinbär. Pektinet i dessa frukter bildar gélé, vilket gör dessa frukter speciellt lämpliga att använda till marmelader. Extra tillsatt pektin minskar också behovet av tillsatt socker och fryser man dem så behövs knappast något socker alls. Pektin har visat sig ha omfattande positiva effekter vid en rad sjukdomar. Det är pektinets förmåga att klistra sig till fuktiga ytor som gett det sina unika egenskaper att skydda slemhinnor och bära läkemedel till utsatta ytor, allt från näsa till anus. Redan för 25 år sedan visade vi i försök att grön banan var lika effektivt som den tidens bästa läkemedel, Astras Losec, att skydda från och läka magsår och inflammation i matstrupen mot sura uppstötningar. Omogen banan är också utmärkt för att kvickt minska diarré och kräkningar vid mag-tarmsjukdom och används flitigt i utvecklingsländer på alla från 6 månaders spädbarn till gamla.

Andra kända effekter är att pektin:

* Dramatiskt sänker kolesterol i blodet.
* Förtunnar blodet.
* Motverkar sjukdomar som diabetes, åderförkalkning och stroke. Experimentella studier antyder tom att infarktens storlek blir signifikant mindre vid tillförsel av pektin.

Inulin

Förekommer speciellt i sparris, jordärtskocka, purjolök, vitlök, rödlök m fl av lökfamiljen (”varje dag utan lök är en förlorad dag” – ät den rå eller lätt ångkokt)Banan har speciellt visat sig kunna dämpa och skydda mot uppkomst och återkomst av olika medicinska inflammatoriska tarmsjukdomar. Samtidigt hör tyvärr inulin till de fiberarter som skapar mest ”fisbenägenhet”, uppkördhet och buller i magen. Trots att det är nyttigt måste det dagliga intaget dock begränsas till högst 3 g per dag.

Betaglukaner

Förekommer rikligt i bl a bryggerijäst, shiitakesvamp, säd och alldeles speciellt i havre (vilket förklarar varför havre i så många sammanhang anses som alldeles speciellt hälsosamt). Mängden intagen havre behöver aldrig begränsas – jag är frestad att säga ju mer desto bättre. Ett stort antal betydande hälsofrämjande egenskaper är knutna till intag av mer än 3 gr betaglukan per dag:

* Bidrar till skydda hjärta och kärl genom att starkt sänka både totalt kolesterol och dåligt kolesterol i kroppen.
* Minskar blodtrycket.
* Skyddar mot infektioner, speciellt bakteriella sådana.
* En substans lentinan,som finns i shiitake svamp, har i försök visat sig skydda mot cancer och också bidra till lägre tillväxthastighet av manifesterad cancer.

Resistent stärkelse

Förekommer rikligt i grön banan, okokt potatis och andra rotfrukter, ärter, böner, linser, säd och fröer. Till skillnad mot annan stärkelse så kan resistent stärkelse inte tas upp i tunntarmen (där av namnet), utan når intakt bakterierna i grovtarmen, där det smälter och frisätter näring och andra nyttiga substanser. Här vid:

* motverkas diabetes genom att förbättra ökad känslighet och tillvaratagande av kroppens insulin
* minskar nivåerna i kroppen/blodet av både socker och insulin
* ökar tillverkningen av bl a smörsyra, viktig näring till tarmväggen
* tätar smörsyran tarmväggen och förhindrar läckage av gifter och bakterier in i kroppen
* stärks immunförsvaret
* minskar graden av inflammation

Bakterierna jublar, men mage och tarmar protesterar

Många fibrer måste doseras med stor sparsamhet. Mångfald och måttlighet är viktigt och många kan intas i stora mängder medan andra bör intas med måttlighet för annars orkar inte tarmarna med dem – man får problem med extensiv gasbildning, fisbenägenhet, uppsvullnad av buken och ofta smärta. Om kroniskt förekommande har det fått namnet ”irritable bowel syndrome” (IBS), ett tillstånd som tycks plåga ungefär var tredje svensk. Australiensiska forskare har forskat och publicerat en lista som kallas för FODMAP, som sammanfattar fibrer som man skall vara försiktig med och fibrer som man kan äta mycket av. Frukter och grönsaker som innehåller fibrer och som bara i mindre skala irriterar tarmen är:

Frukter: Bananer, blåbär, grapefrukt, vindruvor, honungsmelon, kiwifrukter, citroner, limes, mandariner, apelsiner, passionsfrukt, ananas, hallon, cantaloupmelon, tomater
Grönsaker: Alfalfa, bambuskott, böngroddar, morötter, vitkål, vitlök, äggplanta, gröna böner, sallad, gräslök, palsternackor, potatis, pumpa, rädisa, vårlök (dock bara som rå), squash, zucchini
Säd: Säkrast är glutenfria produkter – havre, polenta, quinoa, ris, majs och spelt
Nötter: dock alltid mindre än en handfull per dag av macadamianötter, jordnötter, pekannötter, pinjenötter, pumpafröer, sesamfrö, solrosfrö, valnötter.

Socker är industriellt förstörda fibrer – avstå från dem

Konsumentföreningen i Stockholm har sammanställt listor på frukostmat som i flesta fall innehåller på tok för mycket socker (se listor nedan). Det finns också probiotikadrycker på marknaden som innehåller alldeles för mycket socker. Om du vill dina barn och dig själv allt väl så avstå från dessa. Ge istället dina barn vanlig hemgjord muesli med frukt – gärna i form av klassisk Bircher-muesli – det är vad vi ofta intar.

Fig_no_28a_socker_flingor-01

Var också försiktig med fruktjuicer och gul, mogen banan – det är nästan bara socker. Grön banan är däremot full av fibrer – den är som bäst då du har svårt att få av skalet. Asiater äter gul banan då de vill gå upp i vikt och grön banan då de vill gå ner – och det fungerar. Avstå också från besök på konditorier, kaffekalas och kyrkkaffe – där serveras mest socker. Enligt min mening har dessa ganska uråldriga företeelser spelat ut sin roll och kan förpassas till museet som exempel på hur man bar sig åt i en gång i tiden. Bjud i stället de som så önskar på ett glas vin, helst rödvin, rikt på antioxidanter och mycket fattigt på socker. Det är mycket nyttigare – tro mig.

Fig_no_28b_socker_mejeriprodukter-01

Några av dessa rätter innehåller per 100 ml mer socker än de 15 gram som rekommenderas för en vuxen person.

Nej tack till majs och hirs – det finns bättre.

Av alla plantor är kanske majs den som växtförädlarna förstört allra mest. Det är också den planta som allra oftast är förstörd av GMO.

En gång i tiden var majskolven mycket liten och innehöll mycket mer av många olika nyttigheter än vad dagens ”överförädlade” majs gör. Som vanligt var det girighet och kravet på ökad avkastning som drev utvecklingen till den produkt vi har idag. Idag är, enligt min mening, majs otjänlig som föda för människor. Jag skulle gärna se att den inte ens används som djurföda – framför allt för miljöns skull. Varje år skövlas stora arealer av regnskog för att tillfredsställa behovet av majs som föda till djur, främst inom kött- och mjölkproduktionen.

Som denna bild visar är världsproduktionen av majs redan mycket omfattande och den beräknas fortsätta öka i rask takt också under kommande år – detta till fortsatt tilltagande stor skada för miljön. En drastisk reduktion i efterfrågan av kött och mejerivaror är faktiskt det enda som kan stoppa denna utveckling.

Tomma kalorier – inget annat!

Majsmjöl är, liksom rismjöl och potatismjöl, bara tomma kalorier – ”skräpmjöl” – som vi alla gärna kan avstå ifrån. Dessa mjölsorter har alla oacceptabelt högt GI:

Majs och majsprodukter:
Majsmjöl 97, majsbröd 92, cornflakes 121, majschips/nachos 105, popcorn 79

Ris och risprodukter:
Riskakor 117, risnudlar 131, snabbris 128, råris 81, puffat ris 132

Potatisprodukter:
Chips 77, potatismos 118, potatismjöl 110

Oväntat och till min stora besvikelse så talar mycket för att också ett annat sädesslag skall undvikas, ett sädesslag som tyvärr många uppfattar som nyttigt: hirs. Hirs är tveksamt av flera skäl:

• Det har ett jämförelsevis högt GI – 101.

• Det innehåller rikligt med saponiner, känt för att öka tarmläckage och därmed tarmens genomsläpplighet av gifter t.ex. bakterietoxiner som endotoxin, men faktiskt också rester av eller t.o.m. hela bakterier.

• Det är rikligt på fytinsyra/fytat – en substans som är känd för att binda nyttiga mineraler som järn, kalcium, zink och magnesium – och minskar därmed kroppens förmåga till upptag av viktiga mineraler.

• Det framhålls också som nackdel att hirs har ett mycket lågt innehåll av den viktiga mineralen jod.

Majs – värstingarnas värsting

Majs är sällsynt kaloririk och ofta sätter man till stora mängder socker. En studie av kaloriinnehållet i bio-popcorn vid Londons många biografer visade att alla strutar/påsar utom en innehöll mer än 1000 kalorier – d.v.s. en kalorimängd som motsvarar hälften eller mer av rekommenderat daglig kaloriintag för t.ex. en femtonåring. Den mängd socker som ofta tillsätts ökar faktiskt inte bara mängden kalorier utan bidrar också till majsens förmåga att inducera förhöjd inflammation i kroppen. Tyvärr är det också så att popcorn inte längre bara äts av barn och vuxna vid enstaka biobesök, utan faktiskt ganska regelbundet hemma i TV-soffan – i många familjer är det ett uppskattat inslag i bl.a. fredagsmys.

Majs är rikt på proteotoxinet zein – mer känd som ingrediens vid framställning av plaster
 
Men, det är inte kaloriinnehållet som gör majs till en ”värsting” – den egenskapen har många andra livsmedel också. Nej, det som gör majs till en värsting är dess innehåll av ett gluten- och kaseinliknande proteotoxin, kallat zein. Zein är ganska okänt i hälsokretsar, men desto mer välkänt inom plastindustrin. Zein används bl.a. för tillverkning av diverse plastprodukter som t.ex. för beläggning för att hindra läckage i pappersmuggar, för tätning av tyger, till produktion av knappar och, precis som gluten i det förgångna, till klister.

Zein i kosten har visat sig ha katastrofalt inflytande på aktiveringen av signalsubstanser, speciellt serotonin och melatonin och faktiskt också epinephrin och dopamin – alla sammanfattade under begreppet monoaminer. Zein blockerar inlagringen i kroppens celler, speciellt i hjärnans celler, av den essentiella aminosyran tryptophan – en essentiell aminosyra är en substans som kroppen inte själv kan tillverka utan den måste tillföras via kosten.

Tryptophan finns rikligt i bl.a. linfrö, bovete, bananer, sura körsbär och mörk choklad. Det är välkänt att för att tryptophan skall fungera optimalt i kroppen så krävs också bl.a. rik tillgång på mineral som magnesium och vitaminer som vitamin B6. Källor till dessa är:


Monoaminer som serotonin och melatonin är ytterst viktiga för välbefinnandet

Serotonin – ”den lugna själens signalsubstans” – och melatonin – ”dygnsrytmens och sömnen signalsubstans” – bildas bland annat i hjärnan. Det är välkänt att vid flera neuropsykiatriska tillstånd är aktiveringen av dessa monoaminer mycket bristfällig.

En mycket intressant studie på djur visar att inlagring i cellerna av den viktiga substansen tryptophan reduceras kraftigt av olika proteotoxiner: mycket starkt av zein, påtagligt av gluten (vete, råg och korn) och kasein (mejerivaror) men obetydligt av laktoalbumin. Intag av växtprotein däremot förbättrar om än ganska obetydligt (1) denna situation – se bild nedan. Minskning i tillgänglighet av tryptophan i hjärnan åtföljs alltid av motsvarande minskningar i syntes/aktivering av de ”livsviktiga” signalsubstanserna.

Bristfällig monoamin-funktion har iakttagits vid bl.a. flera olika neuropsykiatriska tillstånd

Brist på/bristande balans av monoaminer – speciellt i hjärnan – är faktiskt välkänt vid en rak neuropsykiatriska sjukdomar som depression, ADHD, Schizofreni och Parkinsons sjukdom m.fl. – sjukdomar som dessutom är starkt associerade med dålig tarmfunktion (orsakad av dåliga matvanor) och dåligt upptag av en mängd olika substanser bl. a. vitamin D, vitamin K och tryptophan. Mitt hopp är att rekonditionering av tarmfloran med min synbiotika i framtiden skall bidra till ökad frisättning av viktiga substanser som magnesium, olika vitaminer och framförallt tryptophan, och därigenom påtagligt förbättra situationen.

Jag är övertygad att vi alla mår bra av att avstå från majs, majsprodukter och säkert också hirs. Särskilt bör det gälla de som har neuropsykiatriska sjukdomar,och kanske alldeles särskilt de som har bokstavssjukdomar. Amfetamin, som ofta användes i behandling av ADHD, har en molekylär struktur som faktiskt påminner mycket om tryptophan – kanske är det som tryptophan-ersättning som den har sina effekter.

Det nyttiga sitter i skalen

Att kvoten är hög mellan skal och mjöl är viktigt – det är främst i skalet som alla nyttigheter sitter. Mjölet är mest tomma kalorier och av det vill vi ha så litet som möjligt.  I Mariannes och mitt kök är t.ex. majs, hirs och ris ”portade”. Uteslutna är också gluten-stinna och överförädlade råg, vete och korn. Vi använder sedan länge bl.a. mycket quinoa och bovete. Men, tyvärr ser vi växtförädlarnas spår också på dessa – speciellt quinoa har genom åren blivit allt ”mjöligare”. Nu tågar våra förfäders säd in med stormsteg – ADT-konsortiet med Amaranth, Durra, Teff – urkraft! Vi, människan, homo sapiens, kommer ursprungligen från Afrika och nu, några tusen år senare, kommer också våra förfäders sädesslag till oss.

Kära växtförädlare, vi vet att ni redan idag har kastat er över också dessa sädesslag men får vi be er: låt dem för vår hälsas skull få vara i fred.

Referens:
• Choi S et al Physiol Behov 2009;98:156-162 (finns här)

feed the body, nourish the soul