Synbiotics AB – forskning, koncept, produkter, organisation, marknad

Synbiotics AB har utvecklat produkter för att stärka kroppens immunförsvar och begränsa graden av inflammation i kroppen och därigenom motverka sjukdom i allmänhet och och i synnerhet infektioner och komplikationer till invasiv behandling som kirurgiska ingrepp och t.ex. cytostatikabehandling, som svårartade infektioner, sammanväxningar mellan organ och svårartad ärrbildning. Dessa produkter har också potential att motverka resp förbättra kronisk sjukdom t.ex. HIV, levercirrhos och lindrig demens. Produkterna avses prövas också vid tillstånd som diabetes, Ebola-infektion, kronisk njursjukdom/dialysbehandling, kronisk lungsjukdom-KOL m.fl hos för tidigt födda m. fl. kritiska tillstånd.

Läs mer om Synbiotics AB

Synbiotics sammanfattning 2014

Synbiotics baseras på mångårig forskning inom probiotika och adresserar ett stort och viktigt område, med potential att verka både förebyggande och behandlande vid olika sjukdomstillstånd.
Synbiotics representerar 3e generations probiotika och  produkterna har utvecklats för att återställa den mikrobakteriella floran vid exempelvis antibiotikaanvändning och sjukdom, såväl akuta som kroniska.

Läs mer om Synbiotics i vår sammanfattning från mars 2014.

Synbiotics in chronic kidney disease

Stig Bengmark: Regelbunden tillförsel av stora doser av Synbiotics (hälsobefrämjande tarmbakterier) kan utgöra ett viktigt komplement till njurdialys och njurtransplantation.

Kronisk njursjukdom är alltid förenad med en abnorm förvrängd tarmflora, som kännetecknas av en betydande förlust av skyddande godartade bakterier och överväxt/dominans av elakartade bakterier, vilka sprider sig högt upp i magtarmkanalen, inte sällan också till munnen, och ofta invaderar kroppens vävnader. Normalt räknar man med att det får finnas högst en sjukdomsalstrande bakterie per miljon bakterier i magtarmkanalen och inga skall finnas i kroppens celler och vävnader. Hos kroniskt sjuka och speciellt hos de njursjuka kan relationen mellan elakartade och godartade ha förskjutits 100 000-tals gånger till förmån för de sjukdomsalstrande.

De sjukdomsalstrande/elakartade bakterierna producerar nedbrytande gifter/toxiner från proteiner i kosten, som inte blivit fullständigt smälta – ett nittiotal sådana gifter har identifierats – tabellen nedan visar några av de vanligaste.

s1

Dessa, men också andra gifter är grunden till ”urinförgiftning” vanligen kallad uremi, som är den ledande orsaken till dialysbehandling. Det är oklart om alla identifierade toxiner avlägsnas tillfredställande vid dialys. Kvar står dock att i princip alla patienter som är på permanent dialysbehandling har kvar sin dåligt fungerande tarmflora/dysbios. Man kan därför på goda grunder att dra slutsatsen att återställande av normal tarmflora -rekonditionering av den gastrointestinala tarmfloran med största sannolikhet kan utgöra ett betydelsefullt komplement till dialys och även transplantation; öka effekten av behandlingen och öka patienternas välbefinnande. Preliminära studier ger stöd för ett sådant antagande.

Tarmfloran – mikrobiota – är främst känd för sin roll som betydande och viktigt komponent till kroppens eget matsmältningssystem, och bidra med viktiga näringsämnen, antioxidanter och vitaminer. Det är mindre känt att en normalfungerade tarmflora också är en viktig komponent i kroppens immunförsvar – faktiskt finns 80 % av kroppens immunförsvar i tarmen. Välfungerande mikrobiota är därför särskilt viktig för att hålla infektioner och kroniska sjukdomar borta. I omfattande studier har vi kunnat visa att tillförsel av nyttiga bakterier i stora mängde tillsammans med ”mat för bakterier” d.v.s. växtfiber kan hålla infektioner borta i intensivvården, vid stora kirurgiska ingrepp, vid radiologisk och onkologisk behandling av cancer, liksom efter svåra olycksfall.

Antagande att Synbiotic 2000 förväntas vara ett effektivt komplement till existerande behandlingsmetoder också vid kronisk njursjukdom stöds av erfarenheterna vid kronisk leversjukdom. 30 dagars tillförsel av Synbiotic 2000 Standard™ och Synbiotic 2000 Forte™ resulterade i signifikant minskning av surhetsgraden i tarmen och också förekomsten av elakartade bakterier i tarmens innehåll (E. coli p<0.001, Staphylococcus p<0.01 and Fusobacterium p<0.05 men också av nivåerna I blodet av bakterie-giftet endotoxin, men också ammoniak, ALT, och bilirubin. Samtidigt iakttogs betydande förbättring av leverfunktionen bl.a. dokumenterat som betydande ökning I blodet av proteinerna l albumin och prothrombin. Till yttermera visso så iakttog man också betydande förbättringar i välbefinnande och i leverfunktion då hälften av de behandlade patienterna på en treskalig skala förbättrades ett stag, vilket resulterade i minskad giftpåverkan på hjärna encephalöopathi – ”foggy mind”, något som också kan förväntas vid behandling av andra kroniska sjukdomar, ett tillstånd som observerats också i kronisk njursjukdom.

s2

 

Skall man äta kött eller inte?

Kött, hälsa och miljö 

En av de vanligaste frågor jag får är om man ska äta kött eller inte. Och frågan är inte helt enkel att besvara.

Vi är personligen inte helt veganer, mest därför att de vetenskapliga bevisen för att helt avstå faktiskt inte är tillräckligt starka. Mycket beror nämligen på hur djuren utfodrats, hur köttet behandlats och hur mycket vi äter. För oss gäller följande:

* Köttet skall komma från djur som fötts upp på samma foder som de haft i miljontals år – alltså foder utan tillsatser av t ex mjöl och socker (kraftfoder) – vilket gör att vilt är att föredra. Tyvärr tilläggsutfodras idag även vilt, och ofta inte längre med gräs och rotfrukter utan med säd (som ofta är billigare).

* Köttet skall inte vara hängt så länge som det är i dag eftersom även döda bakterier har stark inflammationsframkallande effekter.

* Det är också viktigt för oss att köttet, liksom annan mat, inte tillreds på hög temperatur (aldrig brynas, stekas eller grillas) utan bara kokas eller, ännu bättre, tillredas på låg temperatur i ugn – högst 70-80 grader och i flera timmar (tjälknölprincipen).

Marknaden vimlar av ”dåligt” och billigt kött, men på allt fler fina restauranger i USA och delvis också i Europa har man börjat annonsera om ”kött från enbart gräsätande djur” och ”lågtemperaturtillrett kött”. Om man har svårt att hitta det så kan man kanske hoppas att kött från länder med enorma betesarealer som t ex Pampas i Sydamerika, har djur som är uppfödda på det sättet.

Det processade köttet är den stora boven

Det är tveklöst så att vi äter alldeles för mycket kött på jorden och att det är absolut nödvändigt att intaget begränsas dramatiskt. Detta visar bl a resultaten från två viktiga och mycket omfattande studier, som nyligen publicerats.

I den ena studien, gjord i Nordamerika, följdes 37.698 män och 83.644 kvinnor i mer är 28 år. De som åt kött visade att antalet med ”för tidig död”, framförallt i cancer och hjärtkärlsjukdomar, ökade med 13%. Och om de åt mycket av industritillverkat kött – bacon, korv, köttbullar, patéer och dylikt – var ”för tidig död”-frekvensen inte mindre än var femte människa (20%).

I den andra studien, som utfördes i ett flertal europeiska länder, följde man 448.568 personer i 13 år. Dagligt köttätande resulterade i kraftigt förhöjd dödlighet under de 13 år studien pågick och, om köttet blivit industriellt processat dvs stekts, grillats, rökts eller tillverkats som korv eller köttbullar, såg man ”för tidig död” även i denna studie hos var femte person (20%). Dessutom var risken att dö i hjärtkärlsjukdom förhöjd med 72%, och i cancer 11%.

Mycket talar för att det är den industriella behandlingen som är den största boven, och att mild tillverkning kan reducera hälsoriskerna väsentligt också vid köttätande. Men att bara göra det räcker inte – vi måste dessutom dra ned dramatiskt på mängden kött som vi äter.

Webb

I Europa äter vi i medeltal 85 kg kött per år, något som myndigheter i flera olika länder menar skall sänkas till minst Kenyas nivå – 15 kg/år (dvs högst 300 gram per vecka/kött högst två gånger i veckan). Och då gärna baserat på relativt fettsnålt kött som t ex vilt, fågel, nöt och får.

Vi har ett ansvar för miljön

Varje dag året runt skövlar man tiotusentals tunnland av regnskog under förevändning att man måste producera mat till människor, men sanningen är att de sista 50 åren har all nytillkommen areal helt gått till produktion av drivmedel samt foder för djur. Hushållsdjur primärt, men även sällskapsdjur. Jordbruket med dess djurhållning förorsakar mer än 50% mer växthusgaseffekt än den samlade trafiken på alla vägar, räls, i luft och till havs, men även sällskapsdjurens bidrag är stort. En ko som mjölkar 30 liter om dagen förbrukar lika mycket som 20 ”medelmänniskor” på jorden och en stor hund tar lika mycket av jordens resurser som en stor cityjeep som kör 1000 mil om året. En hund konsumerar faktiskt motsvarande vad fyra medelmänniskor förbrukar – jordens 500 miljoner hundar konsumerar sålunda lika mycket kött som två miljarder människor.

Jag personligen är inte ens i närheten av att äta 300 gram i veckan och skälet för detta är främst ansvar för miljön. Det är ytterst ineffektivt och oekonomiskt att låta åkrarnas produkter först passera en djurmage innan det konsumeras, och om så inte skedde skulle nästan tre gånger så många människor kunna livnäras. Visste du att det går åt 4 kg växter och 2000 liter vatten för att producera bara ett halv kilo kött? Och att bara ett par procent av den energi som åkrarna ger, finns kvar efter att köttdjuret förbrukat 85% (kyckling) till 98% (nöt) av näringen (bl a för sin egen uppvärmning). Denna ineffektivitet är speciellt anmärkningsvärd om man betänker att det varje år slaktas omkring 56 miljarder djur enbart för att tillfredställa människors behov av kött – ett antal som beräknas dubblas fram till år 2050.

Så, tack alla jordens veganer för era bidrag till miljön!

Det livsviktiga D-vitaminet.

D-vitaminbrist – ett elände utan like

Historien om brist på vitamin D är lång och fylld av obeskrivliga plågor. Genom åren har både barn (från 6 månader och uppåt) och vuxna i ofattbart stor omfattning lidit av D-vitaminbrist – det var priset man fick betala för att bosätta sig så här långt norrut. Speciellt utbredd var D-vitaminbristen på 16-1700-talet, något som troligen hade samband med att man i större grad flyttade in till till städer.

Tillståndet beskrevs i den medicinska litteraturen för första gången kring 1750 av, som så ofta på den tiden, två engelska läkare. Tillståndet fick i övriga världen namnet rakit men benämndes i Sverige för engelska sjukan. Sjukdomen började som regel med svåra matsmältningsproblem och, hos barn, obeskrivlig gnällighet – så fort mödrarna tog i barnen skrek de av smärta. Konsekvenserna av D-vitaminbrist gjorde skelettet mjukt och om det inte behandlades i tid deformerades det för livet – svåra missbildningar ledde till omfattande handikapp och svårigheter för kvinnor att föda barn. Omfattande tandskador och tidig tandlöshet var också vanligt och förekom hos stora delar av befolkningen.

engelskasjukan_merge (kopia)

Någon egentlig behandling fanns sålunda inte förrän kring år 1920 då tillståndet fick sin förklaring – brist på vitamin D. Den då endast 35 år gamle engelske forskaren Edward Mellanby blev först att identifiera tillståndet D-vitaminbrist som förklaring till uppkomsten av engelska sjukan. Försökshundar som fick leva enbart på gröt fick ganska snabbt brist på vitamin D, men kunde botas när man tillsatte fiskleverolja i gröten. Senare påvisade Edwards hustru May Mellanby D-vitaminets omfattande förmåga att också förebygga och läka tandskador, vilket har betytt ofantligt mycket för mänskligheten. I ett långsiktigt perspektiv kommer med säkerhet D-vitaminupptäckten att betyda betydligt mer – särskilt när nu penicillineran långsamt går mot sitt slut och D-vitamineran bara är i sin linda.

Edward_Mellanby_1943

Edward Mellanby, 1943

D-vitamin är mycket mer än ett vitamin – det kontrollerar hundratals viktiga processer i kroppen

D-vitamin är inte bara ett vitamin i raden av alla vitaminer som vi fått lära känna under de senaste 100 åren, det är också ett betydelsefullt hormon och, framför allt, en avgörande faktor för en välfungerande tarmflora och immunfunktioner – egenskaper som först på senare år blivit ordentligt uppmärksammade.

Länge stod D-vitaminets egenskap – att stödja skelettutvecklingen/inlagringen av mineraler som kalcium och magnesium i skelettet och dess förmåga att förebygga rakit (engelska sjukan) hos barn och osteoporos (benskörhet) hos äldre – helt i centrum för intresset. För dessa funktioner behövs uppenbarligen ett relativt litet tillskott av vitamin D, vilket förklarar att den rekommenderade dagsdosen för barn och vuxna länge hölls på en låg nivå. För att vidmakthålla en välfungerande tarmflora och en optimal immunfunktion tycks det emellertid behövas väsentligen högre nivåer av D-vitamin i kroppen!

Sällsynt vid ekvatorn – mycket vanligt i Norden

Förekomsten av D-vitaminbrist ökar ju längre från ekvatorn man bosätter sig – det är priset vi betalar för att vi bosatt oss så här långt norrut. I Sverige är mild D-vitaminbrist snarare regel än undantag, och det har rapporterats att mer än 80% av barn och ungdomar i övre Norrland och mer än 60% i södra Sverige (Göteborg) har dokumenterad D-vitaminbrist. Men, trots de goda förutsättningarna som finns så ses numera D-vitaminbrist också vid ekvatorn – mörkhyade människor har ca 5 gånger svårare att ta upp vitamin D och anledningen är de religiösa föreskrifter i dessa länder som kräver att man skall täcka sin kropp, speciellt kvinnorna. Detta har även skapat ett stort problem också i vårt land – mörkhyade uppvisar här en betydligt ökad sjuklighet. Vid ekvatorn är sjukdomar som t ex astma, diabetes typ 1, inflammatoriska tarmsjukdomar och multipel skleros mycket sällsynta.

Moder sol bjuder på det – här hjälper inte enbart kosten

Det är speciellt organen bisköldkörteln, hjärnan, njurarna, tarmarna, tarmfloran och skelettet som är känsliga för låg tillgång till D-vitamin. Och kroppens behov av D-vitamin kan knappast täckas genom enbart kosten. De främsta källor av D-vitamin i maten är fet fisk, ägg och fet mjölk, men den mängd D-vitamin som sådan kost kan bidra med räcker inte långt – ingen kan äta de stora volymer av fet fisk och ägg som i så fall skulle krävas. Det finns bara en naturlig utväg som täcker behovet – att vistas i solen och exponera sin hud för att få tillräckligt med D-vitamin. Solens uppgift är att omvandla kolestrolet som finns i huden till D-vitamin, vilken normalt lagras i kroppen för framtida behov. Så långt från ekvatorn som Sverige ligger kan detta bara ske under sommarhalvåret.

Under vinterhalvåret sker ingen nysyntes utan förråden tunnas snabbt ut – för varje 6-veckorsperiod efter september minskar vårt lagrade D-vitamin med hälften. Detta gör att lagren är ytterst tunna fram i mars-april – en period då nya sjukdomar ofta debuterar och andra kommer tillbaka, som t ex depressioner och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Fig_no_25_vitaminD_functions-01

Att sola, speciellt mitt på sommaren, är ytterst effektivt. En timme helkroppssolning mitt på dagen ger ca 50 000 IE  – bara 10-15 minuter i sol räcker till flera dagars behov. Det är delvis en missuppfattning att man inte skall sola mitt på dagen – det är just vad man skall – men försiktigt och utan att bränna sig!

Solen har nämligen i princip två olika sorters ”strålar”, den skadliga/cancerframkallande UV-1 och den i sammanhanget nyttiga UV-2. Kvoten mellan nyttiga/skadliga UV-strålar är som absolut bäst mitt på dagen. Det är alltså bättre att sola kort mitt på dagen än under längre tid tidigare eller senare på dagen – man utsätts visserligen för litet mer av skadliga strålar, men tillgodogör sig ofantligt mycket mer av nyttiga strålar!

D-vitaminbrist bidrar till många sjukdomar – nästan ALLA

D-vitaminbrist har beskrivits ha sammanhang med bl a dessa tillstånd: allergi i allmänhet, Alzheimers sjukdom, astma, autism, blodförgiftning, cancer, Crohns sjukdom, cystisk fibros, degeneration av gula fläcken (macula), depressioner, diabetes 1 och 2, dålig hörsel, dåliga sportprestationer, eksem, epilepsi, fetma, förkylning, för tidigt åldrande, gravitetsbekymmer och förlossningsproblem, hjärtsjukdomar, hål i tänderna, högt blodtryck, infektioner, infertilitet, influensa, lungsjukdomar inkl KOL, migrän, multipel skleros, muskelsmärtor, munsjukdomar som tandköttsinflammation, karies och tandlossning, njursjukdomar, Parkinsons sjukdom, psoriasis och andra hudsjukdomar, reumatiska sjukdomar, schizofreni, tuberkulos och vaginala flytningar.

D-vitaminbrist behöver inte föreligga vid just den tidpunkten då sjukdomar debuterar, både Multipel skleros och Parkinsons sjukdom har t ex ett starkt samband med perioder av D-vitaminbrist i ett tidigare skede i livet. Studier visar att majoriteten av de som kommer till sjukhuset med kronisk sjukdom har D-vitaminbrist – t ex för operation av diverse kroniska sjukdomar: fetma-operation 57% (mörkhyade 79%), njurtransplantation 67% (mörkhyade 95%), operation av kronisk inflammation av bukspottkörteln 77%, och för att undergå höft/knäprotes 85%. Nog skulle det vara mycket intressant att veta hur många av dessa behandlingar/operationer man hade kunnat undvika om man sett till behovet av D-vitamin i det tidigare livet.

D-vitaminets förmåga att förebygga influensa och andra säsongsinfektioner är fenomenal

Det är säkert som så att stora epidemier av influensa i det förgångna, som Spanska sjukan t ex, skördade miljontals liv på grund av att de flesta hade mer eller mindre utbredd brist på D-vitamin. Det är speciellt viktigt att känna till att D-vitamin liksom, som också visats i flera studier, pro- och synbiotika, har en fenomenal förmåga att hålla borta infektionerna och influensan som så frekvent drabbar befolkningen på våren då D-vitaminhalten i kroppen är som lägst. Det finns faktisk ingen medicin som kan konkurrera med D-vitamin att motverka detta.

Fig_no_26_influensa_vitaminD-01

Medan 25% av de som inte fick D-vitaminsupplement utvecklade influensa på vintern, fick bara 3% av de som fått 800 IE (20 µg) D-vitamin per dag influensa. Och de som fått 2000 IE (50 µg) per dag visade över huvud taget ingen influensa alls.

Regelbunden D-vitamintillförsel minskar dramatiskt sjuklighet och sparar miljarder till samhället

Om alla invånare i Europa alltid hade normala D-vitaminnivåer skulle frekvensen av en rad sjukdomar minska radikalt. Ett amerikanskt- europeiskt forskningsprojekt (Gant WB et al Prog Biophys Mol Biol 2009;99:104-113) använde metoder som tagits fram av hälso-ekonomiprofessorn Bengt Jönsson på Handelshögskolan i Stockholm, för att kartlägga vilka effekter det skulle få om det sågs till att alla innevånare i EU alltid hade normalt D-vitamin i blodet. De satte gränsen för D-vitaminbrist till en mycket låg nivå (40 ng/mL) och idag är nästan alla forskare och även myndigheterna i en del länder överens att det bör ligga nästan dubbelt så högt (70 ng/mL). 40 ng/mL når man i flesta fall med ett dagligt intag på 2000-3000 IE (50-75 µg) vitamin D och kostnaden för att nå dit (information, testande, bekostande av vitamin D etc) beräknas vara 10 millioner Euro per år (ca 95 miljoner SEK). Å andra sidan beräknas vinsten (minskad kostnad för sjuklighet/vårdbudget) bli inte mindre än 187 miljarder Euro/år (ca 1.765 miljarder SEK) – vilket motsvarar 36% av sjukvårdens indirekta kostnader i EU och 28% av de direkta kostnaderna.

Detta skulle innebära en ofantlig minskning av sjukdomar: en uppskattning är att hjärtkärlsjukdomar (mest hjärtinfarkt och stroke) skulle minska med upp till 14%, infektioner inkl influensa med upp till 7%, typ 2 diabetes med upp till 7%, cancer med upp till 6,4%, osteoporos (benskörhet) med ca 1.5% och multipel skleros med åtminstone 1%. Mycket talar för att tarmfloran och immunsystemet gärna ser en högre nivå i kroppen av vitamin D – idag kan vi bara spekulera i vilka förhoppningsvis ännu större vinster som gjorts om vi hade satt gränsen till 70 ng/mL

Det är hög tid att ta vara på kunskapen

Man skulle tro att information av detta slag skulle skapa febrila aktiviteter bland Europas hälsopolitiker, men så har det inte varit i det förgångna och heller inte nu. Man tänker osökt på Alf Henriksons dikt:

”Det var som det var, tills det blev som det blev.
Det blir som det blir, när det är som det är.
Det är som det är, tills det blir som det blir.

Faran är att det blir som det var.”

För många år sedan var jag ledamot av en statlig utredning (1969 års Öppna vårdutredning), en av de utredningar som föregick byggandet av många hundra vårdcentraler i landet. I utredningens rapport förespråkade vi att en av vårdcentralernas allra främsta uppgifter skulle vara att informera om hälsa, undervisa om hälsa och aktivt verka med förebyggande åtgärder. Det blev många hundra vårdcentraler men inga förebyggande insatser och så är det än idag. Inget landsting bekostar t ex ett prov på vitamin D i dag, om det inte föreligger symtom på D-vitaminbrist.

Vilken nivå av D-vitamin skall man eftersträva?

Nyligen publicerades studier som visar att afrikaner som lever i byar på landet har en D-vitaminnivå på mellan 115 och 125 ng/mL – alltså en mycket högre nivå än vi ser i nordeuropa. EU:s speciellt utsedda vetenskapliga kommitté rekommenderar som standardintag upp till 50 µg (2000 IE, 1 µg = 40 IE) som övre gräns dagligt intag för vuxna och 25 µg (1000 IE) för barn.

Det är ett mycket stort problem att det föreligger så stora individuella skillnader. Som exempel har jag träffat idrottsmän som noggrant följer sina D-vitaminvärden genom att regelbundet låta amerikanska laboratorier analysera deras D-vitaminnivåer och de har berättat att trots att de tar 10000 IE (250 µg), så har de stora svårigheter att ta sig över 70 ng/mL. Upptaget förbättras om man samtidigt intar fett, men det löser inte problemen helt. Forskarna är eniga om att äldre människor med tunnare hud har sämre förmåga att bilda Vitamin D och också sämre upptag och därför behöver större dos – säkert det dubbla. Jag och min fru tar 5000 IE (125 µg) per dag året runt, vilket leder mig till en nivå av drygt 80 ng/mL medan min något yngre hustru når ”afrikansk” nivå, drygt 120.

Tänk om vårdcentralerna kunde få resurser att testa nivån av D-vitamin? Jag propagerar ofta för vikten av förebyggande hälsovård för att förhindra dyrbar sjukvård. Jag kan bara fortsätta att tjata och hoppas att våra politiker en dag ska inse vilka besparingar som kan göras. Att ge möjlighet till test av D-vitaminnivån är ett utmärkt exempel.

 

Byt ut bondens produkter mot trädgårdsmästarens.

Vet du vad ett av de mest kända bidragen till internationella maträtter från Sverige är? Smörgås med mjölk och köttbullar med potatismos (ofta gjort på pulver). Som professor och föreläsare om matens påverkan på vår hälsa skäms jag mycket över detta. Speciellt då vi verkligen förtjänar att vara kända för något bättre, med våra kockar av världsklass som ofta vinner internationella tävlingar.

Vid mina föreläsningar brukar jag ofta börja med att visa en bild på en limpa, en banan, ett paket socker och en Snickers, och fråga lyssnarna vad de tror innehåller ”mest socker” – har högst glykemiskt index (GI). Så gott som alla brukar peka på det raffinerade, vita sockret. Men, det är fel. Det är nämligen det vita brödet som har högst GI.

Webb

Ofta händer det att jag ombeds att med ”en mening” sammanfatta mina hälsoråd. Då brukar jag svara: byt ut bondens produkter mot trädgårdsmästarens. Jag önskar bonden allt väl, men önskar samtidigt att han också skall bli trädgårdsmästare! Mer än 90% av fetmagivande mat kommer nämligen från det traditionella högraffinerade jordbruket. Från sädesprodukter, kokta rotfrukter och mejerivaror.

Webb

Faktum är att de sex allvarligaste varningssignalerna på att ohälsa är på väg, är ett resultat av för stort intag av just bondens produkter:

* Bukfetma/gubbmage
* Förhöjt blodtryck
* Förhöjd halt av blodfetter (fetter med mer än 12 kolatomer)
* Förhöjt blodsocker
* Lågt nyttigt kolesterol
* Förhöjd urinsyra i blodet
* Förhöjd inflammation – förhöjt C-reaktivt protein (CRP) i blodet

Varför är då brödet så dåligt?

Förutom att bröd som sagt har ett alldeles för stort innehåll av kalorier och för högt glykemiskt index, så:

  1. Innehåller det alldeles för lite växtfiber
  2. Innehåller det gluten, som är starkt inflammationsframkallande och negativt för hälsan – inte bara för glutenintoleranta, utan för oss alla. Det driver upp inflammationen i kroppen och motverkar förnyelsen av den nyttiga tarmfloran. I kroppen har den effekter som i mångt och mycket liknar effekterna av bakteriegiftet endotoxin.
  3. Är det upphettat till alldeles för hög temperatur, vilket leder till stor syntes av upphettningsgifter (som i sin tur bidrar till hög inflammation i kroppen och på sikt till kroniska sjukdomar).

Redan vid en temperatur så låg som 80 grader gifter socker ihop sig med proteiner (nysynteser som kallas AGE) och/eller fett (nysynteser som kallas ALE). Cirka hundra sådana substanser har identifierats under de senaste 10-15 åren och en av dem är akrylamid, den substans som fick bygget av Hallandstunneln att stå stilla i flera år. Hallandstunnelns syntes steg brant efter 135 grader. Jämför det med ”köpebröd” som ofta tillverkas i uppåt 300 grader.

Akrylamid hittar du även i mejerivaran mesost/messmör och i knäckebröd och rostat bröd, där upphettningen och rostningen av brödet tiodubblar (minst) innehållet av akrylamid. Mat som innehåller riktigt mycket AGE och ALE är ofta brunbränd eller svart som sot, och sot är egentligen också vad det handlar om. Att äta sådan mat är som att ”röka med magen”.

Men, det är inte bara upp till oss.

Den nuvarande regeringen har gjort till ett prioriterat mål att eliminera s.k. ”klassrelaterad ohälsa”, men frågan är om de verkligen vet hur de skall bära sig åt? För att detta skall ske måste våra politiker aktivera sig och stora ekonomiska bidrag måste till från både EU och Sverige – något man så här långt inte ser en skymt av. När man i USA insåg att tobaksodling var på väg mot sitt slut, så satsade den federala regeringen många miljarder dollar på att ta fram alternativ gröda – bl a hjälpte man sina tidigare tobaksbönder att komma igång med odling av jordnötter, ärter, bönor och dylikt.

I nästa krönika skall jag berätta om en mycket sällsynt politiker som för sin egen skull, och för sina medmänniskors skull, lagt om sin livsstil totalt. Ett riktigt föredöme – en av de mest framgångsrika i sin tid. Varmt välkommen, Gabriel Wikström, att ta del!

När jag var liten trodde alla att smörgås och mjölk var det nyttigaste man kunde äta.

Förr i tiden trodde man att mjölk var nyttigt. I dag vet vi bättre.

När jag var barn så trodde alla att smörgås och mjölk, liksom köttbullar och potatismos, var det nyttigaste man kunde äta. Och nyttigast av allt, det var knäckebröd med messmör. I dag vet vi att det är precis tvärtom. Denna krönika syftar till att diskutera mejerivarors inflytande på hälsa och åldrande. Till brödet återkommer jag i nästa krönika.

Generellt för mejerivaror gäller att de:

Innehåller rikligt av bl a sockerarterna laktos och D-galaktos.
Laktos och D-galaktos bidrar båda starkt till förhöjd inflammation i kroppen, som i sin tur bidrar till nedsatt immunförsvar och ohälsa. Därtill har D-galaktos i djurförsök, även i mycket låg dos, visat sig ge upphov till nedbrytning av vävnader (speciellt i nervsystemet), nedsatt minne, för tidigt åldrande och förkortad livslängd.

Innehåller en stor mängd av proteinet kasein.
Kasein har starka inflammationsframkallande egenskaper som motverkar tillväxt/förnyelse av godartad tarmflora.

Innehåller stora mängder långkedjiga mättade fetter.
Långkedjiga fetter ger upphov till högt blodfett och skapar förstadier till åderförkalkning senare i livet. Endast fetter med lägre antal kolatomer än 12 kan tas upp direkt till levern via portådern. Fetter med längre kedjor som t ex ”kofetter”, tvingas däremot ta den långa resan till levern via lymfsystemet och allmänna blodcirkulationen. Nackdelen med detta är att de stannar i blodcirkulationen alltför länge, ofta i flera timmar, vilket gör blodet tjockare och mer tungflytande. Om det finns trånga passager i t ex hjärtats eller hjärnans blodkärl, kan detta leda till hjärtinfarkt eller stroke. Dessutom blir ett av kroppens viktigaste immunorgan, tapeten på blodkärlens insida (endotelet), kraftigt ansträngt och immuncellernas makrofager blir kraftigt utsatta när de gör allt de kan för att ta bort fettet ur blodet.

Innehåller stora mängder upphettningsgifter, såsom exempelvis akrylamid, speciellt rikligt i mjölkpulver.
1912 visade fransmannen Louis Camille Maillard att gifter från upphettad mat gav upphov till kroniska sjukdomar – för detta fick han Franska Akademiens högsta pris, men därefter gjorde man allt för att glömma det. Med utvecklandet av moderna tekniker som molekylärbiologi kunde man i slutet av 1900-talet dock styrka att han verkligen hade rätt. Pastörisering av mjölk leder till att uppåt 100 nya giftiga och inflammations- och sjukdomsframkallande substanser bildas – gemensamt kallade AGE och ALE – bland dem akrylamid.

Innehåller alldeles för mycket hormoner och tillväxtfaktorer, avsedda att få kalven att bli vuxen och könsmogen inom ett år.
Flera typer av cancer är för sin uppkomst och tillväxt starkt beroende av hormoner – åtminstone de i testiklar, bröst, prostata, ovarier, livmoder och grovtarm. Modern produktionsteknik, med tidig insemination, medför att 80% av mjölken kommer från dräktiga kor. Sådan mjölk innehåller stora mängder av hormoner, allt från hjärn- och hypofyshormoner till hormoner från sköldkörtel och gastrointestinala peptider, och framför allt steroider som östrogenerprogesteron och faktiskt också testosteron. Man räknar med att uppåt 80% av de steroider som människan tillförs utifrån kommer från mjölkprodukter. Hormoner följer i stort sett fettet när mjölken separeras i olika fraktioner och innehållet är därför störst i smör och ost (redan helmjölk innehåller dock dubbelt så mycket som skummjölk). Hos flickor bidrar det till tidig bröstutveckling, allt tidigare mensdebut och könsmognad. De stora mängderna av tillförda hormoner påverkar också både mammors och pojkars utveckling negativt, bidrar till fetma och allt större födelsevikter.

Webb

Spock var på sin tid en världsberömd barnläkare och trendsättare inom barnuppfostran. Hans bok – ”The Common Sense Book of Baby and Child Care” – fanns i alla hem på 40-50-talet, även Stigs.

År 2007 studerade ett Institut för Riskvärdering vid Utrechts Universitet tillförseln av östrogener via mjölk. Det befanns vara i medeltal 372 ng per person och dag, vilket författarna rapporterade som ”dramatically more than currently recognized”. Vid mitt uppföljande samtal med Institutets chef några månader senare, framgick att industrin reagerat på detta med total tystnad för att tiga ihjäl resultatet av studien.

Samband mellan mejerivaror och bröstcancer och prostatacancer

Redan för 40 år sedan påpekade kanadensiska forskare att det finns ett klart samband mellan intag av mejerivaror och förekomst av bröstcancer. Observationen var att bröstcancer i stor utsträckning var helt koncentrerat till länder med hög konsumtion av mejerivaror, och nästan saknades helt i länder med låg konsumtion. Tiden var inte mogen, ingen tog det på allvar – industrin gjorde allt för att bevara bilden att mjölken är nyttig. Det skulle ta flera årtionden och hundratusentals fler människor att dö i bröstcancer, innan världen var beredd att på allvar börja titta på problemet.

Webb

I Japan steg mellan 1948 och 1998 frekvensen av prostatacancer 25 gånger, parallellt med att intaget av mejerivaror i landet steg med 2000% (jämfört med Sverige är intaget av mejerivaror dock fortfarande mycket lägre). Nu är det kinesernas tur. De levde under årtusenden med litet eller inget intag av mejerivaror alls, men nu eftersträvar de fullt ut västerländsk livsstil och mjölkkonsumtionen stiger brant, speciellt i de stora städerna. Detta oroar mina kinesiska kollegor, som nu ser hur förekomsten av bröst- och prostatacancer fördubblas vart tionde år.

En nyligen publicerad isländsk undersökning av drygt 9000 män som följts i nästan 25 år och där mer än 2000 män drabbades av prostatacancer, visar att män som i sin ungdom druckit mycket mjölk hade cirka 320% större risk att utveckla prostatacancer än de som druckit lite mjölk.

Webb

Mjölk ger inte starka ben

En i dagarna publicerad solid svensk undersökning följde ca 61 000 kvinnor och 45 000 män från Uppsala, Västmanland och Örebro i drygt 20 år. De som konsumerade mycket mjölkprodukter (mjölk, ost, smör och yoghurt) hade en statistiskt säkerställd högre andel för tidig död och, inte förvånande, också större andel benbrott – tecken på benskörhet. Efter drygt 20 år hade faktiskt 15 000 av kvinnorna avlidit, och drygt 17 000 hade haft någon typ av fraktur. Bland männen, som följdes upp efter elva år, hade 10 000 av ca 45 000 avlidit, och 5000 hade haft en fraktur.

Missledande marknadsföring

Trots alla dessa mörka siffror kan mejeriindustrin känna sig trygg – dess produkter är sedan århundraden ”helgonförklarade” och får inte ifrågasättas. Annat hade det varit om denna industri varit lika hårt övervakad som tobaksindustrin i USA, som i mycket stor utsträckning blivit dömd till flermiljardskadestånd (i dollar) för ”missvisande marknadsföring”.

Den skyddande handen finns kvar över mejeriindustrin. I den gångna veckan förklarade Livsmedelsverket att de inte tänker ändra sina rekommendationer, inte ens efter de senast publicerade studierna.

För referenser och fler bilder, besök min hemsida www.bengmark.com eller se mina föredrag på youtube.com. 

feed the body, nourish the soul