Nej tack till majs och hirs – det finns bättre.

Av alla plantor är kanske majs den som växtförädlarna förstört allra mest. Det är också den planta som allra oftast är förstörd av GMO.

Skärmavbild 2016-03-27 kl. 19.51.22

En gång i tiden var majskolven mycket liten och innehöll mycket mer av många olika nyttigheter än vad dagens ”överförädlade” majs gör. Som vanligt var det girighet och kravet på ökad avkastning som drev utvecklingen till den produkt vi har idag. Idag är, enligt min mening, majs otjänlig som föda för människor. Jag skulle gärna se att den inte ens används som djurföda – framför allt för miljöns skull. Varje år skövlas stora arealer av regnskog för att tillfredsställa behovet av majs som föda till djur, främst inom kött- och mjölkproduktionen.

Skärmavbild 2016-03-27 kl. 19.52.03

Som denna bild visar är världsproduktionen av majs redan mycket omfattande och den beräknas fortsätta öka i rask takt också under kommande år – detta till fortsatt tilltagande stor skada för miljön. En drastisk reduktion i efterfrågan av kött och mejerivaror är faktiskt det enda som kan stoppa denna utveckling.

Tomma kalorier – inget annat!

Majsmjöl är, liksom rismjöl och potatismjöl, bara tomma kalorier – ”skräpmjöl” – som vi alla gärna kan avstå ifrån. Dessa mjölsorter har alla oacceptabelt högt GI:

Majs och majsprodukter:
Majsmjöl 97, majsbröd 92, cornflakes 121, majschips/nachos 105, popcorn 79

Ris och risprodukter:
Riskakor 117, risnudlar 131, snabbris 128, råris 81, puffat ris 132

Potatisprodukter:
Chips 77, potatismos 118, potatismjöl 110

Oväntat och till min stora besvikelse så talar mycket för att också ett annat sädesslag skall undvikas, ett sädesslag som tyvärr många uppfattar som nyttigt: hirs. Hirs är tveksamt av flera skäl:

• Det har ett jämförelsevis högt GI – 101.

• Det innehåller rikligt med saponiner, känt för att öka tarmläckage och därmed tarmens genomsläpplighet av gifter t.ex. bakterietoxiner som endotoxin, men faktiskt också rester av eller t.o.m. hela bakterier.

• Det är rikligt på fytinsyra/fytat – en substans som är känd för att binda nyttiga mineraler som järn, kalcium, zink och magnesium – och minskar därmed kroppens förmåga till upptag av viktiga mineraler.

• Det framhålls också som nackdel att hirs har ett mycket lågt innehåll av den viktiga mineralen jod.

Majs – värstingarnas värsting

Majs är sällsynt kaloririk och ofta sätter man till stora mängder socker. En studie av kaloriinnehållet i bio-popcorn vid Londons många biografer visade att alla strutar/påsar utom en innehöll mer än 1000 kalorier – d.v.s. en kalorimängd som motsvarar hälften eller mer av rekommenderat daglig kaloriintag för t.ex. en femtonåring. Den mängd socker som ofta tillsätts ökar faktiskt inte bara mängden kalorier utan bidrar också till majsens förmåga att inducera förhöjd inflammation i kroppen. Tyvärr är det också så att popcorn inte längre bara äts av barn och vuxna vid enstaka biobesök, utan faktiskt ganska regelbundet hemma i TV-soffan – i många familjer är det ett uppskattat inslag i bl.a. fredagsmys.

Majs är rikt på proteotoxinet zein – mer känd som ingrediens vid framställning av plaster
 
Men, det är inte kaloriinnehållet som gör majs till en ”värsting” – den egenskapen har många andra livsmedel också. Nej, det som gör majs till en värsting är dess innehåll av ett gluten- och kaseinliknande proteotoxin, kallat zein. Zein är ganska okänt i hälsokretsar, men desto mer välkänt inom plastindustrin. Zein används bl.a. för tillverkning av diverse plastprodukter som t.ex. för beläggning för att hindra läckage i pappersmuggar, för tätning av tyger, till produktion av knappar och, precis som gluten i det förgångna, till klister.

Zein i kosten har visat sig ha katastrofalt inflytande på aktiveringen av signalsubstanser, speciellt serotonin och melatonin och faktiskt också epinephrin och dopamin – alla sammanfattade under begreppet monoaminer. Zein blockerar inlagringen i kroppens celler, speciellt i hjärnans celler, av den essentiella aminosyran tryptophan – en essentiell aminosyra är en substans som kroppen inte själv kan tillverka utan den måste tillföras via kosten.

Tryptophan finns rikligt i bl.a. linfrö, bovete, bananer, sura körsbär och mörk choklad. Det är välkänt att för att tryptophan skall fungera optimalt i kroppen så krävs också bl.a. rik tillgång på mineral som magnesium och vitaminer som vitamin B6. Källor till dessa är:

Skärmavbild 2016-03-27 kl. 19.53.03
Monoaminer som serotonin och melatonin är ytterst viktiga för välbefinnandet

Serotonin – ”den lugna själens signalsubstans” – och melatonin – ”dygnsrytmens och sömnen signalsubstans” – bildas bland annat i hjärnan. Det är välkänt att vid flera neuropsykiatriska tillstånd är aktiveringen av dessa monoaminer mycket bristfällig.

En mycket intressant studie på djur visar att inlagring i cellerna av den viktiga substansen tryptophan reduceras kraftigt av olika proteotoxiner: mycket starkt av zein, påtagligt av gluten (vete, råg och korn) och kasein (mejerivaror) men obetydligt av laktoalbumin. Intag av växtprotein däremot förbättrar om än ganska obetydligt (1) denna situation – se bild nedan. Minskning i tillgänglighet av tryptophan i hjärnan åtföljs alltid av motsvarande minskningar i syntes/aktivering av de ”livsviktiga” signalsubstanserna.

Skärmavbild 2016-03-27 kl. 19.54.00

Bristfällig monoamin-funktion har iakttagits vid bl.a. flera olika neuropsykiatriska tillstånd

Brist på/bristande balans av monoaminer – speciellt i hjärnan – är faktiskt välkänt vid en rak neuropsykiatriska sjukdomar som depression, ADHD, Schizofreni och Parkinsons sjukdom m.fl. – sjukdomar som dessutom är starkt associerade med dålig tarmfunktion (orsakad av dåliga matvanor) och dåligt upptag av en mängd olika substanser bl. a. vitamin D, vitamin K och tryptophan. Mitt hopp är att rekonditionering av tarmfloran med min synbiotika i framtiden skall bidra till ökad frisättning av viktiga substanser som magnesium, olika vitaminer och framförallt tryptophan, och därigenom påtagligt förbättra situationen.

Jag är övertygad att vi alla mår bra av att avstå från majs, majsprodukter och säkert också hirs. Särskilt bör det gälla de som har neuropsykiatriska sjukdomar,och kanske alldeles särskilt de som har bokstavssjukdomar. Amfetamin, som ofta användes i behandling av ADHD, har en molekylär struktur som faktiskt påminner mycket om tryptophan – kanske är det som tryptophan-ersättning som den har sina effekter.

Det nyttiga sitter i skalen

Att kvoten är hög mellan skal och mjöl är viktigt – det är främst i skalet som alla nyttigheter sitter. Mjölet är mest tomma kalorier och av det vill vi ha så litet som möjligt.  I Mariannes och mitt kök är t.ex. majs, hirs och ris ”portade”. Uteslutna är också gluten-stinna och överförädlade råg, vete och korn. Vi använder sedan länge bl.a. mycket quinoa och bovete. Men, tyvärr ser vi växtförädlarnas spår också på dessa – speciellt quinoa har genom åren blivit allt ”mjöligare”. Nu tågar våra förfäders säd in med stormsteg – ADT-konsortiet med Amaranth, Durra, Teff – urkraft! Vi, människan, homo sapiens, kommer ursprungligen från Afrika och nu, några tusen år senare, kommer också våra förfäders sädesslag till oss.

Kära växtförädlare, vi vet att ni redan idag har kastat er över också dessa sädesslag men får vi be er: låt dem för vår hälsas skull få vara i fred.

Referens:
• Choi S et al Physiol Behov 2009;98:156-162 (finns här)

Kronisk trötthet – exempel dialyspatienten

Den som inte smakat på kronisk trötthet har ingen aning om vidrigt det känns – faktiskt ofta värre en fysisk trötthet. Till skillnad från fysisk trötthet och smärta är kronisk trötthet närmast omöjlig att behandla med mediciner – det blir ofta bara värre då man försöker. Jag har levt länge och varit läkare sedan 1956, men jag hade faktiskt ingen aning om hur omfattande kronisk trötthet är och hur dödande det är för livskvaliteten förrän jag började skriva krönikor. Många kroniskt trötta kontaktar mig i hopp att jag skall kunna hjälpa dem ”ut ur helvetet”.  Tyvärr – jag la ned min läkarverksamhet då jag pensionerades 1994 och saknar numera resurser, inte minst i form av tid. Jag har valt att ägna all tid åt forskning, undervisning och folkupplysning. Och jag är säker att jag kan hjälpa bättre om jag vänder mig till 10 000-tals på en gång.

Många har forskat på kronisk trötthet – inte minst hos dialyspatienter – så här beskrev 2003 förtjänstfullt forskare vid KI (susanne.heiwe@ki.se‎), Södertälje sjukhus (Naomi.Clyne@med.lu.se) och Linköpings lasarett (madeleine.abrandt.dahlgren@liu.se). Sjuksköterskorna Katarina E Andersson och Pernilla Naumann på Universitetssjukhuset i Malmö gick några år senare igenom allt som skrivits i världslitteraturen om trötthet hos njursjuka och hittade många uttryck för hur dessa patienter verkligen känner sig. Tyvärr har det stannat vid dessa iakttagelser – litet har gjorts för att komma tillrätta med det. Likadant är det för t.ex. patienter som står på väntelista för transplantation av t.ex. lever eller lungor. Tillsammans med kollegor i London sökte vi forskningsmedel för att rekonditionera tarmen hos patienter som står på väntelista för levertransplantation men det var inget som det statliga forskningsrådet ansåg sig vilja prioritera – så studien blev inte av. Detta upplever jag om och om igen!

Skärmavbild 2016-03-19 kl. 23.14.00

Hjärnan lägger sin börda på tarmen

Den typiska kroniskt trötta har levt ett stressigt liv, ätit slarvigt och försummat sin motion. Inget organ har så många nervförbindelser med hjärnan som tarmen – här landar miljarder nervtrådar direkt från hjärnan och i stressiga situationer ”spyr de ut” bl a stresshormonerna adrenalin och noradrenalin i tarmen. De godartade bakterierna tål inte dessa signalsubstanser – ”massmord på godartade bakterier” sker – och många miljarder bakterier försvinner ofta inom någon timma eller så. För personer som redan har en dålig uppsättning av godartade och/eller står på läkemedel så blir situationen ännu värre. Den mat som de godartade bakterierna föredrar är förtecknad här och här.

Stressade personer ger ofta inte sig tid att äta sådan mat – kanske är de också för trötta för att tillreda mat ” rik på hälsa”. Det är inte ovanligt att snabbmat får ersätta riktig mat – sådan mat tas upp högt i tunntarmen och följaktligen blir lite av det kvar till de hungriga godartade bakterierna som är så viktiga för att vi skall ha ett välfungerande immunsystem och bra skydd mot kronisk sjukdom.

”Väluppfostrade” godartade bakterier

De godartade bakterierna är, när de inte får mat, väluppfostrade – de ställer absolut inte till bråk, de bara helt snällt försvinner i största tysthet och låter de elakartade bakterierna som t.ex. colibakterier ta över scenen. De onda bakterierna är däremot riktiga terrorister och börjar omgående producera sjukdomsalstrande gifter och tar sig in övriga kroppen i jakten på föda, de paralyserar immunsystemet och tar åtminstone tillfälligt herraväldet över kroppen. Situationen förstärks om man äter ohälsosam mat och framför allt mat som innehåller olika slags upphettningsgifter – läs mer om dem här (tidigare krönika här). Tidigare har jag också beskrivit de negativa effekterna på vårt immunsystem av omvärldsgifter, främst presticider (se tidigare krönika här) och beskrivit vad som sker då vi utsätter mat hög temperatur genom bakning, grillning, rostning och dylikt – s.k. AGE och ALE bildas liksom immungifter/cancergifter/neurotoxiner som nitrosamin och akrylamid (åstadkom Hallandsås-skandalen) (tidigare krönika här).

Mikrobiota har huvudansvaret för vår hälsa – faktiskt!

De i bästa fall cirka 2 kg hälsobakterier som vi har, eller åtminstone skall ha, i vår tarm, kallat mikrobiota, måste skötas med bl.a. daglig tillförsel av kost som de godartade bakterierna vill ha och kräver för sin tillväxt och existens (varje dag 1-2 kg grönt, helst rått, innehåller mycket nyttigheter som t.ex. magnesium som är nödvändiga för att de godartade bakterierna skall kunna föröka sig och fungera). Sådan mat äter, tyvärr alldeles för sällan människor i modern tid, och njursjuka är inget undantag. De flesta människor, också njursjuka, nöjer sig istället med fabrikstillverkad mat/raffinerad kost (bröd, pizza, pasta, kokt ris, kokta rotfrukter o.s.v.), som tas upp i övre tunntarmen och varav mycket litet når ned till grovtarmen och de hungrande bakterierna, som finns där.

Västerländsk fabrikstillverkad mat är absolut inte ”kost för bakterier” – med sådan kost förändras tarmfloran snabbt i negativ riktning, de godartade bakterierna lämnar frivilligt scenen och låter de s.k. elakartade bakterierna ta över och dominera tarmen och kroppen. Dietrådgivningen på våra sjukhus, liksom den kost vi bjuder, är bedrövligt eftersatt, vilket motverkar ambitionen att hjälpa våra patienter.

Denna bild visar en välfungerande tarm rik på hälsobakterier (symbionts) och en skadad tarmvägg som domineras av elakartade bakterier (pathobiont) – den läcker som ”ett såll” gifter in i kroppen.

Skärmavbild 2016-03-20 kl. 12.59.14

Kronisk handikappande trötthet är mycket vanligt hos dialyspatienterna

Patienter med kronisk njursjukdom och i behov av dialys lider av kronisk trötthet sannolikt i samma grad som många med kronisk trötthet av annat slag. Andra individer kan ha drabbats av kronisk trötthet av helt andra orsaker – kanske har de drabbats av svår infektion i njurarna eller i andra organ som t.ex. lungor och lever och inte sällan har de varit så svårt sjuka att de en period behandlats i intensivvård. Detta har lett till att njurfunktionen mer eller mindre slagits ut för resten av livet och tillståndet kan då inte botas utan transplantation. Dialys är en uppehållande behandling, som varit och är till stor välsignelse, men den är på intet sätt fullkomlig utan utgör bara ett försök att filtrera bort onyttiga substanser från kroppen, många har tillförts med kosten, men det stora flertalet gifterna – cirka ett hundratal – har elakartade bakterier bidragit med i tarmen.

Drömmen är att dialys helt skall kunna ersätta njurarnas funktion – med dit är vägen lång 

Även om nya membraner skapas hela tiden så är man långt ifrån att ha kunnat ta fram något som till sin funktion liknar en njure. Njurdialys är fortfarande mest bara en filtrering och hittills har ingen uppfunnit ett filter med förmåga att ta bort alla gifter som bakterierna skapat. Av de cirka 100 bakteriegifter man identifierat så är ett till två dussin som är ”resistenta” mot filterbehandling – gemensamt för dessa är att de är bundna till ett eller flera protein. Nedanstående bild förtecknar ett antal s.k. uremiska (bakterie-) gifter och visar tydligt hur begränsad dagens dialysmetoder är vad gäller förmåga att eliminera en del av dessa bakteriegifter – några riktigt giftiga blir kvar i kroppen och är sannolikt den främsta orsaken till den kroniska trötthet som plågar den sjuka, och utgör också en avsevärt ökad risk för den njursjuke utvecklar olika kroniska sjukdomstillstånd – allt från hjärtkärlsjukdomar till cancer och diabetes.

Skärmavbild 2016-03-19 kl. 23.47.17

Optimistiska dialysfilterforskare hävdar att vi snart nalkas den tid då dialysen membraner börjar likna riktiga njurar – själv tror jag att vägen dit är mycket lång. Med största sannolikhet når man aldrig dit – man skall inte glömma att njuren inte bara har filterfunktioner – den har också t.ex. många viktiga syntetiserande funktioner.

Skärmavbild 2016-03-19 kl. 23.48.45

Mikrobiotas specialitet är faktiskt att bryta ner proteiner och eliminera proteinbundna gifter

Mikrobiotan har ett nästan ”oändligt antal” viktiga uppgifter. En mycket viktig uppgift är t.ex. att utvinna nyttigheter från olika slag ur plantor och, för den delen också, animalisk föda: nutrienter, antioxidanter och vitaminer. En annan mycket och speciellt viktig uppgift för mikrobiotan är att effektivt bryta ner många olika proteiner, som vi intagit med vår föda – en specialitet som blir särskilt viktig hos svårt njursjuka. Nedbrytning av proteiner medför alltid frisättning av gifter, s.k. uremiska toxiner, som blir en stor belastning för oss alla, men speciellt för den njursjuke om de lämnas kvar i kroppen.

Mikrobiota eliminerar effektivt uremiska gifter

Det är en viktig information att mikrobiotan effektivt kan underlätta både nedbrytning och eliminition av uremiska toxiner – en egenskap, som man borde utnyttja bättre i behandlingen av de njursjuka – sådana funktioner saknar helt dialysbehandling. Tarmrekonditionering, som jag vill kalla det, borde välkomnas som ett värdefullt komplement till dialysbehandling. En välfungerande mikrobiota kan förväntas radikalt reducera inflammationsgraden i kroppen, öka effektiviteten hos det egna immunförsvaret och indirekt skydda mot upprepade infektioner, kroniska sjukdomar och t.ex. för tidigt åldrande. Patienter som lider av kronisk sjukdom som Alzheimers sjukdom, ADHD, diabetes, kronisk lungsjukdom (KOL), kronisk leversjukdom och kronisk njursjukdom – ofta kallas ESRD (end stage renal disease) saknar faktiskt så gott som alltid en välfungerande mikrobiota och bör dagligen tillföras som supplement s.k. synbiotika (kombination av prebiotiska fibrer och specifika laktobaciller/probiotika.)

Tarmrekonditionering med Synbiotics kan förväntas:

* Eliminera uremiska toxiner

* Eliminera bakteriegiftet endotoxin som är bidragande i orsak till många akuta och kroniska sjukdomar

* Eliminera utifrån tillförda gifter som upphettningsgifter, omvärldsgifter hormonrester, läkemedelsrester m.m.

Som jag kan läsa det rekommenderas patienter med kronisk njursjukdom, tyvärr ofta att vara försiktiga med intag av frukt, detta mest för att motverka ett överskott av mineralen kalium som lätt uppkommer hos den njursjuke. Det är naturligtvis en betydande nackdel att detta också begränsar tillförsel av diverse nyttigheter som antioxidanter och mineraler, främst magnesium men också korta fettsyror, som är så viktiga för tillväxt och förökning av de goda bakterierna i tarmen. Det bidrager också till ökad risk av läckage av gifter genom tarmväggen och in i kroppen.

Att eliminera det höga ”inflammations-trycket” är särskilt viktigt hos dialyspatienter

De flesta av dagens dialysforskare är mest inriktade på att förbättra membran-funktionen hos dialysfiltren. Ett lysande undantag är professor Peter Stenvinkel, njurläkare vid KS och Huddinge Sjukhus, en världens främsta experter på inflammation och njursjukdom. Stenvinkel har istället inriktat sin forskning mot det tydliga samband, som finns mellan kost, fetma, inflammation och njursjukdom – sannolikt också kronisk trötthet. Han har framgångsrikt utforskat detta väldigt komplexa fenomen. Titta gärna på denna, Stenvinkels bild!

Skärmavbild 2016-03-19 kl. 23.49.33
Fig. Sambandet mellan kost, inflammation, metabolt syndrom och kronisk sjukdom som t.ex. njursjukdom. Stenvinkel P. Nephrol Dial Transplant. 2015;30:1656-1664

Stora mängder av sjukdomsalstrande elakartade tarmbakterier är vanligt hos dialyspatienter

Det är faktiskt välkänt att dialyspatienter lider av hög nivå av s.k. ”oxidative stress” känt för att skapa förutsättning för komplikationer som hjärtkärlsjukdom, metabolt syndrom, avmagring/anorexi, anemi och många andra sjukdomar och komplikationer. Inte bara uremiska gifter utan hela eller delar av tarmbakterier återfinns inte sällan i blodet hos dialyspatienter – en nyligen publicerad studie återfann DNA av sjukdomsalstrande tarmbakterier hos inte mindre än 20 % av dialyspatienter (Wang F et al.Nephrology 2012;17:733-738). Inte sällan återfinns också i blodet på dialys-patienter elakartade bakterier som Klebsiella spp, Proteus spp, Escherichia spp, Enterobacter spp och Pseudomonas spp, helt parallellt med tecken på starkt förhöjd inflammation i kroppen och också försämrad ämnesomsättning/metabolism: ökat D-lactat i plasma, ökat C-reactive protein och ökat interleukin-6-nivåer – de senare ett viktigt tecken på ökad inflammation i kroppen.

Dysbiosis och läckande tarm – ett större problem vid hemodialys än vid peritonealdialys

Att identifiera och eliminera ”organiska skräpprodukter” är dialysens främsta mål. Mellan 90 och 100 sådana skräpprodukter har identifierats – bifogad bild listar de vanligaste och mest omfattande.

Huvudparten av dessa kommer från nedbrytning av aminosyror, inte minst tryptofan och tyrosin, som ofta intas i långt större mängd än kroppen behöver och som dessutom bryts ner dåligt i situationer då tarmfloran är dåligt fungerande, vilket det, som sagt, alltid är mer eller mindre hos dialyspatienten. Tryptofan och tyrosin förekommer rikligt i fröer och nötter, kött av olika slag, ost, skaldjur, fisk och ägg. Tyrosin finns dessutom mycket rikligt i sjögräs (spirulina). Läckage av bakteriegifter som indoxylsulfat och p-cresolsulfat har rapporterats vara betydligt större hos patienter som undergår hemodialys än hos de som regelbundet undergår peritonealdialys (Pham NM et al. Clin J Am Soc Nephrol 2008;3:85–90).

Problemen kända i årtionden – men litet har gjorts åt det

Tarmproblemen hos de njursjuka har varit kända i årtiondet och mot denna bakgrund är det ofattbart att man inte ansträngt sig att göra så mycket åt som man rimligtvis kunnat. Försök att rekonditionera tarmen, minska giftproduktionen och stoppa läckaget in i kroppen av bakteriegifter, har man nästan helt undvikit.

Det är mycket glädjande att erfara att enbart tillförsel av prebiotiska fibrer (utmärkt mat för godartade bakterier) redan i en så jämförelsevis liten mängd som 10-20 gram per dag, visar sig signifikant minska mängden av bakteriegiftet p-cresolsulfat i blodet (Meijers BK et al. Nephrol Dial Transplant 2009;25:219–224). Att tillföra plantfiber är en enkel och mycket billig insats – en åtgärd som omedelbart borde kunna tillämpas. Denna iakttagelsen borde också stimulera till studier av hur olika  ”magiska fibrer” kan dramatiskt bidra till den njursjukes välbefinnande. Det kan vara intressant att notera att synbiotiska komposition, Synbiotic 2000, som jag arbetar med dagligen sedan mer än 15 år, innehåller inte mindre än 10 g av fyra olika mycket bioaktiva prebiotiska fibrer.

Probiotika till dialyspatienter starka positiva effekter

Redan i probiotika-erans barndom gjordes en liten studie med lovande resultat. Åtta hemodialys-patienter tillfördes Lactobacillus Acidophilus, vanligt förekommande i yoghurt. Behandlingen reducerade effektivt giftet dimethylamine (DMA) i blodet, (från i medeltal 224 till i medeltal 154 micrograms/dl (p < 0.001) (Simenhoff ML Miner Electrolyte Metab  1996;22:92-96, Dunn SR et al Int. Dairy Journal 1998;8:545-553). En anmärkningsvärt viktig observation var att man att samtidigt kunde iaktta en 50 %-ig reduktion i nivån i blodet av cancerframkallande giftet Nitrosodimethylamine (från i medeltal 178 till i medeltal 83 ng/kg). Man skulle tro att dessa iakttagelser skulle stimulera till en flod av studier med användning av mer specifika pro- och synbiotika, men så blev inte fallet. Istället tycks man ha gjort allt man kan att glömma dessa viktiga iakttagelser –  det skulle dröja ytterligare 15 år innan nästa studie kom till stånd.

Skärmavbild 2016-03-19 kl. 23.50.40

Första studien på dialyspatienter med synbiotika publicerades faktiskt först 2011

Denna studie har många brister, den använder alltför liten dos av laktobaciller, och gjordes dessutom på allt för få patienter – bara nio stycken – och därtill under allt för kort period – bara två veckor. Man prövade en synbiotisk komposition med relativt låg dos av både laktobaciller och fibrer: 108 Lactobacillus casei strain Shirota, 108  Bifidobacterium breve, (Yakult) och bara 4 g  galacto-oligosaccharides – ett välkänt och gediget prebiotikum. Trots alla dessa nackdelar så redovisar den de signifikant lägre nivåer i blodet, som eftertraktats,  av just värstingen megagiftet p-cresol, men också en mycket önskad minskning av förstoppning, något som ofta är ett problem hos just dialyspatienter (Nakabayashi I et al.  Nephrol Dial Transplant 2011;26:1094-1098). 

Metaanalys visar unika möjligheter med behandling med  kombination av  pre- och probiotika, d.v.s. synbiotika, för att minska halten av bakteriegifter i kroppen

Följande år, 2012, publicerades en analys av allt som publicerats vad gäller behandling av dialyspatienter med pre-, pro- och synbiotika  – något som kallas metaanalys. Denna analys konstaterar, som redan påpekats ovan, att iakttagelserna i varje enskild studie baseras på alldeles för få patienter, för låga doser av laktobaciller och alldeles för korta studieperioder. Trots denna invändning så konstaterar man att det finns starka indikationer på att synbiotisk behandling effektivt reducerar nivåerna i blodet av ”värstingarna” – de proteinbundna bakteriegifterna indoxylsulfat och p-cresolsulfat (Rossi M et al. Int J Nephrol 2012;2012:673631).

2013 behandlades i en studie 16 njursjuka koreanska barn under 12 veckor den välkända italienska probiotiska kompositionen VSL#3 (består I åtta olika godartade bakterier I hög dos), Nivåerna i blodet av indoxylsulfat och p-cresylsulfat mättes efter 4, 8, och 12 veckor men tyvärr utan framgång (Hyun HS et al Korean J Pediatr 2013;56:159-164) – det var probiotika-preparatet VSL som man prövade, en komposition som ofta visat sig vara ineffektiv.

Pro- och synbiotika effektivt att ”slå ner” inflammation

Förra året publicerades en Taiwanesisk studie som ger större hopp. I denna studie tillfördes under sex månader 39 patienter antingen en probiotisk komposition bestående av en miljard av tre olika bifidobakterier och en miljard av Lactobacillus plantarum A87, eller maltodextrin som placebo. Ett antal inflammationsindikerande markörer (cytokiner) och halten av endotoxin mättes före och efter avslutad behandling och uppvisade avsevärda förbättringar i den probiotika-behandlade gruppen. Också njurfunktionen bevarades bättre i den probiotika-behandlade gruppen (Wang IK et al Benef Microbes. 2015;6:423-30). Också denna studie baseras på ett alltför litet patientmaterial, innehåller inget extra tillsatt fiber och framför allt så har den en alldeles för liten mängd av laktobaciller –Synbiotic 2000 innehåller mångdubbelt med godartade bakterier och dessutom en stor mängd av bioaktiva fibrer.

Synbiotisk behandling ett utmärkt komplement till dialys och sannolikt också transplantation

Nya filter har möjliggjort en alltmer effektiv dialys-behandling men betydande problem kvarstår, inte minst vad gäller en effektiv eliminering av s.k. azotemiska toxiner (kväveinnehållande substanser som som urea och creatinin), speciella substanser, som är kraftigt proteinbundna (Davenport A Hemodial Int. 2014 Oct;18 Suppl 1:S43-7). Dialysens möjlighet att eliminera dessa är långt ifrån vad som är önskvärt. Detta gäller bl.a. P-cresol, som är speciellt förknippat med hög grad av inflammation, ökad grad av hjärt-kärlsjukdom hos icke-diabetiker och förhöjd mortalitet bland dialys-patienter (Krieter DH et al Nephrol Dial Transplant 2010;25:212–21, Sirich TL et al. Semin Nephrol. 2014 Mar;34(2):106-17.) – och inte minst en ofta iakttagen mycket plågsam trötthet hos dialys- och ibland också transplanterade patienter. Enligt Sirich et al (2014) finns det dessutom ett antal närmast o-identifierbara proteinbundna toxiner, vilka dialysen dåligt eliminerar och vars kliniska effekter på långt när inte är klarlagda, och som väl kan ha ännu större negativa effekter i kroppen än t.o.m. pCS. Synbiotisk behandling erbjuder stora möjligheter att eliminera just sådana proteinbundna toxiner och därigenom erbjuda ett betydande komplement till en annars så framgångsrik dialysbehandling vid avancerad njursjukdom.

I dagarna har en mycket intressant studie presenterats som förberedelsen till en större sådan. I denna påvisades en klar minskning av en av ”värstingen”, p-cresylsulfat (PCS) vid daglig behandling av dialys-patienter med 90 miljarder godartade bakterier (ungefär en femtedel av vad jag använder med Synbiotics 2000) plus 15 gram av viktiga fiber – en bra dos! Man kunde också påvisa att tarmen ökat sitt antal av godartade bakterier.

Skärmavbild 2016-03-19 kl. 23.51.20

Jag skulle innerligt gärna vilja pröva min Synbiotic 2000, som visat så unika anti-inflammatoriska egenskaper och som bl.a. visat sig kunna ta bort negativa effekter på hjärnan hos leversjuka – det som kallas ”foggy mind” ett fenomen som också andra kroniskt sjuka som t.ex. diabetespatienter inte sällan upplever.

I minst 15 år har jag velat få till stånd kliniska studier med Synbiotics hos kroniskt njursjuka. Jag har uppvaktat professionen i både Storbritannien och Sverige utan framgång. Det är speciellt två grupper av patienter har det visat sig speciellt omöjliga att få till studier på – de med HIV och njursjuka. Business tycks speciellt väl bevaka sina territorier vid dessa områden. Efter mycket ”lobbing” fick vi för ett par år sedan tillstånd en liten studie på HIV i Kalifornien – men dialyspatienter återstår fortfarande.

Jag har besökt, föreläst för, sökt stimulera njurläkare runt världen – alltifrån ledande kliniker i Stockholm och London till kliniken i diverse utvecklingsländer, men framgången har uteblivits. Det har inte saknats entusiasm hos njurläkarna men det dyker alltid upp ”i sista minuten” något företag t.ex. dialys- eller läkemedelsbolag, villiga att betala stora summor, något inte jag kan bjuda, för ”en absolut nödvändig” prövning av ett nytt läkemedel, ett nytt filter, en ny lösning eller dylikt.

Finns det någon som kan ge mig råd hur jag skall komma vidare?

Synbiotic treatment reduces intestinal dysbiosis, prevets inflammation and infections in chronic kidney disease – an efficient supplement to dialysis and transplantation?

Stig Bengmark, UCL, London

Microbiota, when properly functioning, is known to provide the host with energy-rich metabolites – nutrients, antioxidants and vitamins, reduce general inflammation in the body, reduce the content of various toxic molecules – also uremic toxins, increase protein utilization, and urea breakdown, maintain immune homeostasis, and protects against infections and various chronic diseases & premature aging.

Read more…

Synbiotics AB – forskning, koncept, produkter, organisation, marknad

Synbiotics AB har utvecklat produkter för att stärka kroppens immunförsvar och begränsa graden av inflammation i kroppen och därigenom motverka sjukdom i allmänhet och och i synnerhet infektioner och komplikationer till invasiv behandling som kirurgiska ingrepp och t.ex. cytostatikabehandling, som svårartade infektioner, sammanväxningar mellan organ och svårartad ärrbildning. Dessa produkter har också potential att motverka resp förbättra kronisk sjukdom t.ex. HIV, levercirrhos och lindrig demens. Produkterna avses prövas också vid tillstånd som diabetes, Ebola-infektion, kronisk njursjukdom/dialysbehandling, kronisk lungsjukdom-KOL m.fl hos för tidigt födda m. fl. kritiska tillstånd.

Läs mer om Synbiotics AB

Synbiotics sammanfattning 2014

Synbiotics baseras på mångårig forskning inom probiotika och adresserar ett stort och viktigt område, med potential att verka både förebyggande och behandlande vid olika sjukdomstillstånd.
Synbiotics representerar 3e generations probiotika och  produkterna har utvecklats för att återställa den mikrobakteriella floran vid exempelvis antibiotikaanvändning och sjukdom, såväl akuta som kroniska.

Läs mer om Synbiotics i vår sammanfattning från mars 2014.

Synbiotics in chronic kidney disease

Stig Bengmark: Regelbunden tillförsel av stora doser av Synbiotics (hälsobefrämjande tarmbakterier) kan utgöra ett viktigt komplement till njurdialys och njurtransplantation.

Kronisk njursjukdom är alltid förenad med en abnorm förvrängd tarmflora, som kännetecknas av en betydande förlust av skyddande godartade bakterier och överväxt/dominans av elakartade bakterier, vilka sprider sig högt upp i magtarmkanalen, inte sällan också till munnen, och ofta invaderar kroppens vävnader. Normalt räknar man med att det får finnas högst en sjukdomsalstrande bakterie per miljon bakterier i magtarmkanalen och inga skall finnas i kroppens celler och vävnader. Hos kroniskt sjuka och speciellt hos de njursjuka kan relationen mellan elakartade och godartade ha förskjutits 100 000-tals gånger till förmån för de sjukdomsalstrande.

De sjukdomsalstrande/elakartade bakterierna producerar nedbrytande gifter/toxiner från proteiner i kosten, som inte blivit fullständigt smälta – ett nittiotal sådana gifter har identifierats – tabellen nedan visar några av de vanligaste.

s1

Dessa, men också andra gifter är grunden till ”urinförgiftning” vanligen kallad uremi, som är den ledande orsaken till dialysbehandling. Det är oklart om alla identifierade toxiner avlägsnas tillfredställande vid dialys. Kvar står dock att i princip alla patienter som är på permanent dialysbehandling har kvar sin dåligt fungerande tarmflora/dysbios. Man kan därför på goda grunder att dra slutsatsen att återställande av normal tarmflora -rekonditionering av den gastrointestinala tarmfloran med största sannolikhet kan utgöra ett betydelsefullt komplement till dialys och även transplantation; öka effekten av behandlingen och öka patienternas välbefinnande. Preliminära studier ger stöd för ett sådant antagande.

Tarmfloran – mikrobiota – är främst känd för sin roll som betydande och viktigt komponent till kroppens eget matsmältningssystem, och bidra med viktiga näringsämnen, antioxidanter och vitaminer. Det är mindre känt att en normalfungerade tarmflora också är en viktig komponent i kroppens immunförsvar – faktiskt finns 80 % av kroppens immunförsvar i tarmen. Välfungerande mikrobiota är därför särskilt viktig för att hålla infektioner och kroniska sjukdomar borta. I omfattande studier har vi kunnat visa att tillförsel av nyttiga bakterier i stora mängde tillsammans med ”mat för bakterier” d.v.s. växtfiber kan hålla infektioner borta i intensivvården, vid stora kirurgiska ingrepp, vid radiologisk och onkologisk behandling av cancer, liksom efter svåra olycksfall.

Antagande att Synbiotic 2000 förväntas vara ett effektivt komplement till existerande behandlingsmetoder också vid kronisk njursjukdom stöds av erfarenheterna vid kronisk leversjukdom. 30 dagars tillförsel av Synbiotic 2000 Standard™ och Synbiotic 2000 Forte™ resulterade i signifikant minskning av surhetsgraden i tarmen och också förekomsten av elakartade bakterier i tarmens innehåll (E. coli p<0.001, Staphylococcus p<0.01 and Fusobacterium p<0.05 men också av nivåerna I blodet av bakterie-giftet endotoxin, men också ammoniak, ALT, och bilirubin. Samtidigt iakttogs betydande förbättring av leverfunktionen bl.a. dokumenterat som betydande ökning I blodet av proteinerna l albumin och prothrombin. Till yttermera visso så iakttog man också betydande förbättringar i välbefinnande och i leverfunktion då hälften av de behandlade patienterna på en treskalig skala förbättrades ett stag, vilket resulterade i minskad giftpåverkan på hjärna encephalöopathi – ”foggy mind”, något som också kan förväntas vid behandling av andra kroniska sjukdomar, ett tillstånd som observerats också i kronisk njursjukdom.

s2

 

Skall man äta kött eller inte?

Kött, hälsa och miljö 

En av de vanligaste frågor jag får är om man ska äta kött eller inte. Och frågan är inte helt enkel att besvara.

Vi är personligen inte helt veganer, mest därför att de vetenskapliga bevisen för att helt avstå faktiskt inte är tillräckligt starka. Mycket beror nämligen på hur djuren utfodrats, hur köttet behandlats och hur mycket vi äter. För oss gäller följande:

* Köttet skall komma från djur som fötts upp på samma foder som de haft i miljontals år – alltså foder utan tillsatser av t ex mjöl och socker (kraftfoder) – vilket gör att vilt är att föredra. Tyvärr tilläggsutfodras idag även vilt, och ofta inte längre med gräs och rotfrukter utan med säd (som ofta är billigare).

* Köttet skall inte vara hängt så länge som det är i dag eftersom även döda bakterier har stark inflammationsframkallande effekter.

* Det är också viktigt för oss att köttet, liksom annan mat, inte tillreds på hög temperatur (aldrig brynas, stekas eller grillas) utan bara kokas eller, ännu bättre, tillredas på låg temperatur i ugn – högst 70-80 grader och i flera timmar (tjälknölprincipen).

Marknaden vimlar av ”dåligt” och billigt kött, men på allt fler fina restauranger i USA och delvis också i Europa har man börjat annonsera om ”kött från enbart gräsätande djur” och ”lågtemperaturtillrett kött”. Om man har svårt att hitta det så kan man kanske hoppas att kött från länder med enorma betesarealer som t ex Pampas i Sydamerika, har djur som är uppfödda på det sättet.

Det processade köttet är den stora boven

Det är tveklöst så att vi äter alldeles för mycket kött på jorden och att det är absolut nödvändigt att intaget begränsas dramatiskt. Detta visar bl a resultaten från två viktiga och mycket omfattande studier, som nyligen publicerats.

I den ena studien, gjord i Nordamerika, följdes 37.698 män och 83.644 kvinnor i mer är 28 år. De som åt kött visade att antalet med ”för tidig död”, framförallt i cancer och hjärtkärlsjukdomar, ökade med 13%. Och om de åt mycket av industritillverkat kött – bacon, korv, köttbullar, patéer och dylikt – var ”för tidig död”-frekvensen inte mindre än var femte människa (20%).

I den andra studien, som utfördes i ett flertal europeiska länder, följde man 448.568 personer i 13 år. Dagligt köttätande resulterade i kraftigt förhöjd dödlighet under de 13 år studien pågick och, om köttet blivit industriellt processat dvs stekts, grillats, rökts eller tillverkats som korv eller köttbullar, såg man ”för tidig död” även i denna studie hos var femte person (20%). Dessutom var risken att dö i hjärtkärlsjukdom förhöjd med 72%, och i cancer 11%.

Mycket talar för att det är den industriella behandlingen som är den största boven, och att mild tillverkning kan reducera hälsoriskerna väsentligt också vid köttätande. Men att bara göra det räcker inte – vi måste dessutom dra ned dramatiskt på mängden kött som vi äter.

Webb

I Europa äter vi i medeltal 85 kg kött per år, något som myndigheter i flera olika länder menar skall sänkas till minst Kenyas nivå – 15 kg/år (dvs högst 300 gram per vecka/kött högst två gånger i veckan). Och då gärna baserat på relativt fettsnålt kött som t ex vilt, fågel, nöt och får.

Vi har ett ansvar för miljön

Varje dag året runt skövlar man tiotusentals tunnland av regnskog under förevändning att man måste producera mat till människor, men sanningen är att de sista 50 åren har all nytillkommen areal helt gått till produktion av drivmedel samt foder för djur. Hushållsdjur primärt, men även sällskapsdjur. Jordbruket med dess djurhållning förorsakar mer än 50% mer växthusgaseffekt än den samlade trafiken på alla vägar, räls, i luft och till havs, men även sällskapsdjurens bidrag är stort. En ko som mjölkar 30 liter om dagen förbrukar lika mycket som 20 ”medelmänniskor” på jorden och en stor hund tar lika mycket av jordens resurser som en stor cityjeep som kör 1000 mil om året. En hund konsumerar faktiskt motsvarande vad fyra medelmänniskor förbrukar – jordens 500 miljoner hundar konsumerar sålunda lika mycket kött som två miljarder människor.

Jag personligen är inte ens i närheten av att äta 300 gram i veckan och skälet för detta är främst ansvar för miljön. Det är ytterst ineffektivt och oekonomiskt att låta åkrarnas produkter först passera en djurmage innan det konsumeras, och om så inte skedde skulle nästan tre gånger så många människor kunna livnäras. Visste du att det går åt 4 kg växter och 2000 liter vatten för att producera bara ett halv kilo kött? Och att bara ett par procent av den energi som åkrarna ger, finns kvar efter att köttdjuret förbrukat 85% (kyckling) till 98% (nöt) av näringen (bl a för sin egen uppvärmning). Denna ineffektivitet är speciellt anmärkningsvärd om man betänker att det varje år slaktas omkring 56 miljarder djur enbart för att tillfredställa människors behov av kött – ett antal som beräknas dubblas fram till år 2050.

Så, tack alla jordens veganer för era bidrag till miljön!

Det livsviktiga D-vitaminet.

D-vitaminbrist – ett elände utan like

Historien om brist på vitamin D är lång och fylld av obeskrivliga plågor. Genom åren har både barn (från 6 månader och uppåt) och vuxna i ofattbart stor omfattning lidit av D-vitaminbrist – det var priset man fick betala för att bosätta sig så här långt norrut. Speciellt utbredd var D-vitaminbristen på 16-1700-talet, något som troligen hade samband med att man i större grad flyttade in till till städer.

Tillståndet beskrevs i den medicinska litteraturen för första gången kring 1750 av, som så ofta på den tiden, två engelska läkare. Tillståndet fick i övriga världen namnet rakit men benämndes i Sverige för engelska sjukan. Sjukdomen började som regel med svåra matsmältningsproblem och, hos barn, obeskrivlig gnällighet – så fort mödrarna tog i barnen skrek de av smärta. Konsekvenserna av D-vitaminbrist gjorde skelettet mjukt och om det inte behandlades i tid deformerades det för livet – svåra missbildningar ledde till omfattande handikapp och svårigheter för kvinnor att föda barn. Omfattande tandskador och tidig tandlöshet var också vanligt och förekom hos stora delar av befolkningen.

engelskasjukan_merge (kopia)

Någon egentlig behandling fanns sålunda inte förrän kring år 1920 då tillståndet fick sin förklaring – brist på vitamin D. Den då endast 35 år gamle engelske forskaren Edward Mellanby blev först att identifiera tillståndet D-vitaminbrist som förklaring till uppkomsten av engelska sjukan. Försökshundar som fick leva enbart på gröt fick ganska snabbt brist på vitamin D, men kunde botas när man tillsatte fiskleverolja i gröten. Senare påvisade Edwards hustru May Mellanby D-vitaminets omfattande förmåga att också förebygga och läka tandskador, vilket har betytt ofantligt mycket för mänskligheten. I ett långsiktigt perspektiv kommer med säkerhet D-vitaminupptäckten att betyda betydligt mer – särskilt när nu penicillineran långsamt går mot sitt slut och D-vitamineran bara är i sin linda.

Edward_Mellanby_1943

Edward Mellanby, 1943

D-vitamin är mycket mer än ett vitamin – det kontrollerar hundratals viktiga processer i kroppen

D-vitamin är inte bara ett vitamin i raden av alla vitaminer som vi fått lära känna under de senaste 100 åren, det är också ett betydelsefullt hormon och, framför allt, en avgörande faktor för en välfungerande tarmflora och immunfunktioner – egenskaper som först på senare år blivit ordentligt uppmärksammade.

Länge stod D-vitaminets egenskap – att stödja skelettutvecklingen/inlagringen av mineraler som kalcium och magnesium i skelettet och dess förmåga att förebygga rakit (engelska sjukan) hos barn och osteoporos (benskörhet) hos äldre – helt i centrum för intresset. För dessa funktioner behövs uppenbarligen ett relativt litet tillskott av vitamin D, vilket förklarar att den rekommenderade dagsdosen för barn och vuxna länge hölls på en låg nivå. För att vidmakthålla en välfungerande tarmflora och en optimal immunfunktion tycks det emellertid behövas väsentligen högre nivåer av D-vitamin i kroppen!

Sällsynt vid ekvatorn – mycket vanligt i Norden

Förekomsten av D-vitaminbrist ökar ju längre från ekvatorn man bosätter sig – det är priset vi betalar för att vi bosatt oss så här långt norrut. I Sverige är mild D-vitaminbrist snarare regel än undantag, och det har rapporterats att mer än 80% av barn och ungdomar i övre Norrland och mer än 60% i södra Sverige (Göteborg) har dokumenterad D-vitaminbrist. Men, trots de goda förutsättningarna som finns så ses numera D-vitaminbrist också vid ekvatorn – mörkhyade människor har ca 5 gånger svårare att ta upp vitamin D och anledningen är de religiösa föreskrifter i dessa länder som kräver att man skall täcka sin kropp, speciellt kvinnorna. Detta har även skapat ett stort problem också i vårt land – mörkhyade uppvisar här en betydligt ökad sjuklighet. Vid ekvatorn är sjukdomar som t ex astma, diabetes typ 1, inflammatoriska tarmsjukdomar och multipel skleros mycket sällsynta.

Moder sol bjuder på det – här hjälper inte enbart kosten

Det är speciellt organen bisköldkörteln, hjärnan, njurarna, tarmarna, tarmfloran och skelettet som är känsliga för låg tillgång till D-vitamin. Och kroppens behov av D-vitamin kan knappast täckas genom enbart kosten. De främsta källor av D-vitamin i maten är fet fisk, ägg och fet mjölk, men den mängd D-vitamin som sådan kost kan bidra med räcker inte långt – ingen kan äta de stora volymer av fet fisk och ägg som i så fall skulle krävas. Det finns bara en naturlig utväg som täcker behovet – att vistas i solen och exponera sin hud för att få tillräckligt med D-vitamin. Solens uppgift är att omvandla kolestrolet som finns i huden till D-vitamin, vilken normalt lagras i kroppen för framtida behov. Så långt från ekvatorn som Sverige ligger kan detta bara ske under sommarhalvåret.

Under vinterhalvåret sker ingen nysyntes utan förråden tunnas snabbt ut – för varje 6-veckorsperiod efter september minskar vårt lagrade D-vitamin med hälften. Detta gör att lagren är ytterst tunna fram i mars-april – en period då nya sjukdomar ofta debuterar och andra kommer tillbaka, som t ex depressioner och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Fig_no_25_vitaminD_functions-01

Att sola, speciellt mitt på sommaren, är ytterst effektivt. En timme helkroppssolning mitt på dagen ger ca 50 000 IE  – bara 10-15 minuter i sol räcker till flera dagars behov. Det är delvis en missuppfattning att man inte skall sola mitt på dagen – det är just vad man skall – men försiktigt och utan att bränna sig!

Solen har nämligen i princip två olika sorters ”strålar”, den skadliga/cancerframkallande UV-1 och den i sammanhanget nyttiga UV-2. Kvoten mellan nyttiga/skadliga UV-strålar är som absolut bäst mitt på dagen. Det är alltså bättre att sola kort mitt på dagen än under längre tid tidigare eller senare på dagen – man utsätts visserligen för litet mer av skadliga strålar, men tillgodogör sig ofantligt mycket mer av nyttiga strålar!

D-vitaminbrist bidrar till många sjukdomar – nästan ALLA

D-vitaminbrist har beskrivits ha sammanhang med bl a dessa tillstånd: allergi i allmänhet, Alzheimers sjukdom, astma, autism, blodförgiftning, cancer, Crohns sjukdom, cystisk fibros, degeneration av gula fläcken (macula), depressioner, diabetes 1 och 2, dålig hörsel, dåliga sportprestationer, eksem, epilepsi, fetma, förkylning, för tidigt åldrande, gravitetsbekymmer och förlossningsproblem, hjärtsjukdomar, hål i tänderna, högt blodtryck, infektioner, infertilitet, influensa, lungsjukdomar inkl KOL, migrän, multipel skleros, muskelsmärtor, munsjukdomar som tandköttsinflammation, karies och tandlossning, njursjukdomar, Parkinsons sjukdom, psoriasis och andra hudsjukdomar, reumatiska sjukdomar, schizofreni, tuberkulos och vaginala flytningar.

D-vitaminbrist behöver inte föreligga vid just den tidpunkten då sjukdomar debuterar, både Multipel skleros och Parkinsons sjukdom har t ex ett starkt samband med perioder av D-vitaminbrist i ett tidigare skede i livet. Studier visar att majoriteten av de som kommer till sjukhuset med kronisk sjukdom har D-vitaminbrist – t ex för operation av diverse kroniska sjukdomar: fetma-operation 57% (mörkhyade 79%), njurtransplantation 67% (mörkhyade 95%), operation av kronisk inflammation av bukspottkörteln 77%, och för att undergå höft/knäprotes 85%. Nog skulle det vara mycket intressant att veta hur många av dessa behandlingar/operationer man hade kunnat undvika om man sett till behovet av D-vitamin i det tidigare livet.

D-vitaminets förmåga att förebygga influensa och andra säsongsinfektioner är fenomenal

Det är säkert som så att stora epidemier av influensa i det förgångna, som Spanska sjukan t ex, skördade miljontals liv på grund av att de flesta hade mer eller mindre utbredd brist på D-vitamin. Det är speciellt viktigt att känna till att D-vitamin liksom, som också visats i flera studier, pro- och synbiotika, har en fenomenal förmåga att hålla borta infektionerna och influensan som så frekvent drabbar befolkningen på våren då D-vitaminhalten i kroppen är som lägst. Det finns faktisk ingen medicin som kan konkurrera med D-vitamin att motverka detta.

Fig_no_26_influensa_vitaminD-01

Medan 25% av de som inte fick D-vitaminsupplement utvecklade influensa på vintern, fick bara 3% av de som fått 800 IE (20 µg) D-vitamin per dag influensa. Och de som fått 2000 IE (50 µg) per dag visade över huvud taget ingen influensa alls.

Regelbunden D-vitamintillförsel minskar dramatiskt sjuklighet och sparar miljarder till samhället

Om alla invånare i Europa alltid hade normala D-vitaminnivåer skulle frekvensen av en rad sjukdomar minska radikalt. Ett amerikanskt- europeiskt forskningsprojekt (Gant WB et al Prog Biophys Mol Biol 2009;99:104-113) använde metoder som tagits fram av hälso-ekonomiprofessorn Bengt Jönsson på Handelshögskolan i Stockholm, för att kartlägga vilka effekter det skulle få om det sågs till att alla innevånare i EU alltid hade normalt D-vitamin i blodet. De satte gränsen för D-vitaminbrist till en mycket låg nivå (40 ng/mL) och idag är nästan alla forskare och även myndigheterna i en del länder överens att det bör ligga nästan dubbelt så högt (70 ng/mL). 40 ng/mL når man i flesta fall med ett dagligt intag på 2000-3000 IE (50-75 µg) vitamin D och kostnaden för att nå dit (information, testande, bekostande av vitamin D etc) beräknas vara 10 millioner Euro per år (ca 95 miljoner SEK). Å andra sidan beräknas vinsten (minskad kostnad för sjuklighet/vårdbudget) bli inte mindre än 187 miljarder Euro/år (ca 1.765 miljarder SEK) – vilket motsvarar 36% av sjukvårdens indirekta kostnader i EU och 28% av de direkta kostnaderna.

Detta skulle innebära en ofantlig minskning av sjukdomar: en uppskattning är att hjärtkärlsjukdomar (mest hjärtinfarkt och stroke) skulle minska med upp till 14%, infektioner inkl influensa med upp till 7%, typ 2 diabetes med upp till 7%, cancer med upp till 6,4%, osteoporos (benskörhet) med ca 1.5% och multipel skleros med åtminstone 1%. Mycket talar för att tarmfloran och immunsystemet gärna ser en högre nivå i kroppen av vitamin D – idag kan vi bara spekulera i vilka förhoppningsvis ännu större vinster som gjorts om vi hade satt gränsen till 70 ng/mL

Det är hög tid att ta vara på kunskapen

Man skulle tro att information av detta slag skulle skapa febrila aktiviteter bland Europas hälsopolitiker, men så har det inte varit i det förgångna och heller inte nu. Man tänker osökt på Alf Henriksons dikt:

”Det var som det var, tills det blev som det blev.
Det blir som det blir, när det är som det är.
Det är som det är, tills det blir som det blir.

Faran är att det blir som det var.”

För många år sedan var jag ledamot av en statlig utredning (1969 års Öppna vårdutredning), en av de utredningar som föregick byggandet av många hundra vårdcentraler i landet. I utredningens rapport förespråkade vi att en av vårdcentralernas allra främsta uppgifter skulle vara att informera om hälsa, undervisa om hälsa och aktivt verka med förebyggande åtgärder. Det blev många hundra vårdcentraler men inga förebyggande insatser och så är det än idag. Inget landsting bekostar t ex ett prov på vitamin D i dag, om det inte föreligger symtom på D-vitaminbrist.

Vilken nivå av D-vitamin skall man eftersträva?

Nyligen publicerades studier som visar att afrikaner som lever i byar på landet har en D-vitaminnivå på mellan 115 och 125 ng/mL – alltså en mycket högre nivå än vi ser i nordeuropa. EU:s speciellt utsedda vetenskapliga kommitté rekommenderar som standardintag upp till 50 µg (2000 IE, 1 µg = 40 IE) som övre gräns dagligt intag för vuxna och 25 µg (1000 IE) för barn.

Det är ett mycket stort problem att det föreligger så stora individuella skillnader. Som exempel har jag träffat idrottsmän som noggrant följer sina D-vitaminvärden genom att regelbundet låta amerikanska laboratorier analysera deras D-vitaminnivåer och de har berättat att trots att de tar 10000 IE (250 µg), så har de stora svårigheter att ta sig över 70 ng/mL. Upptaget förbättras om man samtidigt intar fett, men det löser inte problemen helt. Forskarna är eniga om att äldre människor med tunnare hud har sämre förmåga att bilda Vitamin D och också sämre upptag och därför behöver större dos – säkert det dubbla. Jag och min fru tar 5000 IE (125 µg) per dag året runt, vilket leder mig till en nivå av drygt 80 ng/mL medan min något yngre hustru når ”afrikansk” nivå, drygt 120.

Tänk om vårdcentralerna kunde få resurser att testa nivån av D-vitamin? Jag propagerar ofta för vikten av förebyggande hälsovård för att förhindra dyrbar sjukvård. Jag kan bara fortsätta att tjata och hoppas att våra politiker en dag ska inse vilka besparingar som kan göras. Att ge möjlighet till test av D-vitaminnivån är ett utmärkt exempel.

 

feed the body, nourish the soul